Folke Schimanski, författare och journalist
Den tyskspråkiga nybildningen Ostalgie är en sammanfogning av Ost och Nostalgie och den har ingått i det tyska språket sedan cirka fem år. Det står för en längtan tillbaka till det samhälle som fanns i Tyska demokratiska republiken (DDR 1949—1990).
Det säger sig nästan självt att en västtysk, en ”Wessie”, näppeligen kan känna ostalgi. Det kan bara den ha som en gång haft sin hemvist i DDR.
 |
|
Det kanske är för tidigt att säga farväl till Trabanten, en gång för kort tid sedan varje östtysks drömbil. |
|
FABRIZIO BENSCH/REUTERS/SCANPIX |
Fattigmansskumpa på var mans bord
Wolfgang Beckers film Good Bye, Lenin!, som nu gör sitt segertåg i Europa, anses som ett typiskt uttryck för denna längtan till tidigare tillstånd. Den handlar om en kvinna som fallit i koma före murens fall och som återfår medvetandet först efter att den rivits. Hennes son rekonstruerar med hjälp av några kompisar en fortsättning av DDR-tiden, så att chocken inte blir för svår för mamman. Filmen blev väldigt populär i både östra och västra Tyskland och har där setts av mer än sex miljoner människor.
DDR avvecklades först på konsumtionssidan, och det är denna aspekt av DDR som mest förbinds med ostalgibegreppet. Efter införandet av västvalutan i juli 1990 röjdes på en natt alla grådaskiga östvaror bort från hyllorna för att ge plats åt det skimrande västutbudet. Men det dröjde inte länge förrän en mässa anordnades i Berlin på temat ”Köp östvaror!”, och snart började många av de forna DDR-medborgarna att längta tillbaka till sina matigare brötchen och sin fruktigare marmelad.
Efter några år införde stormarknaderna Aldi, Kaufmarkt med flera särskilda hyllor med den smått poetiska texten ”Aus den neuen Ländern” (’Från de nya delstaterna’, det vill säga de förbundsländer som ersatt DDR). De flesta östindustrier hade ju gått i konkurs, men en del konsumtionsvaror höll sig envist kvar, bland annat tvättmedlet Spree, köttvarorna från Eberswalde och inläggningsgurkorna av märket Spreewald. Fattigmansskumpan Rotkäppchen, en ofrånkomlig ingrediens på DDR-tidens glada dansaftnar, fortsatte att skumma. Oftast kunde de produkterna hållas under armarna med västtyskt kapital. En hel del varor, som Rotkäppchen och Dresdner Christstollen (en julkaka), hade nota bene funnits långt före DDR-epoken, något man tenderar att glömma.
Andra fabrikat som återuppstått är exempelvis kvarkdesserten Leckermäulchen, och den går nu glänsande. I dag är det tysk högkonjunktur för varor som de knapriga Russisch Brot-kexen till den smått legendariska tygdockan Pittiplatsch.
 |
|
Pittiplatsch — DDR:s svar på Barbie — har åter blivit åtråvärd. |
Rekonstruktionskultur
Om man går på sökordet Ostalgi på Internet blir man överhopad med e-handelssajter för DDR-memorabilia, däribland blå landslagströjor med en väl synlig DDR-akronym och dito emblem. Vill man ha litet variation kan man beställa en liten presentbox med diverse DDR-produkter. Daniel i Good Bye Lenin! hade inte haft så snärjigt med sin rekonstruktion om mamman vaknat först i år.
Det finns numera hela stormarknader och postorderfirmor där enkom DDR- eller östvaror saluförs, inte minst till västkunder med ett förflutet i DDR. En del av produkterna har dock anpassats till den ekologiska trenden, till exempel Coca Cola-alternativet Vita Cola, som lanserades 1957 och vars logga i dag pryder Hansa Rostocks fotbollströjor.
Höga DDR-ordnar betingar numera häftiga priser, så där finns också en marknad. DDR:s historia ihågkoms i utställningar såsom den förra året omstridda retrospektivutställningen i Neue Nationalgalerie om DDR-konsten och det sevärda ’Dokumentationscentrumet för vardagskultur i DDR’ i Eisenhüttenstadt nära den polska gränsen. Staden, vars tidigare namn var Stalinstadt, började byggas 1950 som socialistisk mönsterstad, så museet har en adekvat omgivning.
Nostalgihit
Ostalgin har också satt sina spår i de tyska TV-kanalerna ZDF, Sat1 och RTL. Där avhandlades hösten 2003 vardagslivet i DDR i mysiga pratshower, som ibland var något för lättsamma enligt kritikerna. En av programledarna var ett före detta östtysk simmaress, Andrea Kiewel, och DDR-have beens, som isprinsessan Katarina Witt, återkom i programmen som fick stora tittarsiffror i öst.
En 60-åring från öst gör sig numera en hacka genom att uppträda i Stasiuniform och berätta DDR-vitsar i TV eller – mot skäligt arvode – ställa upp som ståuppkomiker på företagspartyn, där DDR-nostalgin är en hit just nu.
Som framgått ovan utgör inte ostalgin en återupprepning av den stelbenta socialistiska propagandan. Den är tvärtom väldigt avpolitiserad och har merendels en postmodernistisk, ironisk biklang. Och konkret betraktat har de gamla konsumtionsvarorna av DDR-typ överlevt tack vare att de kvalitets- eller smakmässigt råkar uppskattas av tidigare DDR-are.
Avidentifikation
Det är just denna Verharmlosung, detta förskönande, som kritikerna ser som ett problem. Att östtyskar kan längta tillbaka till sitt en gång resursarma fängelse med sina skakiga vägar, det årslånga köandet för en småbil, utreseförbud och polisterror kan ju förefalla märkligt. Berlinparlamentets socialdemokratiska ordförande Walter Momper är en dem som skarpt klandrat lightversionen av DDR för att släta över de skrämmande dragen hos det som var en klart despotisk regim.
Den reellt existerande bakgrunden till nostalgivågen är att återföreningen har tagit bort många östtyskars identitetskänslor. Man kan säga att hela deras biografi har kastats på sophögen. Inte bara kommunistdiktaturen utan allt det som människorna levt med och vant sig vid kasserades som otjänligt: DDR-produkter, daghem, läkarpolikliniker, trivselskapande vardagsföreteelser och östbornas kompetens. Chefspositioner i de forna DDR-företagen fylls i dag till 85 procent av västtyskar, och de egalitära dragen i det forna DDR, såsom kvinnoemancipationen, har nedmonterats. Det har gynnat ostalgin.
Men tyskarna börjar nu gå igenom gemensamma erfarenheter genom den pågående nedrustningen av välfärdsstaten, säger författarinnan Rita Kuczynski. ”Nu måste också västtyskarna lära sig att deras stat inte kan vara för evigt. Där har östtyskarna faktiskt en fördel, eftersom de kan handskas med sådana förändringar bättre”, summerar hon.
Extern länk
- Ostalgie enligt TV-kanalen ZDF
(Artikeln publicerad 2004-02-13)
Tyskland: Tillbaka till framtiden
http://www.ne.se/rep/tyskland-tillbaka-till-framtiden
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
