Charlotte Ågren
Om någon frågade var man sett ett TV-program räckte det inte att säga en kanal. Man behövde också säga var man sett det: på TV:n, i datorn eller i mobilen. 2005 var året då TV-programmen på allvar började sin resa ut ur de apparater som stått framför soffan i vardagsrummet i så många decennier.
Är TV:s tid förbi kunde man undra när Internetsajten Lunarstorm hösten 2005 lanserade en undersökning som sade att ungdomar inte längre ser på TV. Bland populära aktiviteter kom ”titta på TV” först på trettonde plats. Kort därefter kom Statistiska centralbyrån med en ny studie som sade att var tredje 10–18-åring tittade på TV tre timmar eller mer en vanlig vardag. Vad skulle man tro?
Besökte man en livsmedelsbutik var det svårt att undgå Tina Nordström, Peter Harryson eller Emma Andersson. Matkassorna var bokstavligen tapetserade med tidningar och bilagor som lyfte fram TV-profiler, framför allt kvinnliga programledare. TV-mediets tid var knappast över. Däremot började man se förändringar när det gällde sättet att konsumera TV.
Nya sätt att sända
Nedsläckningen av det analoga nätet inleddes. Gotland, Motala och Gävle blev först ut med att få digitala marksändningar i stället för analoga. Radio, TV och tidningar försökte förklara hur det skulle gå till. I bästa Utbildningsradioanda kunde man se reportage där mer eller mindre pedagogiska TV-handlare skulle lära teknikfientliga pensionärer att hantera digitalboxar. Regeringen fick kritik för att vilja forcera fram förändringen, men när släckningen väl genomfördes hade en stor majoritet av konsumenterna lydigt inhandlat de nödvändiga boxarna.
Nya kanaler lät höra om sig utan att dyka upp i TV-tablåerna. 36 företag ansökte om att få tillstånd att sända i det digitala marknätet, och bland dem fanns flera tidningsföretag, till exempel Aftonbladet, Expressen och Dagens Industri.
På TV-mässorna talade framtidskonsulterna om mobil-TV, men i slutet av året var utbudet fortfarande begränsat och bildkvaliteten sådär. En distributionsform som exploderade var däremot webb-TV. Både SVT och TV4 bättrade på sina sajter så att det blev mer attraktivt att se TV över Internet. SVT valde att lägga ut alla egenproducerade program i 30 dagar efter sändningstillfället och snabbt steg antalet nedladdningar till miljonsiffror. Att döma av statistiken var det framför allt tre grupper som gladdes åt utvecklingen: nyhetsälskarna, dokusåpafansen och dramaserietittarna. De senare hade på det stora hela ett bra år.
Drama nära verkligheten
Häktet, Kvalster, Orka, orka, Lasermannen, Lite som du, Saltön. SVT spottade ur sig egenproducerade dramaserier under 2005. God morgon alla barn, en berättelse som utspelade sig på och kring en skola inför en Luciaomröstning, var en av de tydligast lysande serierna. Stiliserade karaktärer, fantastiska bilder och en stillsam humor mitt i en tragisk vardag med ensamhet, pinsamma mammor och desillusionerade lärare.
I TV4:s Medicinmannen spelade Mikael Persbrandt, årets kanske mest omskrivna svensk, en företagsledare vars son blev kidnappad. Dialogen var fattig, men programmet landade obehagligt väl i tiden med tanke på den omtalade kidnappningen av SIBA-VD:n Fabian Bengtsson i början av året.
Detsamma gällde serien Kommissionen, SVT:s storsatsning där halva Stockholm exploderar efter det som tros vara ett terroristangrepp. Kommissionen leddes av Lena Lagerfelt (Katarina Ewerlöf) med stöd av statsministern (Loa Falkman), och tematiken var märkligt vältajmad med tanke på terrordåden som under sommaren drabbade London.
Bland utländska serier var de amerikanska CSI, Desperate Housewives och Lost mycket populära. I den sistnämnda kunde man följa en grupp passagerare som överlevt en flygplanskrasch på en ö mitt ute i havet.
Från Danmark följdes släktsagan Krönikan av ännu en välgjord dramaserie, Örnen, om gränsöverskridande kriminalitet. I den spelade Ghita Nørby en polischef som basade över spaningsledare Hallgrim Hallgrimsson, vars tidigare FN-uppdrag i Palestina fanns med som en mörk fondvägg. I USA belönades serien med en välförtjänt Emmy för bästa drama.
Den publikmässigt största TV-händelsen var som vanligt uttagningarna till Melodifestivalen, vars final sågs av över 4 miljoner tittare. Efter fyra deltävlingar vann Martin Stenmarck och "Las Vegas" tack vare juryns röster. Hade publiken fått bestämma skulle i stället Nanne Grönvall gått vidare. Shirley Clamp kom bara fyra, men fick i stället jobb som programledare i Folktoppen där tittarna röstade fram diverse listor, såsom det mest minnesvärda TV-ögonblicket. Just den listan vanns av en 1980-talsstjärna: Ingemar Stenmark med hans världscupsåk.
Talang bättre än dokusåpor
På dokusåpafronten var Club Goa ett budgetmässigt smart koncept. Idén var att återanvända redan kända dokusåpadeltagare. Tyvärr fungerade det inte. De TV-vana deltagarna manövrerade alltför säkert framför kamerorna och det blev aldrig riktigt spännande.
Ett försök att göra dokusåpa med barn gick så dåligt att uppföljaren avstyrdes innan första säsongen var över. Wild Kids – det stora äventyret skulle bli en barnversion av Robinson. SVT:s programchef tyckte att det var underhållning i bästa public service-anda att se barn mellan 10 och 12 år lämnas ensamma i en skog. Till skillnad från andra dokusåpor skulle snällt beteende premieras. Till exempel döptes tävlingarna om till kompiskamper, och laget med bäst samarbetsförmåga vann en safariresa till Afrika. När alla konflikter och spänningsmoment plockats bort fanns tyvärr inte så många anledningar kvar att titta.
Om dokusåporna kippade efter andan hade talangjakterna ett desto bättre år. Den elaka juryn i Idol fortsatte att ömsom såga, ömsom hylla dem som drömde om en artistkarriär. Föregående års tvåa Darin åkte på turné och blev en radioplåga. Indirekt gjorde han därmed reklam för TV4:s nya omgång av Idol, som vanns av 17-åriga Agnes Carlsson. Genren expanderade till att även innefatta dans, som i Floorfiller där 16-åriga Michelle Broman-Ek vann.
I formatvärlden var det som kallas socialtainment en tydlig trend – program som syftar till att ge tittarna bättre liv. Man kunde lära sig ta hand om barn, trädgård, husdjur och relationer – allt med hjälp av autentiska fall. Framför allt fick barnuppfostran nytt ljus på sig tack vare hårda barnflickor i program som Nannyakuten och Supernanny. Och heminredning kom på tapeten med till exempel Roomservice, där hantverkare förvandlade ordinära hem till mer stilrena.
Branschen hyllar sig själv
TV-branschen instiftade ett pris vid namn Kristallen med syfte att uppmärksamma de egna. Den direktsända galan blev ingen succé. Tillställningen var saggig och nomineringarna märkliga. Mest omskriven blev programledaren Kattis Ahlström, som vann pris för bästa kvinnliga programledare, mycket tack vare en stark insats i söndagsunderhållningen TV-huset. Man ska sluta när man är på topp, och kort därpå meddelades att hon skulle lämna TV.
Gruppen ”vi som är kända från TV” fick ett något otippat tillskott i slutet av året, en blek och klen kille vid namn Tore Kullgren. Han blev rikskändis efter att ha deltagit i den första ”vänliga” dokusåpan, FCZ, som satte nytt tittarrekord för ZTV. Serien följde femton killar som var bra på allt utom att spela fotboll. Med hjälp av Glenn Hysén som tränare skulle de bli om inte bra så åtminstone bättre. Tittare och TV-kritiker älskade fotbollskillarna, som visade att otränade mattesnillen ibland är de största hjältarna.
I skuggan av alla uppmärksammade drama- och underhållningsprogram fortsatte rapporteringen om flodvågskatastrofens konsekvenser, inte minst granskningen av ansvarsfrågan. Det sändes dokumentärer från drabbade områden, reportage om livet i Sverige efter anhörigas död och direktsända minnesstunder från Thailand. Tsunamin som så totalt dominerade början av året fick också avsluta det.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2005
TV-året 2005: TV:n flyttar utanför TV:n
http://www.ne.se/rep/tv-året-2005-tvn-flyttar-utanför-tvn
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
