Charlie Wilsons med fleras krig
av Arne JärteliusNE-redaktör
Världen håller definitivt på att vridas ur led! Det blir för varje dag allt svårare att veta vad man ska tro och vem man ska lita på. Ett skäl till det är den enorma mängd av (des)information från alla de håll och ur alla de källor vi ständigt bombarderas med. Vem talar sanning? Ett annat skäl är att vi lever i en tid med verkligt verkliga händelser som allt oftare känns så overkliga att man varken vet upp eller ner. Vad ska man tro på?
Två talande och aktuella exempel på ovanstående är den fiktiva Charlie Wilson's War och George W. Bushs verkliga krig i Irak och Afghanistan. Den förutvarande amerikanske kongressmannen Charlie Wilson känns som en äkta filmskapelse, men det som skildras i den är i stället högst verkligt. Den nuvarande amerikanske presidentens krig är högst verkliga, men man skulle i stället önska att de vore hämtade från någon film. I båda fallen får man sig en ordentlig tankeställare om USA:s roll i världen i dag.
Wilsons krig och eftermäle Vad kongressledamoten (1973–97), tillika medlemmen av två av Kongressens viktigaste försvarskommittéer, Charlie Wilson gjorde i början av 1980-talet var att genom att dra i alla möjliga (och några omöjliga) trådar se till att det amerikanska försvarsanslaget till Afghanistan på fem miljoner dollar successivt ökade till i runda slängar 5,5 miljarder dollar med ett totalt sovjetiskt tillbakadragande som följd. Enligt filmen var Wilson en kommunistjägare av den gamla stammen, men han var samtidigt plågsamt medveten om den humanitära sidan av de lidanden afghanerna utsattes för under Sovjetunionens ockupation av landet. 
Tom Hanks och Julia Roberts spelar två av huvudrollerna i Charlie Wilson's War.
Manus till Charlie Wilson's War är skrivet av Aaron Sorkin (känd för manus till TV-serien Vita huset) och han driver följande tes: det kan vara gott och väl att man, som USA, driva ut en fiende ur Afghanistan, men det gäller sedan att följa upp segern på slagfältet med olika fredsbevarande insatser. Det gjorde USA definitivt inte i Afghanistan. Tvärtom. De lämnade landet ungefär samtidigt med Sovjetunionen och in kom i stället talibanerna och al Qai'da, och i dag är USA tillsammans med NATO-styrkor tillbaka i ett mycket instabilt Afghanistan. Beträffande det "jobb" i Irak som president Bush redan i maj 2003 i triumf förklarade för avslutat är i dag, fem år senare, som bekant inte på långa vägar slut.
Tom Hanks spelar rollen som Charlie Wilson. Till det yttre gör han inte mer med sin person än att gå upp 10–15 kilo i vikt, men till det inre lyckas han göra den, som det verkar, helt odräglige Charlie Wilson till en mycket trovärdig och en, i sina bästa och nyktraste ögonblick, mycket passionerad person. I en intervju (Entertainment Weekly nr 970) säger Hanks: "När jag läste boken om Charlie Wilson tänkte jag, vänta ett tag, det där går väl inte. Det är alldeles för farsartat! Det är alldeles för mycket! Man kan inte stoppa in allt det där i en film!" Men det kunde regissören Mike Nichols (Mandomsprovet, Silkwood, Working Girl) definitivt göra och lite till. Ska också han anklagas för att driva en tes med sin film så är det: Det är inte alls så illa som ni tror när det gäller USA:s roll i världen. Det är mycket värre!
Bushs krig och eftermäleUnder sina snart åtta år i Vita huset har George W. Bush startat åtminstone två krig – Afghanistan och Irak – och han har haft långtgående planer på ytterligare ett (Iran) eller annat (Nordkorea). Det blir nu en sak för Bushs efterträdare – varav en, Hillary Clinton, i kongressen ställde sig bakom att inleda Irakkriget, en annan, John McCain, vill fortsätta det, medan en tredje, Barack Obama, vill att det avslutas inom 16 månader – att ta över det han inte kunnat avsluta.
George W. Bush ägnar sig i stället åt att putsa på sitt eftermäle, på den dom historien kommer att ge honom. Det han framför allt hoppas på är att kunna åstadkomma någon form av fred eller fredlig samexistens mellan Israel och Palestina. Det har han förvisso haft hela åtta år på sig att göra och reaktionen i Mellanöstern vid Bush senaste besök i området – "Bushs apspel i Mellanöstern" enligt en ledare i Dagens Nyheter (2008-01-17) – var att han är alldeles för sent ute och knappast heller har helt rent mjöl i sin fredsmäklarpåse: "Hur kan Bush tala om frihet när USA ockuperar två länder i regionen? Hur kan han tala om rättvisa när de palestinska flyktingarna inte tillåts återvända hem? Hur kan han tala om demokrati när han inte erkänner folkvalda partier som han inte gillar?" Frågorna ställdes av professorn i statsvetenskap vid American University i Kairo, Manar Shorbagy. Det verkar inte vara någon fredsduva som Bush kom som utan snarare som en "lame duck" att för parterna i området vänta ut inför nästa USA-president. En skämtteckning i International Herald Tribune visade Bush vid avfärden från Mellanöstern. Sex arabledare tar avsked från honom med frågan: Kan du presentera oss för Barack Obama?
Undrar hur filmen om George W. Bush kommer att bli? Den som hoppas att få göra den är inte helt oväntat regissören Oliver Stone. Han har tidigare gjort filmer om JFK (1991) och Nixon (1995), så det kommer inte som någon direkt överraskning att han nu vill ta sig an, som han kallas, W. För den som kommer ihåg den konspirationsteori som Stone vävde kring vilka som mördade John F. Kennedy finns det kanske anledning att huka sig i biobänkarna.
KrigsherrarCharlie Wilsons länge mycket hemliga krig under slutet av 1980-talet – det avslöjades i detalj först med journalisten George Criles bok Charlie Wilson's War (2003) – ledde inte bara till att Sovjetunionen tvingades att lämna Afghanistan. I förlängningen uppenbarade det Sovjets sårbarhet med konsekvenser som Berlinmurens fall 1989 och hela Sovjetväldets upphörande några år senare. Men så dags hade USA för länge sedan tappat intresset för Afghanistan. Nu var det andra måltavlor som skulle träffas av den enda kvarvarande supermakten.
George W. Bushs krig först mot Afghanistan och därefter mot Irak var aldrig någon hemlighet. Afghanistankriget kom som ett svar på 11 september-attackerna, och det oprovocerade Irakkriget var ett led i att försöka ta kontrollen över hela Mellanöstern. George W. Bushs löfte där han stod på hangarfartyget USS Abraham Lincoln den första maj 2003 – "Nu är det kampen för freden som gäller!" – visade sig vara tämligen tomt på innehåll.
Under den pågående primärvalskampanjen i USA är det många som ställer sig frågor om USA:s plats och framtida roll i världen. International Herald Tribune inleder sin huvudledare den 12 januari i år med orden: "Det är alldeles för många tillfällen nuförtiden då vi inte kan känna igen vårt land." Fortsättningen är en lång och exempelrik uppräkning på hur Bush och hans administration skapat den känslan. Att Bush under sina snart åtta år i Vita huset gjort världen till en mycket osäkrare plats är det väl få som motsäger. Under samma tid har samma värld därför ställt sig alltmer frågande till USA:s roll och ställning. Citerad i International Herald Tribune säger Thomas Valasek från Center for European Reform i London: "Det står massor på spel i USA-valet. Aldrig tidigare har USA haft ett så dåligt rykte, en sådan hemsk image." Amerikanska primärvalskampanjer brukar uppmärksammas av europeiska medier, men den här gången har intresset varit på topp ända sedan i våren 2007 och det kommer att fortsätta ända in på målsnöret för Bush och hans efterträdare den 20 januari 2009. Man kan undra varför?
(Artikeln publicerad 2008-02-01)
USA i världen: Charlie Wilsons med fleras krig
http://www.ne.se/rep/usa-i-världen-charlie-wilsons-med-fleras-krig
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
