Storstadskonsthöst

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

Det finns självklart massor med utställningar att titta på i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö denna höst (och alla andra årstider). Själv skulle jag dock mest av allt vilja åka till Paris för att se på konst. Där skulle jag – från 20 oktober – djupt vilja försjunka i en utställning av belgaren James Ensor på stadens finaste konstmuseum, Musée d'Orsay. I väntan på att det blir tid och råd för det har jag sett Caspar David Friedrich på Nationalmuseum i Stockholm, Ivar Arosenius på Göteborgs konsthall och Märta Måås-Fjetterström på Liljevalchs. Malmö då? Det skulle i så fall vara Little Theatre of Gestures på Malmö konsthall, men jag föredrar att i stället passa till i jul då Moderna museet öppnar en filial i innerstadens gamla elektricitetsverk tillika Rooseums tidigare lokaler.

Men vad sägs om sådant som Salvador Dalí på Moderna museet eller Carl Wilhelmson på Waldemarsudde? Den tidiga Dalí går att stå ut med, men när han uppnår puberteten (om han nu någonsin gör det) är han en enda stor och outhärdlig posör. Västsvenska Wilhelmson känns i gengäld aningen för provinsiell för min smak. Ska ytterligare något konstfullt rekommenderas i Stockholm så är det i så fall Galilei Galileos 400 år gamla kikare som ställs ut på Nobelmuseum. Snacka om konstverk!

Livsåldrarna (1834)

Friedrich

Vad är det som fått Nationalmuseum att detta nådens år 2009 för första gången ställa ut Caspar David Friedrich (1774–1840)? Ett skäl att han inte tidigare ställts ut här i landet - ja, det är till och med så illa ställt att han inte ens finns representerad med ett enda verk på något svenskt museum - kan vara att nazisterna med målardilettanten Hitler i spetsen kramade ihjäl honom med sitt Blut und Boden. Ett annat skäl kan vara att romantiken under senare tid i största allmänhet inte känts så angelägen, så kontemporär. Men nu verkar tiden ha kommit ikapp Friedrich och det är kanske just det som fått museet och dess avgående curator Torsten Gunnarsson att visa hans aktualitet. Den handlar i så fall om naturen och de sätt på vilka många omhuldar den i dessa enligt många yttersta av tider. Vad Friedrich lyckas med i sina allra bästa stunder är nämligen inget mindre än underverket att få tiden att verka stå stilla. Stående framför hans målningar sugs man liksom in i dem, sätter sig bredvid de ofta i förgrunden betraktande personerna och bara är. När är annars sådant möjligt?

Vem Friedrich var kan vi lämna här. Men hur målade han? Nationalmusei utställning har underrubriken "Den besjälade naturen" och de naturbilder som ställs ut har tre teman: bergen, träden samt havet och stranden. Ställd inför de motiven sade Friedrich: "Målaren ska inte bara måla vad han ser framför sig, utan även vad han ser inom sig." Det är precis och exakt det senare Friedrich lyckas med. Vi ser förvisso berg, träd, hav och stränder i hans bilder, men vi ser samtidigt något mer. Det är som att stå vid havet och titta mot horisonten (i Friedrichs bilder där vi ser ryggen på en betraktare är vi själva blickandes ut). Det som vid horisonten inte finns att se lyckas Friedrich i sina lyckliga stunder förmedla.

Utställningen på Nationalmuseum pågår till 10 januari 2010.

IVAR AROSENIUS/GÖTEBORGS KONSTMUSEUM

Turken i paradiset

Arosenius

Att Ivar Arosenius dog för 100 år sedan kan väl så där i förbigående noteras, men inte kan väl det vara anledning nog att ställa ut honom? Jo, så är det nog. Det betyder inte att Arosenius inte skulle vara värd att ställas ut annat än med en eller annan nolla efter sig – han skulle nog till och med tåla ett alldeles eget museum eller del därav – men sådan är nu en gång för alla tankens (om PR-avdelningarnas) makt: talmystiken får styra. Själv kommer jag ihåg att jag såg Arosenius på Nationalmuseum våren 1978 i samband med att det gått 100 år sedan han föddes. Med tanke på att det är ett tag sådan må det mig förlåtas att det enda jag kommer ihåg av den utställningen var konstnärens skildring av sin fatala blödarsjuka.

Blödarsjukemotivet finns även även i Göteborg, men det är nedtonat till ett minimum. I stället är de omkring 250 bilder som ställs ut ordnade i sex olika teman: självporträtt, hem & familj, saga & satir, Venus & Bacchus, himmel & helvete samt sagor. Det är således bara att välja. Den som föredrar hem & familj kan med fördel göra det i sällskap med Sigun Melanders bok Arosenius i Älvängen (2009). Det var i Älvängen i Götaälvdalen som Ivar Arosenius de sista två åren av sitt liv bodde tillsammans med hustrun Eva och numera vida berömda dottern Lillan. Därifrån är sedan steget kort till utställningens sagotema och då bör man ha Ivar Arosenius bok Kattresan (1909) i sin närhet eller i sitt minne. Ytterligare en bok att läsa inför den aktuella Göteborgsutställningen är den av museets förra chef Björn Fredlund utgivna Ivar Arosenius (2009). En bättre och mer insiktsfull guide till Arosenius konstnärskap får man leta efter.

Det för mig nya med den här utställningen är Ivar Arosenius som satiriker. Det finns ett antal roliga prov på det i utställningen och min guide till den någon dag före vernissagen, den för utställningen ansvariga intendent Johan Sjöström, säger att Arosenius "förfasade sig över kommersialiseringen av det offentliga rummet". Några bilder där Arosenius gör sig lustig över den tidens skyltkultur har all aktualitet även i dag.

Utställningen om Ivar Arosenius pågår till 10 januari 2010. Därifrån går den sedan vidare till Prins Eugens Waldemarsudde för att visas i ytterligare drygt två månader.

LILJEVALCHS KONSTHALL

Vandringsmannen (1934)

Måås-Fjetterström

Även utställningen av Märta Måås-Fjetterströms verk är upphängd på ett årtal: 1919, det år då Märta Måås-Fjetterströms (MMF) ateljé i Båstad öppnades. Utställningen har titeln "Märta flyger igen!", men eftersom hon aldrig slutat flyga genom att hennes ateljé hela tiden producerat nya verk så känns titeln inte helt adekvat.

Märta Måås-Fjetterström (1873–1941) inledde sin yrkeskarriär med att få sparken från sin tjänst som föreståndare för Malmöhus läns konstförenings vävskola. På det svarade hon med att öppna ett eget väveri i Båstad 1919. Det skulle sedan ta 15 år till att hon i samband med en utställning på just Liljevalchs fick sitt genombrott. På det lever hon i allra högsta grad fortfarande. Det märks med all tydlighet i den nu pågående utställningen på Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm. Utställningsbesökaren tas där emot av en flygande matta och en hel vägg täckt av de mest underbara grannystan i alla de färger. Sedan är det bara att sätta sig tillrätta på flygmattan för en vindlande färd alltifrån MMF:s egen produktion till vad hennes ateljé i Båstad åstadkommit genom åren.

Med sig hem från utställningen tar man, förutom minnet av de många mattorna – min egen favorit bland MMF:s egna mattor är "Vandringsmannen" från 1934 – en underbar utställningskatalog – köp den på plats, det är billigast – som både sammanfattar och vidgar kunskapen om Märta Måås-Fjetterströms verk och ande. Den innehåller bland mycket annat ett citat från MMF som kan vara bra att ha med sig i många sammanhang: "Jag har i hela mitt arbete en känsla att jag söker gränsen för det enkla."

Utställningen om Märta Måås-Fjetterström och hennes verkstad pågår till 6 januari 2010.

(Artikeln publicerad 2009-10-14)

Storstadskonsthöst
http://www.ne.se/rep/storstadskonsthöst
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse