Trots vintermörker:
Norra polcirkeln ljusast
av Lena Björk
NE-redaktionen
Dagarna är som kortast runt vintersolståndet 21 december och vintermörkret är som intensivast. Den som känner ett otröstligt behov av mesta möjliga dagsljus borde kanske fundera på att bosätta sig vid norra polcirkeln. Ingenstans på hela jordklotet är nämligen den astronomiskt möjliga solskenstiden så lång som där.
Innehåll:
Dagsljusets totala längd styr
Polcirkeln ljusast
Sju dygns vinst
Tänk dig planeten jorden och ett helt varv runt solen. Tänk dig dessa 365 dygn fyllda av ömsom dagsljus, ömsom nattens mörker. Soluppgång och solnedgång och däremellan dagens längd. Vid ekvatorn är tiden mellan solens uppgång och nedgång tämligen konstant året runt, medan midnattssol och vintermörker vittnar om extrema variationer hos dagens längd vid polerna.
Man kan ju fråga sig om dessa extrema variationer jämnar ut sig över året, så att den totala dagslängden per år blir likadan överallt på jordklotet? Eller är det i stället så att någon plats på planeten har mer totalt dagsljus per år jämfört med andra platser?
NE-redaktionen vände sig till en expert i ämnet, NE-skribenten Haldo Vedin, meteorolog vid SMHI i Norrköping.
Dagsljusets totala längd styr
Jo, det finns faktiskt skillnader i dagsljusets fördelning, säger Haldo Vedin.
Han betonar att resonemanget inte handlar om antalet soltimmar utan om dagsljusets totala längd, det vill säga tiden mellan soluppgång och solnedgång. Denna tidsperiod kallas även den astronomiskt möjliga solskenstiden, vilket alltså motsvarar dagens längd oberoende av om det är mulet eller soligt väder.
Vilken är då anledningen till att dagsljuset, totalt sett på ett år, inte är jämnt fördelat över breddgraderna? Jo, för det första är sommarhalvåret längre på norra halvklotet än på södra halvklotet. Tiden mellan vårdagjämning och höstdagjämning är nämligen cirka sju dygn längre än tiden mellan höstdagjämning och vårdagjämning.
Orsaken till detta är den elliptiska bana som jorden följer på sin färd runt solen. Den elliptiska banan gör att avståndet mellan solen och jorden varierar under årets lopp. Avståndet är störst i början av juli. Då rör sig jorden långsammare i sin bana, och därför tar färden under norra halvklotets sommarhalvår lite längre tid.
På motsvarande sätt medför den elliptiska banan att avståndet mellan solen och jorden är minst i början av januari. När avståndet mellan de bägge himlakropparna är som minst rör sig jorden som snabbast i sin bana, och därför tar färden under södra halvklotets sommarhalvår lite kortare tid. Därmed får vi i Europa varje år tillgång till ungefär en vecka längre sommarhalvår (med dagar längre än nätterna) än vad exempelvis människorna i Australien får. Befolkningen på södra halvklotet får i stället dras med ett längre vinterhalvår. Detta förklarar varför den sammanlagda tiden dagsljus per år är längre på norra än på södra halvklotet.
Polcirkeln ljusast
Det finns dock ytterligare en viktig aspekt som påverkar den totala tiden dagsljus per år. Faktum är nämligen att ju längre norrut man åker på norra halvklotet desto längre är den sammanlagda tiden dagsljus. Det sker en distinkt topp i kurvan vid norra polcirkeln, som alltså har mest dagsljus per år av alla platser på jordklotet.
Det beror på atmosfärens refraktion, säger Haldo Vedin. Refraktion innebär att ljus som passerar genom atmosfären böjs något, vilket gör att solen lyfts upp över horisonten vid de tillfällen då den egentligen ligger alldeles nedanför horisonten. Ju närmare polerna man kommer desto flackare blir solbanan, och därmed får refraktionen möjlighet att i ökande grad bidra med extra dagsljus.
Men varför är då den sammanlagda tiden dagsljus per år inte allra högst vid Nordpolen i stället för vid norra polcirkeln? Jo, av det enkla faktum att antalet soluppgångar och solnedgångar är färre vid nordpolen. Vid jordklotets poler går solen ju faktiskt upp endast en gång per år.
Därför kan refraktionen vid nordpolen endast bidra till att lyfta upp solen vid en enda soluppgång och en enda solnedgång varje år, medan refraktionen vid norra polcirkeln kan förlänga dagsljuset vid betydligt fler tillfällen. Refraktionen och den flacka solbanan vid polcirklarna är också anledningen till att även södra polcirkeln får en distinkt topp i kurvan. Den sammanlagda tiden dagsljus per år blir därför längre vid södra polcirkeln än vid ekvatorn.
Sju dygns vinst
Nåväl, då kan man ju fråga sig hur stor vinsten är av att bosätta sig vid norra polcirkeln i jakten på mesta möjliga dagsljus. Av årets 365 dygn utgör den astronomiskt möjliga solskenstiden sammanlagt cirka 184 dygn vid ekvatorn, cirka 186 dygn vid södra polcirkeln och cirka 191 dygn vid norra polcirkeln. Av alla platser på jordklotet är den astronomiskt möjliga solskenstiden lägst vid sydpolen: cirka 182 dygn. Den som bor vid norra polcirkeln får alltså sammanlagt sju dygn mer dagsljus per år jämfört med den som bor vid ekvatorn.
Den som främst letar efter värmande solsken i stället för enbart dagsljus får dock tänka i andra banor. Den astronomiskt möjliga solskenstiden tar inte hänsyn till vare sig solintensitet eller molnighet utan enbart tiden mellan soluppgång och solnedgång. Jordklotets mest solskensflödande platser ligger knappast vid norra polcirkeln utan finns i stället i sydligare ökentrakter. Allra soligast på jordklotet är de centrala och östra delarna av Sahara.
Där är antalet soltimmar cirka 3 800 per år, säger Haldo Vedin. För skojs skull kan man jämföra antalet soltimmar per år med den astronomiskt möjliga solskenstiden för samma tidsperiod. Då kan man räkna ut att cirka 85 procent av den sammanlagda tiden dagsljus per år i Saharaöknen består av brännande sol och molnfri himmel. Jordklotets solfattigaste trakter, havsområdena norr om Antarktis, får mindre än 500 soltimmar årligen. Där är vädret soligt mindre än 10 procent av den sammanlagda tiden dagsljus per år.
För Sveriges del är antalet soltimmar per år knappt 1 100 i de solfattigaste områdena, det vill säga i västligaste lapplandsfjällen, och drygt 1 900 i de solsäkraste områdena, det vill säga längs delar av östersjökusten. Detta innebär att cirka 40 procent av den sammanlagda tiden dagsljus per år består av soligt väder i de solsäkraste trakterna jämfört med knappt 25 procent i de solfattigaste områdena.
(Artikeln publicerad 2000-12-20)
Till sidans topp
Trots vintermörker:
Norra polcirkeln ljusast
http://www.ne.se/rep/trots-vintermörker-norra-polcirkeln-ljusast
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
