av Henrik Arnstad, journalist och historiker
Under 1940-talet, mitt under ett brinnande världskrig, blir landsfadern och statsministern Per Albin Hansson öppen monarkist. Sedan dess har socialdemokratin haft svårt att motivera partiprogrammets krav på att införa republik i Sverige.
Men på senare tid har kraven på en demokratiskt vald statschef hörts allt oftare och från flera olika håll.
Republikbegreppet introduceras
Den 21 januari 1793 avrättas den franske kungen Ludvig XVI (eller "medborgare Capet" som han officiellt heter efter avsättningen året innan) under franska revolutionen. Tankarna om republik når även Sverige. Men dessa idéer är ändå perifera i det svenska samhället runt år 1800. Personen som i stället lägger den kraftigaste elden mot kungamakten är inte republikan. Han är adelsman och heter Lars Johan Hierta.
Lars Johan Hierta är kritisk mot Karl XIV Johans politik, och 1830 börjar Hierta ge ut tidningen Aftonbladet, som kungen försöker stoppa. Men Hierta väjer undan för indragningsmakten genom att byta ansvarig utgivare och namn på tidningen ("det fjärde Aftonbladet", "det femte Aftonbladet" och så vidare). År 1844 avskaffas indragningsmakten. Hierta har vunnit, och trots att republik inte är hans mål har kungamaktens auktoritet ifrågasatts.
År 1848 är det stora europeiska revolutionsåret. Dess svenska eko kallas marsoroligheterna. Ett 30-tal svenskar dödas av militär under upploppen 18–19 mars, och affischer dyker för första gången upp på husväggarna i Stockholm med rubriken: "Republik!" – ett begrepp som nu får sin moderna innebörd, i samklang med kravet på allmän och lika rösträtt.
Aldrig överst på dagordningen
År 1889 grundas Socialdemokratiska Arbetare-Partiet, och kravet på republik finns med från början, liksom det gör hos många liberaler. Kungamakten måste avskaffas, oavsett om den blir maktlös eller inte, löd kravet. Några årtionden senare når socialdemokratin för första gångens i Sveriges historia regeringsställning. Den svenska monarkin borde därmed vara dödsdömd. Men så blir det inte.Enligt monarkisten Herman Lindqvist är det socialdemokraten Hjalmar Branting som räddar kungahuset, "den enda gången tronen verkligen var i fara" i december 1918. Många kräver demokrati, inklusive republik. Men enligt Branting är de viktigaste kraven allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Lindqvist skriver:
"Visst ville [Branting], som alla andra, även ha republik, men först borde svenska folket få uttala sig i frågan, alltså kunde man vänta lite. Mötet jublade och höll med även om detta."
Historievetenskapen är i princip överens med Lindqvist på denna punkt. Sverige hade kunnat bli en republik på 1910- och 20-talen om konflikten angående demokrati blivit hårdare än vad den blev. Men när socialdemokratin når makten förlorar republikkravet sin framträdande roll. Frågan är varför.
Bevarat republikkrav
Grovt förenklat kan man svara att socialdemokraterna inte avskaffar kungahuset eftersom de inte behöver göra det. Även makten måste välja sina krig, och republiken Sverige hamnar aldrig överst på dagordningen. Och här kommer statsminister Per Albin Hansson in. Mer än någon annan socialdemokrat lär sig "landsfadern" att han som den utpräglade maktmänniska han är – kan ha nytta av kungen.
Vårvintern 1940 utsätts Per Albin för en folklig ilska. Anledningen är att samlingsregeringen vägrar sätta in reguljär svensk trupp i finska vinterkriget, samtidigt som en våg av Finlandssympati sveper över Sverige. Räddningen för statsministern blir att kung Gustaf V offentligt uttrycker sitt stöd för den förda politiken. I samma sekund förlorar aktivismen sin kraft. "I Sverige brast tron på vår kung", skriver riksantikvarie Sigurd Curman, ordförande i Finlandsaktivistiska förbundet Nordens Frihet (det spelar mindre roll att det kungliga framträdandet i hemlighet är arrangerat och författat av utrikesminister Christian Günther). Krisen är över för Per Albin Hansson. Denne gamle republikan förvandlas under kriget till övertygad monarkist.
Starkast manifesterar han sin övertygelse vid partikongressen 1944, där han får in bevarandet av monarkin i förslaget till nytt partiprogram. Men Per Albin har gjort en missbedömning. Det finns inget stöd inom socialdemokratin för att avskaffa republikkravet. Finansministern och ideologen Ernst Wigforss finner förslaget "både förvånande och irriterande", och före detta utrikesministern Rickard Sandler säger att "kungamakten är ett irrationellt element i ett demokratiskt samhälle".
Republikkravet blir den punkt som starkast engagerar kongressen. Hela 40 skrivelser från arbetarekommuner och föreningar kräver att republikkravet behålls. Per Albin Hansson tar upp frågan i sitt inledningsanförande på kongressen men är påtagligt defensiv. Han vet att han kommer att förlora. Men han går omkring på kongressen med kunganålen demonstrativt på kavajslaget.
Monarki – "en stötande tanke"
Under 1950-talet bildar stridbara debattörer Republikanska klubben. Bland namnen märks den liberala publicisten Herbert Tingsten och författaren Vilhelm Moberg, som skriver den moderna republikanismens bibel – essän "Därför är jag republikan":
"Rikets högsta ämbete bör icke besättas genom börd eller arv, alltså av slumpen, utan genom ett av folket verkställt val bland personer som genom ådagalagda egenskaper visat sig vara skickade för detsamma. [...] För en konsekvent bekännare av den mänskliga jämlikhetens idé är det en stötande tanke, att det allra högsta ämbetet skall ärvas."
Problemet – sett med republikanska ögon – är att Gustaf V dör 1950 och ersätts av Gustaf VI Adolf, som vinner statsminister Tage Erlanders förtroende. Sedan saknas – återigen – bränsle för socialdemokratin att införa republik.
Radikaliseringen runt 1968 innehåller mycket republikanism. Men situationen från 1910-talet upprepas till viss del: Många är republikaner men frågan hamnar aldrig överst på dagordningen. Titta exempelvis på filmen Jag är nyfiken – Gul från 1967, där kungen fejkintervjuas. Han får frågan hur det känns att vara Sveriges siste konung, något han inte bestrider.
År 1971 tecknas den så kallade Torekovöverenskommelsen, där den svenske monarken fråntas all formell makt. Socialdemokratiska republikaner är missnöjda med att regeringen inte tar chansen att införa republik när tillfälle bjuds. Men partistyrelsen svarar att "en kunglig närvaro vid enstaka tillfällen, där inga beslut fattas, inte är av den betydelsen att en politisk strid vore motiverad".
Två år senare dör Gustaf VI Adolf och efterträds av den nuvarande monarken Carl XVI Gustaf. Hade det skett tio år tidigare hade kronprinsen bara varit 17 år gammal. Då hade republiken Sverige haft en annan chans. Nu får i stället monarkin överleva.
2000-talets republikaner
Under 1980- och 90-talen svänger pendeln och monarkin utsätts för allt mindre kritik. De gamla republikanerna från 1950-talet faller ifrån, och massmedierna tävlar i stället i hovsamhet angående kungahuset. År 1997 kommer en motreaktion – en handfull republikaner bildar Republikanska Föreningen, som en direkt arvtagare till Republikanska klubben. Den riktigt stora medlemstillströmningen till den sker i samband med kungens uttalande om diktaturen i Brunei år 2004.I dag finns aktiva republikaner i samtliga riksdagspartier (utom Centerpartiet). Inte minst har moderaternas omsvängning från konservatism till nyliberalism möjliggjort högertankar som knappast var möjliga på 1950-talet. År 2002 tar Moderata ungdomsförbundet ställning mot monarkin och uttalade att "alla offentliga ämbeten bör vara tillgängliga för alla medborgare oavsett börd" (året därpå dras detta krav tillbaka – men ändå).
Plötsligt ter sig åter inte en folkomröstning om statsskicket längre lika främmande. Ur alla politiska läger ser man fördelar med en demokratiskt vald statschef, jämfört med monark "av Guds nåde". För Sverige. I tiden.
Docent Torbjörn Nilsson vid Södertörns högskolas samtidshistoriska institut har bistått med faktauppgifter. Övriga källor: NE, Alf W. Johansson, Per Albin och kriget (1988) och Aftonbladet.
Extern länk: Republik! Nu!
(Artikeln ursprungligen publicerad 2006-04-26)
Svensk monarki mot alla odds
http://www.ne.se/rep/svensk-monarki-mot-alla-odds
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
