Arne Järtelius, NE-redaktör
Julen kommer allt tidigare för varje år. I London började affärerna ladda för julkommersen redan i mitten av oktober. Då dök de första juldekorationerna upp och med dem allehanda X-mas Special Offers beledsagade av jingelljudande reklamspottar på TV.
Att julen officiellt landat i Londonaffärerna stod klart lördagen 4 november. Då hade varuhuset Harrods stor X-mas Opening med en musicerande parad, förjulklappar till barnen och första delen av en julskyltning som kommer att kulminera med jultematiska skyltfönster om några veckor. Dessa skyltfönster med nämnda Harrods vid Knightsbridge, Fortnum & Mason på Piccadilly Street och tillika varuhuset Selfridges på Oxford Street som främsta exponenter är enbart de väl värda en resa till London inför jul.
 |
|
Jul på Harrods i London. |
|
NICHOLAS HOLT/CAMERA PRESS/SCANPIX |
Holbein och RodinÄven om shoppingen kan vara ett huvudmål med en Londonresa inför jul finns det ett flertal andra skäl att besöka den brittiska metropolen. De heter framför allt da Vinci, Holbein, Hockney, Rodin, Velázquez och renässansens Italien. Och de återfinns på museer som National Gallery, National Portrait Gallery, Victoria & Albert Museum, Tate Britain och Royal Academy of Arts – nästan samtliga belägna på bekvämt avstånd från det ena eller andra shoppingcentret.
Museet som inte ligger vid något shoppingcentrum är Tate Britain. Dit tar man sig enklast med tunnelbanan kompletterad med en kortare promenad den sista biten. På Tate Britain – att skilja från Tate Modern en kortare båtfärd på Themsen bort – visas nu och till en bit in i januari utställningen ”Holbein in England”. Först låter det lite konstigt. Vad har den i Augsburg, Tyskland 1497/98 födde Hans Holbein den yngre med England att göra? Men då vet man inte att Holbein d.y. uppehöll sig i England i två längre tidsperioder. Första gången var 1526–28. Efter ett mellanspel i framför allt Basel återvände Holbein till England 1532 för att bli kvar där till sin död elva år senare.
I England var Holbein verksam framför allt vid hovet där vid den här tiden Henrik VIII var den starke och över allt bestämmande regenten. Vad som framför allt efterfrågades av honom som konstnär var porträtt, gärna så lika sitt föremål som möjligt var. Det var något Holbein var en mästare på och förutom allehanda odödliggörande porträtt av regenten målade han ett antal framstående humanister som Sir Thomas Elyot, Sir Thomas Wyatt och earlen av Surrey. Men han målade även vanliga döda från hovets olika strata. Han skickades på Henriks uppdrag ut i Europa att måla av möjliga gemåler till sig sedan Jane Seymour avlidit 1537.
Efter en snabbfika i Tates inte alltför fancy kafé bär det vidare med tuben till Piccadilly Circus och Royal Academy of Arts. Där pågår till och med 1 januari en stor utställning av Auguste Rodins skulpturer. Också Rodin hade – surprise, surprise! – täta kontakter med Storbritannien, framför allt under hela 1900-talet fram till första världskriget. Men framför allt handlar utställningen på Royal Academy om Rodins utveckling från allra första början via hans jättelika Helvetesportar och ett antal byster av Balzac till installationen av hans The Burghers of Calais utanför Palace of Westminster. Den som vill ha en helbild av det förra seklets store skulptör kan inte gå förbi Royal Academy of Arts.
Hockney och VelázquezEfter Royal Academy är det dags för en high tea och det räcker att korsa gatan för att inta en god sådan med scones and clotted cream på det eleganta varuhuset Fortnum & Mason. Efter den tar sig fötterna villigt den korta biten till Trafalgar Square för att beskåda såväl Velázquez som Cézanne och Hockney. De båda förstnämnda finns utställda på National Gallery, medan den senare står att finna vägg i vägg på 150-årsfirande National Portrait Gallery.
Hovmålaren Diego Rodriguez de Silva y Velázquez (1599–1660) finns i London inte representerad med sitt förmodligen främsta verk Las Meninas, som inte på några villkor tillåts lämna sitt hem på Prado i Madrid. Men det mesta övriga – totalt finns 46 verk att bese fram till slutet av januari 2007 – ur denne porträttmästares hand finns representerat i utställningens fyra och mycket välbesökta rum. Det kanske mest intressanta att följa på utställningen är Velázquez porträtt av sin välgörare kung Filip IV. De hade båda förmånen att känna varandra nästan under hela kungens regenttid. Det resulterade i ett antal porträtt där man kan följa kungens åldrande på nära håll. Även om Las Meninas saknas i utställningen får man där ändå en möjlighet att på nära håll betrakta huvudpersonen det verket: la infanta Margarita som åttaåring och iklädd en klänning som väcker minnen om Las Meninas, ett av konsthistoriens mer betydelsefulla och mest kopierade verk (i somras hade Prado en Picassoutställning som innehöll inte mindre än åtta Meninaskopior).
Efter en kortare titt på det som mest känns som en äkta hittpåutställning med verk av Cézanne med brittisk hemvist är det dags att, dock utan att passera den ljuvliga coffeeshopen en trappa ner i National Portrait Gallery, ta sig till den utställning av David Hockney som får markera denna nationalklenods (National Portrait Gallery således) halvannatsekeljubileum. Ytterligare en porträttmålare således. Riksbög och still going strong även om han knappast kan sägas – se efter själv! – ha blivit bättre med åren. De bästa porträtten som ställs ut är de av föräldrarna med mamman som huvudperson. Henne målade Hockney återkommande fram till hennes död för sju år sedan, och han gjorde det på ett mycket levande och uttrycksfullt sätt.
Från utställningarna vid Trafalgar Square är det dags att ställa kosan norrut rakt in i Soho och en välsmakande och saftig crispy duck hos första bästa kines på Broadwick Street.Leonardo da Vinci och hemma i renässansens ItalienVar och en har säkert sitt favoritmuseum i London. Mitt heter utan minsta tvekan Victoria & Albert Museum. Länge var det en ganska dammig tillställning, men en genomgripande (och mycket kostsam) ansiktslyftning under de senaste tio åren har gjort det till kronan på verket i en genomgående vacker samling av konst- och kulturhistoriska museer i London. Till V&A kan man med fördel ta sig till fots genom Hyde Park, men det är inte fel att ta tuben till South Kensington och rakt in i museet via en underjordisk gång.
Teckningar och skisser av Leonardo da Vinci, någon? Hellre då utställningen At Home in Renaissance Italy – också den med löptid en bit in på nästa år – som visar sig vara en mycket sparsmakad och välkoreograferad show i fyra rum – sala, cucina, camera och scrittoio – från 1400 till 1600 och med Toscana och Veneto som geografiska rum. Utställningen ger en känsla av att vara där det hände när det hände.
Det kan man inte säga om den stora permanenta islamutställningen som nyöppnats i det som heter Jameel Gallery. Det har gjorts en del försök från utställarens sida med möjlighet att lyssna till en del texter beledsagade av diverse filmer, men den där närvarokänslan vill inte infinna sig. Vad som däremot finns i rikt mått i denna utställning som tar besökaren från 700-talet och framåt är de underbara formerna inom den islamiska och, ska sägas, inte i första hand religiösa konsten.
Från V&A leder vägen bara åt ett enda håll: Harrods. Varuhusens varuhus i både London och resten av västvärlden. Nej, Harrods är egentligen också det ett museum, ett museum över en tid där säljaren fortfarande var kung och köparen med en alltid för liten portmonnä begapande allt det vackra. Det i dag bästa med Harrods är matavdelningen där man aldrig kan se sig mätt utan efter bara en kortare rundvandring finner sig sittande på en av de många restauranger som finns insprängda mellan de många dignande matstånden.
Externa länkar: Victoria & Albert Museum, Tate Britain, Royal Academy of Arts, National Portrait Gallery och National Gallery
(Artikeln publicerad 2006-11-08)
Turism: London går på jul
http://www.ne.se/rep/turism-london-går-på-jul
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
