Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Julfriden sänker sig åter över den för både kristna och muslimer heliga Födelsekyrkan i Betlehem på Västbanken. För ett år sedan anade man glimtar av fred i området. Israel hade då nyligen gått med på ett tio månader långt moratorium för nya israeliska bosättningar på Västbanken. President Barack Obama fick till och med Nobels fredspris 2009 för sina ansträngningar i området.
Knappt ett år senare, 7 december 2010, meddelade man från USA att man nu ger upp försöken att etablera direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna och att tvinga Israel att frysa koloniseringen av palestinska områden. USA:s nionde fredsförsök sedan 1979 ser i alla fall för tillfället ut att ha stupat, och denna gång utan att några direkta förhandlingar ens har kommit i gång.
 |
|
Under överinseende av utrikesminister Hillary Clinton startar fredsförhandlingarna mellan premiärminister Netanyahu och president Abbas i Washington 2 september 2010. |
|
LEIGH VOGEL/POLARIS/ALL OVER PRESS |
Religiös vitalisering
Sören Wibeck, journalist vid Sveriges Radio och författare till den mycket initierade boken Ett land, två folk: Israel–Palestina-konfliktens historia (2009), gjorde i början av december i år en längre reportageresa med besök både i Israel och på Västbanken. Avsikten med resan var att fokusera på tillväxten av den religiösa sionismen och på olika religiösa tolkningsmodeller på den palestinska sidan.
– På den palestinska sidan är det sedan länge främst Hamas som står för det religiösa tänkandet, men det har också börjat växa sig starkare inom det annars huvudsakligen sekulära PLO. Utvecklingen inom PLO ska ses som ett svar på de framgångar bland palestinierna som Hamas har haft, men det finns samtidigt en djupare underström där folk söker sig till olika religiösa lösningar. På motsvarande sätt växer den religiösa sionismen kraftigt på den israeliska sidan av gränsen.
För inte alls länge sedan betraktades den religiösa sionismen som mer eller mindre död, enligt Wibeck, men nu är den på stark frammarsch. Det är inte minst de israeliska bosättarna på Västbanken som står för denna vitalisering av de religiösa motiven inom sionismen. Det är ju ursprungligen en rörelse med rötterna i Gamla Testamentet och vad som där sägs om Israels folk och land.
– President Obama började sitt fredsarbete i området med att kräva ett stopp för de israeliska bosättningarna. Det fick han under tio månader, men när tiden för det stoppet gick ut 26 september i år kunde Obama inte förhindra att bosättningarna togs upp på nytt. Under hösten har man från USA gjort upprepade försök att få ett byggstopp återinfört. Bland annat fick Netanyahu generösa erbjudanden om diplomatiskt och militärt bestånd i utbyte mot ytterligare tre månaders byggstopp. Att premiärminister Benjamin Netanyahu inte gick med på det var till stor del beroende på just de starka religiösa strömningarna bland bosättarna och deras förespråkare i hans regering.
Vid de bosättningar på Västbanken som Sören Wibeck besökte under sin senaste resa var byggaktiviteten intensiv. Anledningen till det var att man från bosättarna var angelägen om att komma i gång med så många nya bosättningar som möjligt för den händelse att ett nytt byggstopp trots allt skulle införas. Regeln för nya bosättarbyggen på Västbanken har nämligen tidigare varit att om man väl lagt grunden till ett hus så fick man fortsätta att bygga.
Ingen tvåstatslösning
I ett tal vid universitetet i Kairo 4 juni 2009 framhöll president Obama sin tro på en tvåstatslösning. Det var inget direkt vågat förslag. Första gången det framfördes för området var, som Sören Wibeck framhåller i sin ovan nämnda bok, 1937 av Peelkommissionen. Sedan 1945 har hela tolv amerikanska presidenter försökt sig på den lösningen för området, men det har, president Obama inklusive, varje gång omintetgjorts av än den ena, än den andra sidan av förhandlingsbordet. Längst i sina ansträngningar i den riktningen kom, enligt Wibeck, president Clinton. Den här gången har hans hustru Hillary Rodham Clinton lett förhandlingarna i sin egenskap av utrikesminister, men de har inte på långa vägar nått så långt som en gång – år 2000 – för hennes make.
– Tittar man i dag på kartan över Västbanken liknar den mest av allt en schweizerost med de otaliga israeliska bosättningarna som de många hålen. De israeliska bosättningarna upptar ett allt större område av Västbanken och det har fått många palestinier som jag talat med att säga att det inte längre är någon idé att söka en tvåstatslösning för Israel och Palestina. Det finns helt enkelt inte längre något utrymme på Västbanken att skapa en palestinsk stat på. Ett alternativ skulle, teoretiskt sett, vara att bosättningarna utryms helt och hållet, men när man ser hur fast israelerna byggt sig i området är det, som jag ser det, en utopi att tro att de frivilligt skulle lämna dessa områden. Detta inte minst med tanke på vad som sägs om dem – Samarien och Judeen således – i Gamla Testamentet.
Det har enligt Sören Wibeck fått många ledande representanter för olika sidor i Palestina att överge tvåstatslösningen av den lika enkla som för många beklagliga anledningen att den helt enkelt inte längre är realistisk. I stället kan det antingen bli fråga om en enstatslösning eller att det internationella samfundet med FN, USA, Ryska federationen och EU påtvingar parterna en uppgörelse. Den senare lösningen ser Wibeck som mindre trolig. När det gäller enstatslösningen handlar det om att Israel inom sina gränser på bästa sätt får hysa palestinierna. Det kan då bli fråga om att palestinierna även juridiskt – i praktiken är det väl redan på det viset – blir andra klassens medborgare i Israel. En annan framgångsväg för palestinierna som brukar nämnas, bland andra arbetar den palestinska premiärministern Salam Fayad i regeringen i Ramallah efter den, är att hitta områden utanför Israel och Västbanken – i Libanon, Egypten och Jordanien – för palestinierna att skapa en stat att bosätta sig i
Den bland många palestinier lätt uppgivna inställningen när det gäller fred i området har smittat av sig även på den folkliga humorn. Sören Wibeck berättar historien han fått höra av en palestinsk diplomat om palestiniern som kom upp till Gud och frågade honom vad han trodde om en fredlig lösning i området. ”Självklart blir det fred”, svarade Gud, ”men inte under min livstid.”
Tillbaka på ruta ett
http://www.ne.se/rep/tillbaka-på-ruta-ett
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
