Ulf Teleman, professor emeritus i nordiska språk vid Lunds universitet
Innehållet i ”Nyordsboken”, utgiven förra året av Svenska språknämnden, faststlår att 20 procent av alla nya ord under den senaste 15-årsperioden på ett eller annat sätt har övertagits från engelska (eller angloamerikanska). Och öppnar man tidningen över morgonkaffet blir man inte överraskad om det sägs att TV1 ska bli mera middle of the road, TV2 däremot mera edgad.
Engelskans påverkan på ordvalet i tal och skrift är lätt att observera. Intressantare är att engelskan som det internationella hjälpspråket tar över många av svenskans funktionsdomäner, helt eller delvis. De multinationella företagen har ofta engelska som koncernspråk, popmusikens språk i Sverige är också till stor del engelska, för de svenska EU-politikerna blir engelska mer och mer oundgängligt.
Längst har utvecklingen gått i naturvetenskaperna. Många av de experter som författar artiklar i Nationalencyklopedin och ne.se skriver om sina specialiteter för första gången på svenska språket. Åtskilliga gymnasier och till och med grundskolor undervisar vissa ämnen på någon sorts engelska.
Språksituationen samma som på 1600-talet
Språksituationen i dagens Sverige påminner mycket om 1600-talets, i varje fall för den samhälleliga eliten. Svenska var huvudspråket, men all vetenskap och den mesta diplomatin skedde på latin. Prominenta invandrare inom vetenskap, konst och näringsliv med sina familjer talade tyska, franska eller nederländska och tyskarna hade egna tyskspråkiga skolor, som var utmärkta och som lockade också barn med svenska som modersmål. Skönlitteraturen skrevs mest på svenska, latin och tyska men också på andra språk. Svenska brevskrivare blandade ofta friskt olika språk. Man tog det ord man kom på, helt enkelt. Känns situationen igen?
Det är bara i döda språk som språkutvecklingen kan hejdas. Språk som är i levande bruk förändras: nytt kommer till och annat faller i glömska. I många fall har språkliga förändringar ett ganska tydligt samband med större historiska förskjutningar. Att engelskan har tagit över domäner från svenskan och satt spår i själva det svenska språket beror förstås på den globalisering som ägt rum under den senare hälften av 1900-talet, precis som 1600-talets språksituation i Sverige hängde ihop med landets politiska, militära och kulturella situation inåt och utåt i det dåtida Europa.
TV påverkar
Låt mig peka på två andra övergripande omständigheter som utöver globaliseringen påverkar dagens svenska och säkert kommer att påverka också morgondagens: spontanitetsfascinationen och samhällslivets ökande tempo.
Genom televisionen har det skett en förskjutning från skrift till tal, från monolog till dialog, från genomtänkthet till spontanitet i den offentliga kommunikationen. Den urtypiska formen för TV-program — bortsett från fiktionsinslagen — är soffsamtalet: relativt okunniga, relativt oförberedda, relativt kända och relativt unga personer pratar fritt ur hjärtat med varandra. Experter och seriösa politiker släpps fram i nödfall för att legitimera mediet, men de hålls kort i sin egenskap av just experter eller politiker, fastän de annars gärna — om de är kända — får uppträda som s.k. vanliga människor. Sinnebilden för det spontana är den av längre utbildning och erfarenhet oförstörda ungdomen, som dessutom gör sig bra i bild.
Vad betyder det då för riksspråket att talet (som en hjälpgumma till bilden) framstår som dess egentliga form, också i offentligheten? Ja, man kan misstänka att det svenska standardspråket, som har sin viktigaste motivering i skriftspråket, kommer att få lite suddigare kanter i framtiden. Det spontana agerandet i TV-rutan kommer att släppa fram nya språk i offentligheten: jargongerna, de geografiska varianterna, det småfula vardagsspråket (med svordomar och liknande), de privata konstigheterna. Personer kommer att uttala sig på skärmen om områden som de inte känner till och där de är språkligt osäkra. Det kommer att bli svårare att se var gränsen går mellan vad som hör hemma inom standardspråket och vad som inte gör det. Hur blir det med regionala uttryck som även fast (fastän) eller vart (var)? Blir det nu onödigt att hävda lojal mot gentemot lojal med?
Social kompetens viktigare än skrivskicklighet
Det som en gång var standard drabbas också av att det sedan länge rått en allmän misstänksamhet mot normer och kollektivt giltiga regler. Tanken är att den enskilde spontant och naturligt skall handla efter sin egen känsla och sitt eget förnuft. Standardbevakningen har därför reducerats. Korrekturläsarna har ofta sparats in, sekreterarna har fått andra uppgifter och svensklärarna lägger inte ner samma möda på språkriktighetskontrollen. Social kompetens och förmåga att tala med folk har blivit ett viktigare mål än att kunna skriva.
I dagens samhälle accelererar tempot, vilket avsätter spår i språket på olika sätt. Varornas minskade livslängd medför att reklamen blir viktigare. Jämför till exempel en dagstidning av i dag med en för femtio år sedan. Reklamens språk måste liksom varan själv framstå som nytt, modernt, fräscht. Nya organisationsformer gör att nya begrepp och nya kommunikationsrutiner behövs.
Hela tiden växer mängden av budskap i olika medier, och eftersom språkbrukarna redan har allt mindre tid måste budskapen bli inte bara kortare utan också mer lättlästa och mera braskande för att nå fram till adressatens medvetande. Språkligt innebär detta att texterna blir kortare liksom meningarna. För många har webbsurfandet ersatt läsningen och datorn bjuder dem tabeller och korttexter i stället för böcker och tidningar.
Stabilt språk
Inte minst TV:s ungdomsprogram gör att det nya språket snabbt slår igenom. Det är förbluffande hur fort talspråkliga uttryck har spritt sig över landet under de senaste decennierna. Tänk bara på ord som typ, ba(ra), sär (så här) eller fixa uttryck i stil med ”hur kul är det på en skala från ett till tio?”. Ett något äldre exempel är det centralsvenska dom, som (utan hjälp av skrivna texter) erövrade nästan hela det svenska talspråket på ett tjugotal år för inte så länge sedan.
Det svenska språket och samhället förändras alltså, kanske snabbare nu än någonsin förut. Ändå är svenskan på det hela taget ett stabilt språk. Grammatiken har trots allt inte ändrat sig så mycket sedan Gustav Vasa. Och även om många nya ord har tillkommit är ändå det alldeles övervägande flertalet av de tusen vanligaste orden arv från medeltiden. Det är den här dragkampen mellan stabilitet och förändring som gör det så spännande med språk, nu och alltid.
Webbplats för Svenska språknämnden
(Artikeln publicerad 2001-03-08)
Svenska språket:
Allt mindre svenskt
http://www.ne.se/rep/svenska-språket-allt-mindre-svenskt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
