Magnus Eriksson
Den sista maj 2007 presenterade kristdemokraten Rose-Marie Frebran sin utredning om public service-mediernas framtid. Den hade inväntats med både spänning och oro, men Frebran gillade läget. Den mest långtgående förändringen i hennes förslag gällde finansieringen. Frebran föreslog att ordet licens ska ersättas med avgift. Hon ville också att den nygamla avgiften ska kallas public service-avgift.
I utredningen skrev Rose-Marie Frebran att den nya benämningen skulle göra sambandet klarare mellan avgiften och dess ändamål. Det är ingen apparatskatt, utan en avgift just för finansieringen av public service-bolagen: Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR). Ordet licens har hängt med sedan den första lagen om radiolicens stiftades 1907. För Frebran markerade valet av ordet public service internationalisering och modernisering.
Men Frebran föreslog även en ny finansieringsväg. Tidigare förvaltades licensavgiften av Riksgälden. Sedan gick den via riksdagen till medieföretagen. Frebran föreslog att avgiften i fortsättningen ska gå direkt till public service-bolagen utan mellanhänder i politiken och förvaltningen. Det skulle stärka deras självständighet gentemot politikerna.
Innan utredningen lades fram hade en del borgerliga politiker flaggat för att även TV-bolag med ett public service-liknande utbud, exempelvis TV 8 och Axess TV, borde få del av public service-pengarna. Vad dessa politiker hade glömt var att definitionen av public service rymmer en föreskrift om allmänt ägande. Ingenting i Frebrans utredning tydde på att hon lyssnat på kollegornas nyordningspropåer.
TV4 lägger till Canal Plus
Årets andra stora mediepolitiska nyhet var att det Bonnierägda TV4 köpte Canal Plus av den tyska mediekoncernen Prosieben Sat 1. Förvärvet kostade Bonniers 3 miljarder, och i budgivningen konkurrerade de med bland andra svenska MTG, Telenor och amerikanska HBO. Genom köpet tillskansade sig TV4 kontrollen över tio nya film- och sportkanaler. Kritikerna varnade för maktkoncentration. En följd av ägarbytet blev att Canal Plus inte längre sände samtliga matcher från Premier League under veckändan. Dessa sändningar hade tidigare konkurrerat med italienska Serie A hos TV4. Nu fördes alla in under samma paraply.
Förutom i fråga om sport och filmer intar Canal Plus en ledande position när det gäller amerikansk TV-dramatik. Under året dominerades utbudet av nya omgångar av serier som visats tidigare, men ett par anmärkningsvärda nystarter kunde noteras.
Yta och komplexitet från HBO
I HBO-serien Lipstick Jungle gavs ytligheten ännu ett ansikte. Serien handlade om tre karriärkvinnor, och baserades liksom Sex and the City på en bok av Candace Bushnell. Normaliteten representerades i serien av mode, film och en glamourtidskrift. Avvikelsen utgjordes av tidskriftsredaktörens make, en akademiker så världsfrånvänd att han inte ens såg att hans fru hade ett telefonnummer skrivet på låret. Det intellektuella blev något töntigt, den negativitet som det föregivet normala definierades som motsats till.
Lipstick Jungle visade vad som händer när ytligheten får tolkningsföreträde, när liv ersätts av livsstil. Serien sades ge en samtidsskildring men speglade bara ytan. Bilden av tiden skapades horisontellt, aldrig vertikalt.
Vampyrserien True Blood, skapad för HBO av Alan Ball som även är upphovsman till Six Feet Under, var mer originell i sin omtolkning av vampyrmyten. Baserad på en romanserie av Charlaine Harris skildrade serien vampyrerna mer som ett annat folkslag än som bringare av evig olycka. Deras framfart hade också blivit mindre våldsam genom det syntetiska blod som en japansk forskare tagit fram. Men trots den skenbara normalitet som det syntetiska blodet möjliggjort levde vampyrerna kvar i samhällets utkant. Deras sexuella aptit underlättade inte anpassningen, även om den lockade till flera överträdelser av den sociala normen. Att handlingen utspelades i en liten stad i USA gav serien en regional och närmast socialrealistisk inramning som fascinerade.
Inhemsk juridikdramatik
Av de svenska dramaproduktionerna var Oskyldigt dömd på TV4 och SVT:s Livet i Fagervik de mest framgångsrika. I Oskyldigt dömd spelade Mikael Persbrandt rollen som en alkoholiserad juridikprofessor, som tillsammans med en grupp studenter inriktat sig på att få oskyldigt dömda friade. Bland övriga skådespelare märktes Sofia Ledarp och Helena af Sandeberg. Deras gestalter präglades av trauman som långsamt blev synliga genom seriens gång. Helena af Sandeberg renodlade en nervig rolltolkning, därtill ständigt trött, osminkad och med tunga påsar under ögonen, fjärran de komediroller hon gjort sig känd för. Serien spelades in snabbt, varje avsnitt tog endast åtta dagar. Det gav serien ett lätt improviserat drag; kanske speglades det också i det rastlösa berättartempot.
Livet i Fagervik lockade många tittare med sin vardagliga ton och nyanserade människoskildring. Handlingen kretsade kring ett litet advokatkontor i en liten stad. De i TV-sammanhang oetablerade Henrik Johansson och Maria Sid spelade huvudrollerna. Det mesta rörde sig i behagligt maklig takt. Inte minst dialogen var så trevande och fylld av sådant som gestalterna inte vågade säga rent ut, av tafatthet mer än av existentiellt och filosofiskt motiverad språklöshet, att det vädjade till tittarnas medkänsla och inlevelse.
Tillskott bland talangjakterna
Även årets mest haussade talangtävlingar präglades av sitt makliga tempo, men också av regelbråk. SVT:s nya satsning Dansbandskampen introducerade en stafettidé. Två segrare gick vidare från ett avsnitt till nästa, där de ställdes mot nya utmanare. Inför serien varnade man för att en grupp som kom in sent i tävlingen kunde få en lätt väg till titeln ”Sveriges bästa dansband”. Det blev det motsatta. Kampen stod mellan Scotts som gick vidare redan i första avsnittet och Larz Kristerz som kvalificerade sig i det andra. De båda grupperna slog ner allt motstånd genom att etablera en plattform med hjälp av sina framträdanden i tidigare program. Larz Kristerz vann också tävlingen.
 |
|
Larz Kristerz från Älvdalen tar hem segern i ”Dansbandskampen”. |
|
SVEN LINDWALL/EXPRESSEN/SCANPIX |
Också årets upplaga av Idol på TV4 kritiserades för diskutabla regler. Kevin Borg vann, men var han den typ av amatör som en tävling av det här slaget riktar sig till? Han hade tidigare deltagit i två maltesiska uttagningar till Eurovision Song Contest. I SVT:s pålitliga tittarmagnet På spåret, första gången visad 1987, inskränkte sig däremot käbblet till ett mer tillgivet sådant mellan programledaren Ingvar Oldsberg och domaren Björn Hellberg. Allt var därmed som vanligt. Segrare säsongen 2007–08 blev laget bestående av programledaren Anne Lundberg och komikern Johan Wester. Den senare drog det tyngsta lasset, hjälpt av att han enligt egen utsago främst läst ”TP-ämnen” på Lunds universitet, alltså Trivial Pursuit-ämnen.
Storm kring Halal-TV
Årets största TV-rabalder väckte dock Halal-TV på SVT. Redan innan det första avsnittet sändes kritiserades Halal-TV av debattören Dilsa Demirbag-Sten som hävdade det orimliga i att tre konservativa muslimer, tre unga kvinnor i huvudduk, fick fritt spelrum för sina åsikter i en TV-serie. Sedan väckte det första avsnittet ännu en infekterad debatt när debattören Carl Hamilton blev rasande för att två av kvinnorna vägrade ta honom i hand i inslaget där han medverkade. I den rasande debatten kom Cherin Awad, Dalia Kassem och Khadiga Elkhabiry att bland annat kallas talibaner och försvarare av hedersförtryck. Själva lyfte programledarna exempelvis fram hur de, svenska muslimska tjejer, tar rätten till ett fritt liv, egna yrkeskarriärer och jämställda relationer för given.
Den programansvarige försvarade Halal-TV med att kvinnorna inte var programledare, utan att det handlade om en serie där unga kvinnor gav sin syn på det samtida Sverige. Det var nog inte många som förstod att den skillnaden var avgörande.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2008
TV-året 2008: Mediepolitiska nyheter och program i blåsväder
http://www.ne.se/rep/tv-året-2008-mediepolitiska-nyheter-och-program-i-blåsväder
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
