Charlina Erliksson, NE-medarbetare
Den förlorade sonen har kommit hem. Efter att ha varit borta från jorden i fem år återvänder Stålmannen till Metropolis i regissören Bryan Singers film Superman Returns.
Efter ett uppehåll på nästan 20 år är Stålmannen äntligen tillbaka på vita duken, den här gången i Brandon Rouths gestalt. De som tycker att ingen någonsin kan ersätta Christopher Reeve (1952–2004) i rollen som världens störste superhjälte behöver dock inte bli besvikna. Routh är nämligen slående lik sin föregångare och en minst lika bra skådespelare.
 |
|
Stålmannen återvänder i gestalt av Brandon Routh. |
|
DAVID JAMES/A&E NETWORK/AP/SCANPIX |
Stålmannens många ansikten
Många är de som under decennierna har axlat Stålmannens röda mantel. När den första filmföljetongen kom 1948 var det Kirk Alyn som innehade huvudrollen. Lois Lane spelades av Noel Neill, som i Superman Returns har en liten biroll som döende gammal dam. Hon har vid det här laget hunnit bli en 85-årig grånad ”stålgumma”.
Neill stannade kvar i rollen som Lois Lane under de följande serierna Atom Man Vs Superman (med start 1950) och The Adventures of Superman (1953–58), medan rollen som Stålmannen övertogs av George Reeves. Den senare serien fick ett abrupt slut efter att Reeves återfunnits dödad av ett pistolskott. Fortfarande råder ingen enighet om huruvida dödsfallet var självmord eller inte.
Reeves hann dock medverka i en långfilm, Superman and the Mole Men (1951). Filmen var egentligen bara menad som reklam för serien The Adventures of Superman, men släpptes på bio för att täcka sina produktionskostnader.
Supersuccé och dunderfiaskoSuperman: The Movie kom 1978 och brukar räknas till Warner Bros mest framgångsrika filmer någonsin. I rollen som Stålmannen sågs Christopher Reeve, som för många kom att bli synonym med superhjälten. Åtföljd av Margot Kidder som Lois Lane medverkade han i fyra filmer om Stålmannen.
Superman: The Movie följdes snart av Superman II (1980). Efter ett regissörsbyte från Richard Donner till Richard Lester kom sedan Superman III (1983) – och det var här kvaliteten sjönk. Från ett äventyr som nästan fick publiken att tro att en människa kan flyga blev Stålmannen närapå en fars.
Filmen fick usel kritik. ”[A]ppalling sequel that’s trashed everything that Superman was about for the sake of cheap laughs”, skrev en kritiker. Det gick inte bättre för Superman IV: The Quest For Peace som kom 1987.
Stålmannen på hindi
Sedan det senast begav sig har Stålmannen legat i en filmisk dvala i väntan på att en duktig regissör ska komma och återuppliva honom på vita duken. Åtskilliga har försökt utan att lyckas. Bland dem kan nämnas Tim Burton (som tidigare gjort bland annat Batman och Batman Returns) och Brett Ratner, som i stället övertog Bryan Singers projekt X-Men 3.
Under de nitton år som förflutit sedan den senaste Stålmannenfilmen har det dock funnits inte mindre än två framgångsrika TV-serier om allas vår superhjälte. Lois & Clark: The New Adventures of Superman sändes i fyra säsonger med start 1993. Dean Cain spelade Stålmannen och Teri Hatcher Lois Lane. Smallville, som handlar om hur Stålmannen som tonåring upptäcker sina krafter, började sändas 2001 med Tom Welling i huvudrollen. Båda serierna har sänts i svensk TV.
Alyn, Reeves, Reeve, Cain och Welling. Brandon Routh är alltså världens, eller rättare sagt västvärldens, sjätte Stålman på film. 1987 kom nämligen Superman, en Bollywoodversion av berättelsen om den populäre hjälten. Shekhar, som han kallas på hindi, spelas av Puneet Issar. Filmen innehåller åtskilliga sång- och dansnummer, där Stålmannen bland annat breakdansar till Michael Jackson.
Återkomsten
Efter senare års framgångar med filmer som Spider-Man, X-Men-trilogin och Batman Begins tycks tiden vara mogen för Stålmannen att återvända. Bryan Singer, regissören som liksom Stålmannen är ett adoptivbarn och säger att han alltid har identifierat sig med denne, har skrivit, producerat och regisserat Superman Returns. På hans lista över tidigare filmer finns bland annat X-Men och X-Men II.
Tidsmässigt utspelar sig filmen efter Superman II (1980), utan att bry sig om trean och fyran. ”[W]e basically ignore two films that we don’t think are good enough or important enough to be part of the series”, har manusmedförfattaren Dan Harris sagt.
Filmen inleds med att Stålmannen återvänder till jorden efter att ha varit borta i fem år. Anledningen till den långa frånvaron är hans önskan att se sin förstörda hemplanet Krypton med egna ögon. Hjälten upptäcker snabbt att mycket har förändrats i Metropolis sedan han försvann. Livet har gått vidare utan honom, hans tidigare insatser är i det närmaste bortglömda och värst av allt: Lois Lane har skaffat sig både en fästman och en son. Hon har också vunnit Pulitzerpriset för artikeln ”Why The World Doesn’t Need Superman”…
Men visst behövs Stålmannen! Han har knappt varit tillbaka en dag innan han har händerna fulla. Ärkefienden Lex Luthor, gestaltad av Kevin Spacey, har släppts från fängelset och världen befinner sig i akut fara. Som vanligt i Stålmannen-sammanhang tar man till ingrediensen kryptonit för att göra berättelsen dramatisk och spännande. Kryptonit är nämligen det enda som kan skada och till och med döda den annars så osårbara och oövervinneliga hjälten.
Kommer Brandon Routh att befinnas värdig Stålmannens mantel? I egenskap av Christopher Reeves klon får han förstås mycket gratis. Storheten och nostalgin som flödar i de inledande scenerna då vår hjälte till tonerna av John Williams originalpartitur räddar ett flygplan från att störta kan emellertid knappast tillskrivas skådespelarens insatser.
Kärlekskrank Messias
Superman Returns är en nästan plågsamt messiansk berättelse. I inledningen berättar kryptonen Jor-El hur han sänder människorna sin ende son för deras vilja att göra gott och deras svaghet för frestelser. Mänskligheten är i hans ögon i stort behov av en frälsare. Förutom den uppenbara parallellen med Bibelns Fader och Son har ordet ”El” använts av flera forntida semitiska folk som ett namn för ”gud”, även den ende guden. ”El” återfinns också i Stålmannens födelsenamn, Kal-El.
Bakom denna fasad av hjälteepos är filmen dock först och främst en kärlekshistoria av den typ som det går tretton på dussinet av. Vem som helst kan känna igen sig i Stålmannens obesvarade kärlek och svartsjuka. Dock visar vår helyllehjälte aldrig något hat mot den man som tycks ha vunnit Lois hjärta.
Lois i sin tur kämpar med känslor som besvikelse och sårad stolthet. Vad gör man när ens stora kärlek, mannen som övergav en utan så mycket som ett farväl, plötsligt återvänder efter fem år och förväntar sig att allt ska vara som förut? När år av ens liv har gått åt till att försöka glömma, att kväva sorgen och ilskan? När man har börjat om på nytt och nästan lyckats lägga sitt förflutna bakom sig?
Lois Lane har inget svar på dessa frågor. Unga Kate Bosworth försöker gestalta en sviken kvinna som vacklar mellan drömmen om sin stora kärlek och den trygghet hon lyckats finna under hans frånvaro, men hon fyller inte på långa vägar ut Lois Lanes kläder. Detta till trots att hennes meriter vida överglänser såpaskådisen Brandon Rouths (senast vi såg henne var i filmen Beyond the Sea (2004), där hon spelade mot bland andra Kevin Spacey).
Något val träffas aldrig. Lois flyter mest bara med och låter sig på nytt charmas av sin hjälte, utan en tanke på framtiden. Detta är en av de lösa trådar som slutet bjuder på, kanske till mångas förtjusning. Det finns gott hopp om en uppföljare.
Länkar till NE.se
(Artikeln publicerad 2006-07-31)
Superhjältar på film: Stålmannens återkomst
http://www.ne.se/rep/superhjältar-på-film-stålmannens-återkomst
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
