Arne Järtelius
Slutsatserna i FN:s klimatpanels (IPCC) så kallade syntesrapport som lades fram i november 2007 var entydiga: Det är människan som till nio tiondelar bär ansvaret för temperaturökningen på jorden. Vad beträffar den framtida globala ökningen av årsmedeltemperaturen konstaterade rapporten att för att hålla den under två grader Celsius måste mängden utsläpp av växthusgaser vända allra senast 2015, det vill säga att vi 2007 hade åtta år på oss att minska växthusgaserna för att rädda jordens framtid.
 |
| JEWEL SAMAD/AFP/SCANPIX |
| Balikonferensen blev en folkfest. Många samlades på ön för att demonstrera och manifestera sin miljömedvetenhet. Här en danserska uppklädd till blomma. |
IPCC-rapporten fick FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon att vädja till världens ledare att nu verkligen ta forskarnas rön på allvar och agera. Än finns det tid att göra något för jordens framtid, men tiden håller på att rinna ut. Ban Ki Moon sade: ”Vi har resurserna och vi har tekniken. Det enda som saknas är politisk vilja.” Ban Ki Moon fick stöd från IPCC:s ordförande Rajendra K. Pachuari, tillika mottagare av Nobels fredspris 2007, som beskrev honom som ”den första generalsekreterare som tagit klimatfrågan på det allvar den förtjänar”. Kort sagt: forskningsläget och förhandlingsklimatet var nu det allra bästa tänkbara för att åstadkomma en förändring.
 |
| ADEK BERRY/AFP/SCANPIX |
| FN:s generalsekreterare talar 12 december. |
En ny klimatkonvention
Kort tid efter att IPCC lagt fram sin rapport var det dags för världens miljöministrar att i FN:s regi mötas på Bali för att börja förhandla om en ny klimatkonvention efter Kyotoprotokollet när det slutar gälla 2012. Med IPCC-rapporten i friskt minne hos både politiker, miljölobbyister ur olika läger och allmänheten hela världen över var pressen hård på deltagarna på Balimötet att komma till ett antal avgörande beslut om framtiden för miljön i världen och, enligt allt fler, hela jordens framtid.
Tongångarna från svenskt håll inför Balimötet 3–15 december andades en försiktig optimism. ”Vi måste lyckas. Det finns inget alternativ”, sade miljöminister Andreas Carlgren på en pressträff i slutet av november.
Balimötet anordnades för att vara första steget mot en ny klimatkonvention som man hoppas ska kunna undertecknas i Köpenhamn under senare delen av 2009. ”Jag tror att vi i Bali kommer att lyckas köra i gång processen mot Köpenhamn. Annars befinner vi oss i en mycket bekymmersam situation”, sade miljöministern vidare. Anders Turesson, svensk chefsförhandlare på Balimötet, varnade samtidigt för att resultatet från mötet kunde bli en besvikelse. Han redogjorde även för vad mötet i första hand skulle handla om: att komma överens om en tidtabell för de fortsatta förhandlingarna under den tid som är kvar till mötet i Köpenhamn 2009.
Året 2007 kom tidigt att kännetecknas av att klimatet i alla dess aspekter hamnade högt upp på agendorna. Klimathoten tog sig in på löpsedlar och tidningarnas förstasidor; vetenskapsspalterna var fyllda av klimatnyheter och ledarsidor och insändarsidor andades en stor oro över vad som komma kunde. Det gjorde att när Balimötet inleddes i början av december hade flera av Sveriges dagstidningar sina vetenskapsreportrar på plats och man publicerade nästan dagligen rapporter från förhandlingarna vid klimatkonferensen, olika aktiviteter från miljövårdsaktivister på plats på Bali och andra miljöfrågor som pockade på uppmärksamhet.
Att döpa 2007 till klimatåret i medierna var lätt gjort, och i tidningarnas och TV-kanalernas nyårskrönikor över 2007 hamnade klimatförändringen i topp. Svenska Dagbladet inledde sin bevakning från Bali med att rubrikvist fråga: ”Ska jordens länder bli ense till slut?” och Dagens Nyheter skrev trosvisst: ”Visst går världen att rädda.”
När miljöministrarna från världens alla hörn anlände till Bali efter en veckas förhandlande blev tidningarnas rapportering lite försiktigare – ”motsättningarna upp till ytan” – i fråga om mötets framgångsmöjligheter och den pessimismen blev tydligare ju närmare mötets avslutning man kom: ”Förhandlingar pågår in i det sista.” Slutet på förhandlingarna blev ”dramatiskt” men ”USA:s kovändning gav avtal på Bali” och DN:s utsände skrev: ”Sällan har världen stått så enad i kampen för att begränsa effekterna av klimatförändringen.” I den uppfattningen instämde miljöminister Andreas Carlgren: ”Klimatkonferensen på Bali var ett genombrott. Om vi tar vara på besluten i Bali kan vi skriva klimathistoria. För första gången är USA, Kina, EU och Indien överens om en gemensam färdplan.”
Det som blev The Bali Action Plan anger att FN:s klimatpanel ska vara utgångspunkt för de utsläppsminskningar som behöver göras globalt. På konferensen deklarerade USA för första gången officiellt att utsläppen av koldioxid ska halveras till 2050. Länderna som skrivit på Kyotoprotokollet beslutade att industriländernas utsläpp ska minska med 25 till 40 procent till 2020. Alla länder ställde sig bakom att det ska säkerställas att alla industriländer står för jämförbara ansträngningar. Balikonferensens stora fråga var åtaganden för industrialiserade länder respektive utvecklingsländer. The Bali Action Plan anger att industrialiserade länder ska stå för utsläppsminskningar i form av åtaganden eller åtgärder som kan mätas, rapporteras och kontrolleras, som bygger på kvantifierbara begränsningar och som säkerställer att jämförbara ansträngningar görs av industriländerna. Utvecklingsländerna tar också på sig åtgärder för utsläppsminskningar i samband med hållbar utveckling som kan mätas, rapporteras och kontrolleras och som kombineras med stöd från industriländerna i form av teknologi och finansiering. Det var så långt representanter från nästan 200 länder kunde komma den här gången i sina strävanden att rädda jorden till kommande generationer. Av svenska kommentatorer var Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson, som också var med på Bali, allt annat än nöjd. ”Med tanke på att vi bara har sju år på oss innan vi måste bryta utsläppskurvan är Balidokumentet alldeles för svagt. Den allmänna insikten om klimatproblemets gigantiska utmaningar tycks inte ha sipprat ned till tillräckligt många förhandlare på Bali.” Stephanie Tunmore, klimatexpert vid Greenpeace i London, menade att Balidokumentet var ”mycket svagare än det borde ha varit” till både tonen och innehållet. Hon fortsatte: ”Allt som skulle ha pekat i riktning mot en vetenskapligt brådska fick stryka på foten.” The Bali Action Plan visar att den politiska vilja som FN:s generalsekreterare efterlyste finns. Framtiden kommer att utvisa hur långt den räcker. Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2007
JEWEL SAMAD/AFP/SCANPIX
En konferensdelegat passerar en Greenpeacedemonstration.
Globala utsläppsminskningar
Väderåret 2007: The Bali Action Plan
http://www.ne.se/rep/väderåret-2007-the-bali-action-plan
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
