Björn Kumm, frilansskribent
Något som mycket snabbt kom att kallas ”den internationella terrorismen” slog på morgonen 11 september 2001 till mot Amerikas förenta stater och den amerikanska supermaktens främsta symboler, tvillingskyskraporna i World Trade Center på Manhattan i New York och försvarshögkvarteret Pentagon i Washington D.C.
Den effektivt samordnade terrorattacken tillskrevs omedelbart det nätverk, al-Qaida, som byggts upp av den saudiske rikemanssonen Usama bin Ladin. Han hade redan tidigare utnämnts till FBI:s mest eftersökte brottsling, och det var tydligt att förövarna av attentaten stod att finna bland de unga arabiska män som bin Ladin rekryterat under och efter kriget mot den sovjetiska invasionen av Afghanistan, då detta krig pekuniärt och militärt stöddes av USA i nära samarbete inte minst med Saudiarabien.
Begreppsförvirring
 |
|
Terroristanklagade på USA:s militärbas på Cuba. |
|
REUTERS/SCANPIX |
”Terrorism” är ett mycket lösligt begrepp, med en inbyggd negativ klang. Om det betecknar en våldshandling, avsedd att skrämma en politisk regim eller ett land och dess folk, då är det svårt att inte inbegripa reguljära krigshandlingar, t.ex. andra världskrigets bombräder över London, Hamburg, Dresden och slutligen atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Avsikten bakom dessa aktioner var alldeles tydligt att knäcka försvarsviljan hos civilbefolkningen och skrämma fienden att kapitulera.
Men i allmänhet har terroriststämpeln förbehållits smågrupper och organisationer som går till anfall mot en betydligt större och mäktigare motståndare – en Davids kamp mot Goliat, ibland också kallad ”den svages krig”.
Att terrorism bedrivs av små grupper med avsikt att ställa till kaos i statsapparaten är också den uppfattning som knäsatts i den ramlagstiftning som Europeiska unionen under intryck av händelserna i USA 11 september 2001 mycket snabbt genomdrev. Som terrorism beskriver EU attacker mot statliga byggnader, installationer och institutioner. Polismyndigheterna i EU:s medlemsländer förutsätts samarbeta för att förhindra sådana attacker, vilket i sin tur kräver gemensam övervakning och registrering av potentiella terrorister.
Ännu lösligare blev begreppet när man efter 11 september började hänvisa till ”den internationella terrorismen”. I dag utmålas den som ett diffust kollektiv – som huvudmotståndare i det ”krig” som den amerikanska regeringen ansåg hade förklarats i och med 11 september-attackerna mot USA och som USA omedelbart av FN:s säkerhetsråd, enligt FN-stadgans artikel 51, fick klartecken att försvara sig mot. USA valde att gå till angrepp mot Afghanistan.
Bombangreppen mot Afghanistan med början 7 oktober 2001 inleddes därför att landets islamistiska regering bedömdes skydda Usama bin Ladin och hans al-Qaidaorganisation. Dock uppfattade man knappast talibanregimen som al-Qaidas inspiratör eller machiavelliske organisatör, något som vida skulle ha överstigit talibanregeringens kompetens.
Tvåfrontskrig
Kriget mot den s.k. internationella terrorismen bedrivs av USA och dess allierade på två fronter, dels för att oskadliggöra al-Qaidaorganisationen, dels för att slå till mot vad president George W. Bush kallar ”ondskans axelmakter”, en term med anor från andra världskriget. Dit räknas så disparata regimer som Nordkorea och Iran men framför allt Iraks diktator Saddam Hussein. Han beskrivs som en sentida Hitler, som det finns skäl att likvidera innan han tillgriper massförstörelsevapen mot sin omgivning.
Vad Saddam Hussein än kan beskyllas för är det uppenbarligen inte terrorism utan upprustning med massförstörelsevapen. Det skulle i så fall vara en anledning att också ingripa mot de sittande regimerna i Indien och Pakistan och dessutom Israel, som alla tre besitter kärnvapenkapacitet.
Inför 11 september 2002 har USA:s främste europeiske allierade, Storbritannien, och dess premiärminister Tony Blair utlovat bevis för att Saddam Husseins regim haft direkta kontakter med och uppmuntrat al-Qaidanätverket, kanske också med egyptiern Mohamed Atta, ledare för 11 september-attackerna mot World Trade Center och Pentagon.
Tolkningsföreträde
Terrorist har sedan 11 september-attackerna blivit en beteckning som förbehålls de grupper som går till angrepp mot den enda återstående supermakten och dess allierade. Rysslands president Vladimir Putin har tacksamt tagit emot USA:s underförstådda medgivande att även den tjetjenska motståndsrörelsen, mot vilken ryska krigsmakten ingripit med stor brutalitet, ska betecknas som terrorister. Hösten 2001 lyckades Israels regering under den hårdföre ex-militären Ariel Sharon få USA:s acceptans när han utpekade den palestinska myndigheten under Yasir Arafat som direkt ansvarig för den terrorism, i synnerhet bedriven av självmordsbombare, som gång på gång drabbade Israels militär och civilbefolkning.
Begreppet terrorism har inte blivit mindre lösligt under det år som gått sedan 11 september-attackerna mot den enda återstående supermaktens hjärta. USA har skaffat sig tolkningsprivilegium. Som terrorist eller medbrottsling till ”den internationella terrorismen” klassas i dag envar som USA:s regering uppfattar som fiende.
(Artikeln publicerad 2002-09-18)
Terrorism: Begrepp med vidgat innehåll
http://www.ne.se/rep/terrorism-begrepp-med-vidgat-innehåll
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
