Magnus Eriksson
År 2009 var programledarnas år. Nya talkshowvärdar lanserades, gamla programledare tackade för sig. Trotjänaren Ingvar Oldsberg gjorde dessutom en ny omgång av SVT-klassikern Här är ditt liv. I övrigt väckte ett par nya realityserier och en hårt kritiserad humorsatsning mest debatt. Det här var också året då ett reportage i SVT fick internationell betydelse.
Under TV-året 2009 ägnades programledarna stor uppmärksamhet. SVT satsade på en serie med den norska talkshowvärden Fredrik Skavlan i samarbete med norska NRK. Bland gästerna fanns både svenskar och norrmän, däribland även kungligheter. Prinsessan Märtha Louise besvarade Skavlans sarkastiska frågor om healing och änglatro med kvickhet och humor medan hennes man, författaren Ari Behn, i ett följande program klagade på sin hårda lott som prinsessmake.
 |
|
Efter tio år med talkshowsuccén ”Först og sist” i Norge charmade Fredrik Skavlan internationella gäster och svenska tittare med programmet ”Skavlan” i SVT. |
|
KARIN TÖRNBLOM/IBL |
SVT sände även den malmöitiska komikern Robin Paulssons talkshow Robins. Där Skavlan sökte det informativa samtalet spetsat med lite humor, var Paulsson sitt eget programs odiskutabla huvudperson. Komiken styrde, och gästerna blev bollplank för hans humor.
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson spelade in programserien Söndagsparty med Filip och Fredrik för Kanal 5 i New York med ambitionen att skapa oväntade möten. Dessa utblev dock: svenska gäster som Jonas Gardell och Björn Ranelid gjorde vad tittarna förväntade sig, medan Marilyn Manson och andra amerikanska gäster mest fick höra hur vi gör och vad vi har ”in Sweden”.
Spårbyte för Oldsberg
TV-året bjöd också på ett uppmärksammat programledarebyte. Den geografiska och kulturhistoriska frågeleken På spåret hade letts av Ingvar Oldsberg sedan starten 1987, i många år med Björn Hellberg som underfundig domare. Nu var det dags för ett generationsskifte: Kristian Luuk blev programledare, Fredrik Lindström tillträdde som domare. Trots att Göteborgsvitsens okrönte konung och knappologins lågmälda mästare ersattes av den bullrande, ironiska generationen blev det dock mer kontinuitet än brott.
Ingvar Oldsberg återuppväckte i stället Här är ditt liv, som under Lasse Holmqvists ledning 1980–91 var en av svensk TV:s största nöjessuccéer. Den nya versionen kritiserades emellertid för att de första programmen bara hade manliga gäster: Mikael Persbrandt, Sven-Göran Eriksson och veterandiplomaten Jan Eliasson. Att den fjärde gästen, Stina Lundberg Dabrowski, deltog ovilligt gjorde inte saken lättare för Oldsberg. Kanske hade tiden sprungit från den godmodiga tonen hos programmet; sedan Holmqvists sista program sändes i december 1991, med Meg Westergren som gäst, har underhållningen blivit brutalare. Då var det fortfarande otänkbart med iscensatt verklighetsdramatik, där utstötning av deltagarna var själva syftet med programmet.
Dokusåpor med fortsatt förnedring
Dokusåporna, eller realityserierna, speglade genrens båda inneboende tendenser. TV4 fortsatte med Bonde söker fru, en serie som med sitt mänskliga tilltal charmat tittarna. Men himlen skymdes av rapporter om att en bonde medvetet lekt med kvinnornas känslor. Då närmade sig även den serien dokusåpans andra tendens, förnedring, om än med omvända förtecken eftersom det var de kvinnor som velat träffa de deltagande bönderna som förnedrades.
Året rymde också mer entydiga förnedringsexempel. I Mammas pojkar (TV4) skulle efter amerikansk förlaga curlade unga män giftas bort med kvinnor som ingalunda levde upp till de viljestarka mödrarnas orimliga krav. TV 6 sände en ny runda av Paradise Hotel, som omgärdades av rykten om sprit- och sexorgier.
Årets mest uppmärksammade realityserier var dock Svenska Hollywoodfruar (TV 3) och Ullared (Kanal 5). Serien om lyxfruarna i Hollywood stod och föll med Anna Anka, gift med popsångaren Paul Anka. Hon var vidrig mot tjänstefolket och spred bisarra uttalanden om kvinnans sexuella plikter mot sin make. Anna Anka meriterade sig därmed för både talkshower och uppdraget som julvärdinna i TV 3.
Serien Ullared tog i stället med tittarna till lågprisernas förlovade land, alltså shoppingbyn i halländska Ullared. Vi fick möta människor som tältade i Ullared under sin semester, men också mer alldagliga kunder som köpte sitt årsbehov av underkläder och kemisk-tekniska artiklar. Men presentationen av kunderna underströk intrycket av freakshow, vilket accentuerades av anklagelser att produktionsbolaget gett några kunder pengar att handla för. Ironin slog dock tillbaka, som när tre yngre kvinnor bara skakade på huvudet åt programledarnas klämkäcka frågor om extrapriser på toalettborstar.
Idol- och talangtävlingar konkurrerade fortsatt med dokusåporna om tittarnas gunst, liksom Dansbandskampen som SVT visade i en andra omgång. En nyhet för i år var att de tävlande grupperna tolkade sånger av en gäst, som sedan gav sitt omdöme om framförandet. Bland annat arrangerades rap och hårdrock om för dansband.
Tittarkampen vanns dock som vanligt av På spåret och Antikrundan, även om TV4 tog upp kampen med SVT om antiktittarna med programmet Antikdeckarna. Den hade däremot inte samma avslappnade ton som storebror – och ingen av serierna hade samma ironiska elegans som den brittiska förlagan, BBC:s Antiques Roadshow.
SVT testar nya vägar
Årets mest utskällda underhållningsprogram var SVT:s Grillad, ett amerikanskt programformat (Roast) där en panel av komiker hånar en känd gäst. Flera involverade hoppade också av, både komiker och gäster. Kanal 5 sände senare under året sin version, Roast på Berns. Den var brutalare, men då blev det också lättare att se förbi de verbala övergreppen. Genren förtydligades, och hånet refererade lika mycket till sig självt som till gästen.
SVT sökte också nya former för sin sport- och kulturbevakning. När de kommersiella kanalerna krigade om den mest attraktiva fotbollen kontrade SVT framgångsrikt med Vinterstudion. André Pops höll samman stora sjok av vinteridrott med trivsamt studioprat. Även litteraturmagasinet Babel gjordes om till talkshow. Det nya formatet kritiserades, men det gav också möjlighet till en mer avspänd fördjupning i studiosamtalen mellan programledaren och författaren Daniel Sjölin och de inbjudna gästerna. Tyvärr desavouerades de goda idéerna till en del av SVT:s jakt på tittarsiffror, som ledde till krystad komik och en del snabbt glömda gäster. Den mest konsekventa kulturbevakningen genomfördes i stället i söndagsserien Sverige med dess sakligt inriktade reportage och samtal som inte försökte visa smartness.
TV över landgränserna
SVT väckte inte minst internationell uppmärksamhet med ett avsnitt av Uppdrag granskning. Det handlade om den ultrakonservativa katolska grupperingen SSPX, som exkommunicerats av Vatikanen – alltså uteslutits ur dess kyrkliga gemenskap – och innehöll en intervju där biskopen Richard Williamson förnekade förintelsen. Intervjun genomfördes i Tyskland, där det är olagligt att förneka förintelsen, och programmet blev sedermera bevismaterial i en rättsprocess mot nämnda biskop.
De utländska TV-serierna uppvisade de vanliga mönstren. HBO-produktioner som polygamistdramat Big Love, vampyrserien True Blood och terapisessionerna i In Treatment visades av SVT ett år efter att de sänts i Canal Plus. Den anglosaxiska dominansen bröts av Axess TV med BeTipul, den israeliska förlagan till In Treatment. I övrigt dominerade brittiska och amerikanska serier om sjukhus, brottsplatsutredare, advokater och poliser, dessutom med upprepade reprissändningar i små kanaler eller i special- och repriskanalerna TV4 Guld, TV4 Komedi och Comedy Central.
Årets mest uppmärksammade utländska TV-serie var dock Matthew Weiners produktion Mad Men, en raskt klassikerförklarad serie om det cyniska spelet på en reklambyrå på Manhattan under tidigt 1960-tal. Det dracks kopiösa mängder, vanligen på arbetstid. Allt arbete utfördes bakom täta ridåer av cigarettrök, och sexismen frodades i en serie som även utmärktes av sina starkt betydelseladdade repliker, ofta med både ironiska undertoner och cyniska övertoner, och en minutiös detaljrealism i tidsbilden.
Sammanfattningsvis erbjöd TV-året 2009 både nyheter och trygg kontinuitet. Tonen i underhållningen brutaliserades ytterligare genom Anna Ankas cynism och roastprogrammens självgående elakheter, medan trivselprogram som SVT:s Go’kväll och Förmiddag med Malou på TV4 blev än trevligare i tonen. Och de engelskspråkiga serierna rullade alltså på som vanligt, olika men ack så lika.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2009
TV-året 2009: Med programledaren i fokus
http://www.ne.se/rep/tv-året-2009-med-programledaren-i-fokus
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
