Björn Stenholm, NE-redaktör och operaaficionado
Det var i september 1960. Jag satt på skolbussen mellan Jönköping och Huskvarna på väg hem. Jag bodde i Huskvarna, men hade just börjat på gymnasiet och det låg i Jönköping. Det fanns inget sådant i hemstaden på den tiden.
Vi körde förbi en gammaldags kiosk. Det var en sådan där liten låda ni minns, med dagstidningarnas löpsedlar uppsatta på framsidan. JUSSI DÖD stod det, med dåtidens största rubrikstil. Jag var inte så inne i musikens värld då som jag skulle komma att bli senare i livet – i synnerhet inte den vokala delen – men jag insåg genast att något viktigt hade hänt. Den stora tenoren Jussi Björling hade hastigt avlidit i en ålder av endast 49 år.
 |
|
Den 19-årige Jussi Björling som Don Ottavio i Mozarts Don Juan. |
|
NORSTEDTS FÖRLAG |
Sällsam biografi
Femtio år har passerat sedan denna händelse. Och snart, i februari 2011, är det 100 år sedan Jussi Björling föddes. Med anledning av detta dubbla jubileum har Norstedts förlag kommit ut med en biografi – Jussi: Sången, människorna, bilderna – av ett sällsamt slag om den store sångaren. Upphovspersonerna till praktboken är Jacob Forsell, bokens huvudredaktör (och sonson till den berömde operachefen löjtnant John Forsell), Björn Ranelid, välkänd prosaförfattare, och Harald Henrysson, Björlingsmuseets i Borlänge grundare och chef tills helt nyligen. En kvalificerad skara kan det tyckas.
Björn Ranelid framträder som ”passionerad Jussibeundrare”. Det är han som skrivit den egentliga biografiska texten i tjugo korta avsnitt som breder ut sig på ca 40 sidor. Den är mycket personligt skriven, medryckande och inlevelsefull. Många fakta, kända såväl som udda, om Jussi och hans liv serveras samt författarens egna många Jussiassociationer iklädda en litterär dräkt av känt Ranelidsmärke.
Bokens huvuddel på drygt 180 sidor är en bildbiografi med en mängd bilder, privata och offentliga, som inleds med en släkttavla över släkten Björling. Jussi hade en sjungande far, tre sjungande bröder varav åtminstone två även blev sångare i vuxen ålder. Vidare fick Jussi själv fem barn (fördelade på tre mammor) och flera av barnen blev också de sångare. Och sjungande barnbarn likaså. Den kvinna Jussi var gift med, Anna-Lisa, var operasångerska och musikerdotter. En verklig sångarsläkt, alltså.
 |
|
Dottern Ann-Charlotte torkar pappas panna under en föreställning av På Sicilien i mammas sällskap på Metropolitan 1953. |
|
NORSTEDTS FÖRLAG |
Bildrikedom
Bildmaterialet i boken är synnerligen intressant. Det är framställt i tidsordning alltifrån de stela studioporträtten på föräldrarna till reportagebilder från begravningen 1960. Några bilder vill jag gärna särskilt framhålla.
Pappa David och tre bröder Björling framträdde som Björlingkvartetten såväl under långa turnéer i USA som i Sverige. En bild föreställer tre små pojkar i sångarpose, en annan bild, tagen 35 år senare visar samma ”pojkar” i samma ställning.
En bild från 1957 fascinerar också. Jussi med hustru Anna-Lisa och dotter Ann-Charlotte ser rätt in i kameran efter en konsert på Skansen. De ser alla mycket glada ut, Jussi dessutom med glimten i ögat!
En tredje bild att peka på är tagen vid Gustav V:s nittioårsdag 1948. Jussi och hans stadiga ackompanjatör vid många skivinspelningar, dirigenten Nils Grevillius (han med Hovkapellet), båda tungt medaljbehängda, skakar hand framför ”Dirigentens toalett” efter konserten till kungens ära. Men som sagt, alla bilderna är som helhet mycket intressanta och varierat framställda.
En udda sak i boken är den förteckning över Jussis över 3 000 framträdanden under tiden 1915–60. Det har tagit 25 år att få fram denna lista och den är antagligen ändå inte komplett. Därför ber man läsarna av boken att hjälpa till med kompletteringar där så är möjligt.
Njutbart
För den som så önskar finns förteckningen också i pdf-form på den skiva som medföljer boken. Men det viktiga med skivan är förstås de 17 sångerna plus två intervjuer som finns på den.
Skivans första nummer är en inspelning från 1920 under en av Björlingkvartettens turnéer i USA. Annars är de flesta numren hämtade från Jussis senare verksamhet när han verkligen blivit en etablerad operasångare. Där finns arior från Bohème, Rigoletto och Turandot liksom de svenska sångerna ”Till havs”, ”Tonerna” och ”Land du välsignade”; dessa sånger blev sedermera Jussis varumärke.
Den kända duetten ur Georges Bizets Pärlfiskarna tillsammans med den amerikanske barytonen Robert Merrill finns också med, liksom schlagern ”Bagdad”. Den senare tillsammans med en del andra låtar av liknande karaktär spelade Jussi in i början av 1930-talet under pseudonymen Erik Odde. En duett ur Charles Gounods Romeo och Julia sjunger Jussi tillsammans med hustru Anna-Lisa.
Det är naturligtvis underbart att så mycket av Jussi Björlings sångargärning finns bevarad på skiva. Ett flertal cd-boxar (till föredömligt lågt pris, trots deras stora musikaliska värde) har getts ut i modern tid med digitalt restaurerade inspelningar från hela hans karriär. Det är en fortlöpande utgivning. Vad man möjligen saknar i boken är en diskografi över vad Jussi spelade in under sitt korta liv.
Det finns redan flera biografier skrivna över den svenska världstenoren. Fler lär det bli, kanske redan under jubileumsåret 2011. Men likväl finner just detta praktverk sin givna plats hos alla som har det minsta intresse av musik, inte minst hos oss operaintresserade. Njut av text, bild & musik!
Tenoren som inte tystnat
http://www.ne.se/rep/tenoren-som-inte-tystnat
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
