Superhjältar: Mannen av stål

Charlina Erliksson, NE-medarbetare

Is it a bird? Is it a plane? No, it’s Superman! Stålmannen är allmänt ansedd som den mest populära och berömda superhjälten någonsin. Inför premiären av Superman Returns kan det vara läge att titta lite närmare på denne vår förste och störste superhjälte.

Skapad av duon Jerry Siegel och Joe Shuster gjorde Stålmannen sin debut 1938 i DC Comics tidning Action Comics. DC Comics var därmed först med att lansera superhjälten som idé.

Superman i en utgåva från 1939.

SOTHEBY´S/ AP/SCANPIX

Superkategorier

Nationalencyklopedins definition av ordet superhjälte lyder ”hjältetyp i amerikanska tecknade actionserier, i besittning av en eller flera övernaturliga krafter, fysiska eller mentala”. Dessa krafter kan vara antingen medfödda, som Stålmannens, eller förvärvade genom till exempel en olycka, tekniska hjälpmedel eller magiska föremål. Till de senare hör till exempel Spindelmannen, som fått sina förmågor efter att ha blivit biten av en spindel.

De flesta superhjältar låter sig inplaceras i en eller ett par av tre kategorier. Stålmannen tillhör de fysiskt starka, osårbara hjältarna som känns igen på sin överdrivet, ibland abnormt kraftiga kroppshydda. Hit hör också Hulken och stenjätten The Thing från Fantastic Four (Fantastiska Fyran). Andra superhjältar har magiska eller mentala förmågor och kan manipulera omvärlden utan direkt fysisk påverkan. Här kan exempelvis mutanterna Storm och Jean Grey från X-Men nämnas. En tredje typ av superheroer har förmåga att förändra egenskaper hos sina egna kroppar, till exempel Mystique från X-Men samt Invisible Woman och Mr Fantastic från Fantastic Four.

Ytterligare en grupp hjältar bör nämnas i sammanhanget. Dessa utmärker sig genom att de saknar superkrafter och bör därför inte benämnas superhjältar. Liksom vanliga människor är de sårbara och är därför oftast maskerade när de utövar sin hjälteverksamhet. De samlar ledtrådar och brukar list för att besegra sina fiender. Fantomen och Batman (eller Läderlappen som han tidigare kallades i Sverige) hör hit.

Lättklädda skrytmånsar

Det finns flera gemensamma drag i berättelsen om superhjälten. För det första är hans eller hennes namn av stor betydelse. Det är ofta både stiliserat och beskrivande. Supermans namn låter både tufft och indikerar samtidigt att han är en ”övermänniska”. Ofta har hjälten trots sina krafter en svaghet som gör honom eller henne sårbar. Stålmannens akilleshäl är välkänd: strålningen från grön kryptonit – ett ämne från hans hemplanet – är förödande för honom.

Superhjältar, speciellt manliga sådana, har en märklig förkärlek för att klä sig i trikåer som inte lämnar mycket åt fantasin. Det kan visserligen ha att göra med dessas (som det heter i ett välbekant uppslagsverk) ”elasticitet, formbarhet och ganska öppna struktur, vilket ger god rörelsekomfort, liten skrynklingsbenägenhet och hög luftgenomsläpplighet” men är nog lika mycket ett uttryck för önskan att exponera hjältens superkropp. Vanliga accessoarer till dessa trikåer är mantel, logga, bälte, mask och en liten kalsong som, väl att märka, bärs utanpå. Stålmannen har alla dessa attribut utom masken.

Till skillnad från männens helkroppstrikåer tycks de kvinnliga superhjältarna, eller superhjältinnorna, föredra att bära så lite kläder som möjligt. Praktexemplet är Mirakelkvinnan (Wonder Woman) som är iklädd endast en axelbandslös baddräkt och höga, åtsittande stövlar.

Drivkraften bakom superhjältens verksamhet kan vara allt från skuldkänslor och hämnd till profit och vetenskaplig nyfikenhet. De flesta hjältar sysselsätter sig dock med en rutinmässig bekämpning av kriminalitet antingen i samarbete med eller vid sidan av rättsväsendet.

Flertalet superhjältar har ärkefiender som de regelbundet tampas med. Har dessa fiender krafter liknande hjältens kallas han eller hon för superskurk. För att kunna vara någorlunda trygg för angrepp och dessutom ha ett privatliv behöver superhjälten en hemlig identitet, gärna parad med en samhällsställning som tillåter honom eller henne att bekämpa sina fiender utan att identiteten blir avslöjad. Stålmannens alias är som bekant reportern Clark Kent (som ser precis ut som Stålmannen men bär glasögon). De fria yrkena inom tidningsvärlden har även lockat bland andra Peter Parker (som på sin fritid uppträder som Spindelmannen).

Diversifierad hero

Redan året efter sin lyckade debut i Action Comics (1938) fick Stålmannen sin egen tidning, Superman. Samma år dök han upp i Sverige i tidningen Teknik för Alla under namnet Övermänniskan – ”Titanen från Krypton”. Som Stålmannen uppträdde han först i Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr år 1940 och inte förrän 1949 startade Press & Publicity den svenska tidningen Stålmannen.

Den amerikanska publiken nöjde sig dock inte med serietidningar. År 1940 kom radioprogrammet Superman som sändes ända till 1951. Under den tiden hann också mycket annat hända. De första tecknade avsnitten med Stålmannen sändes på bio under åren 1941–43. Rösten som Stålmannen gjordes av Clayton ”Bud” Collyer, densamme som i radioprogrammet.

Under åren 1973–85 sändes den animerade TV-serien Super Friends som var löst baserad på Justice League of America, eller Lagens väktare som de heter i Sverige. Stålmannen är en av grundarna till denna grupp som är en sammanslutning av DC Comics hjältar. Kärntruppen består av Stålmannen, Batman, Mirakelkvinnan, Blixten (Flash), Gröna Lyktan (Green Lantern), Vattenmannen (Aquaman) och Jägaren från Mars (Martian Manhunter).

I Sverige har Lagens Väktare publicerats i bland annat tidningarna Gigant (åren 1965-84) och Stålmannen (fram till nedläggningen 1991). Super Friends gick på svensk TV i början av 90-talet under namnet Rättvisans kämpar. Under 2000-talet har TV-serierna Justice League of America och Justice League Unlimited gått på Cartoon Network i både USA och Sverige.

Den gyllene eran

Historien om Stålmannens ursprung har genomgått en hel del förändringar genom åren för att matcha sin tid. I originalberättelsen – så som den beskrivs i Action Comics 1938 – får man veta att han föds på planeten Krypton under namnet Kal-El och som litet barn skickas iväg till jorden precis innan Krypton förstörs. Han hittas och adopteras av ett barnlöst par och växer upp i en småstad (senare känd som Smallville, Kansas) som Clark Kent. Under uppväxten upptäcker han att han besitter krafter långt utöver vanliga människors och beslutar sig för att använda dessa i mänsklighetens tjänst. Han blir reporter på tidningen The Daily Star (senare The Daily Planet) och blir förälskad i Lois Lane – som dock bara har ögon för Clarks andra jag Stålmannen.

Detta var den version som härskade under DC Comics ”gyllene era”, det vill säga under 30- och 40-talen. Mot slutet av denna period började intresset för superhjältegenren avta och man satsade därför på andra genrer som till exempel science fiction. För Stålmannens del innebar detta att hans kryptonska ursprung kom i fokus. Det är nu Stålpojken dyker upp, en 8-årig Clark Kent som bekämpar brott. Stålpojken blir så populär att han får en egen tidning 1949, Superboy. Detta leder förstås till kontinuitetsproblem då Clark enligt tidigare versioner inte axlar sin mantel förrän som vuxen.

Under mitten av 50-talet får superhjältegenren ett uppsving som varar under hela 60-talet. Detta kallas seriernas ”silverera”. På 60-talet utmanas DC Comics av Marvel Comics. Publiken efterfrågar nu mer mänskliga och sårbara hjältar och Marvel förser dem med detta på löpande band: Spindelmannen, Fantastic Four, Hulken, X-Men, Våghalsen (Daredevil) med flera.

Den mänskliga utomjordingen

För Stålmannen går det emellertid trögt. Efter att hans tuffa, hårdkokta attityd tonats ned under 50-talet har han nu blivit den mer välkända präktiga scouttypen. Hans familj utökas med kusinen Stålflickan (Supergirl) vilket gör kontinuitetsproblemen med originalversionen ännu värre. Slutligen ser sig DC Comics tvungna att ställa allt till rätta. 1985 utges ett nummer av tidningen Crisis on Infinite Earths där de två versionerna av Stålmannen kombineras samtidigt som Stålpojken och Stålflickan elimineras. Man försöker även göra Stålmannen mer tilltalande och mindre allsmäktig.

I den moderna versionen av Stålmannen ligger fokus för första gången på människan Clark Kent. Han är den verklige personen medan Stålmannen är den hemliga identiteten. Ursprungsberättelsen ändras åter en gång. Stålmannen är nu tillkommen genom in vitro-fertilisering och skjuts redan som foster ned till jorden. Där föds han och är därför lika mycket människa som krypton.

Berättarmotivet om Stålmannen är på inget sätt unikt. Jesus, Moses, Herkules (Herakles), Gilgamesh, Krishna och kung Artur, alla smusslas de bort vid späd ålder för att räddas undan ett hemskt öde. Som vuxna blir de starka ledargestalter och utför storverk. Andra hjältar med liknande bakgrund är till exempel Spindelmannen, som växer upp med sin farbror och faster, och Batman, som uppfostras av sin betjänt efter att hans föräldrar blivit dödade. Även en nutida hjälte som Harry Potter saknar biologiska föräldrar.