Pär Holmgren
Samtidigt som människorna världen över yrvaket håller på att vakna upp och inse klimatförändringarnas orsaker och konsekvenser fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka. Den globala uppvärmningen märks allt tydligare både i statistiken och, vad värre är, även ute runt omkring oss.
År 2007 blev vädermässigt inget undantag från de andra åren under inledningen av det nya årtusendet. Det var ständigt nya rekord, flera naturkatastrofer och ännu flera larmrapporter. Tyvärr lär det fortsätta på samma sätt under resten av det här århundradet.
En varm start på året
Januari 2007 blev den varmaste januarimånad som uppmätts på vår planet – än så länge – och detta efter att 2006 avslutades med ett rekord för december. Data som National Oceanic & Atmospheric Administration (NOAA) sammanställt visar att överskottet jämfört med genomsnittet för alla januarimånader under 1900-talet blev 0,85 grader, vilket även är det största överskottet för en enskild månad sedan 1880 då det finns tillförlitliga data.
En del av överskottet beror antagligen på El Niño som påverkade främst Stilla havet kring årsskiftet, även om den visade sig bli både svagare och betydligt kortvarigare än 1997–98. Att rekord slås är inget ovanligt, men det som är uppseendeväckande är att rekorden under de inledande åren av det här århundradet tenderar att slås allt oftare.
På många håll i Europa blev både våren och sommaren extremt varma. Framför allt april blev rekordvarm och rekordtorr i delar av Alperna, Beneluxländerna och Storbritannien, och redan på våren kom allt fler tydliga varningar från World Meteorological Organization (WMO) och flera andra prognosinstitut att sommaren skulle kunna bli extremt varm i Europa. Kanske lika varm som 2003, då tiotusentals människor omkom av värmen i främst sydvästra Europa.
Skogsbränder
År 2007 blev det i stället Europas sydöstra delar som drabbades värst. I Italien, Grekland och Balkan låg temperaturerna kring 45 grader vid flera tillfällen under sommaren med en topp i slutet av juli. Med värmen kom torkan och efter den även ihållande skogsbränder. Klimatet i södra Europa är känsligt på somrarna. I takt med att det blir varmare blir det även torrare.
Med mindre vatten och fuktighet på marken går det åt mindre energi till avdunstning och molnbildning. På så vis blir somrarna både soligare och ännu varmare. Det här är en process som redan satts i gång och somrarna i södra Europa lär i framtiden bli allt varmare och torrare.
Det var inte bara sydöstra Europa som drabbades hårt av skogsbränder 2007. Bränderna i Kalifornien intensivbevakades av medierna, medan vi fick höra och läsa betydligt mindre om de tusentals bränder som härjade i Sydamerika, främst i de östra utkanterna av Amazonas.
Regnskogen är känslig för ett förändrat klimat, och skogsbränder har en förmåga att påverka klimatet på många olika sätt, såväl lokalt, regionalt som globalt. Lokalt blir klimatet betydligt torrare, eftersom avdunstningen från träden bidrar till de kraftiga regnskurarna som bildas över regnskogen. Askan från skogsbränderna kan spridas långa sträckor och kan om den faller ned på glaciärer leda till en snabbare avsmältning. Omfattande skogsbränder leder dessutom till att stora mängder koldioxid frigörs till atmosfären, vilket i sin tur skyndar på den globala uppvärmningen.
Känsliga vintrar
I norra Europa är det i stället vintrarna som är extra känsliga. Där leder ett mildare klimat till mindre snö, vilket i sin tur leder till ännu mildare vintrar. Snö, is och glaciärer hänger ihop med kylan ungefär som hönan och ägget. Tar man bort den ena försvinner båda. Vintrarna i norra Europa och somrarna i södra Europa förändras alltså betydligt snabbare än klimatet på många andra platser på jordklotet. Det här märks på våra svenska vintrar, som med tiden blivit allt kortare, mildare och snöfattigare.
I rena siffror märks den här utvecklingen som allra tydligast i Arktis. I september 2007 var isens totala utbredning i Arktis 4,13 miljoner km², enligt USA:s nationella center för snö- och isforskning (NSIDC). Det är drygt en miljon km² mindre än det tidigare rekordet från september år 2005 då dess utbredning var 5,32 miljoner km². Isen har alltså minskat i storlek med en femtedel på bara ett par år. Det finns bra observationer av istäckets utbredning sedan 1972. Under denna tid har sommarisen varit betydligt större än nu, genomsnittet för åren 1979–2000 var 6,74 miljoner km².
Isen smälter inte bara på grund av förstärkningen av växthuseffekten. Den påverkas även av andra utsläpp. Smuts och partiklar i atmosfären gör att isen blir mörkare och därmed absorberar den mer av solstrålningen. Den nedsmutsningen är mest märkbar när det gäller glaciärer i närheten av mer tättbefolkade delar av världen. Smuts och partiklar sprids inte lika jämnt över jordklotet som växthusgaser, som relativt snabbt blandas runt hela jorden, oavsett var utsläppen sker.
Avsmältningen av sommarisen i Arktis och de landbaserade glaciärerna verkar gå betydligt snabbare än vad forskarna kom fram till i en av rapporterna under året från FN:s klimatpanel, IPCC. Om avsmältningen i Arktis fortsätter i samma takt som i år kan det mycket väl vara så gott som isfritt där redan inom 10 år och inte i slutet av det här århundradet som de flesta forskarna tidigare hävdade. I kombination med en snabbare uppvärmning av världshaven leder det dessutom till att havsnivåerna stiger i en allt snabbare takt.
 |
| JOHN MCCONNICO/AP/SCANPIX |
| Smältande isberg utanför nordöstra Grönland, 17 juli. Den snabba avsmältningen är en av de mer påtagliga effekterna av klimatförändringen. |
Orkansäsongen
Årets orkansäsong över Atlanten blev stormigare än normalt med 15 stormar. Fem av dem utvecklades till orkaner, varav två mycket kraftiga. Orkanen Dean ställde till med stora problem runt 20 augusti, framför allt i Jamaica innan den senare drog in över södra Mexico. Orkanen Felix, som även den blev en orkan i kategori 5, drabbade främst södra delen av Centralamerika under början av september. År 2005 var den våldsammaste orkansäsongen på 154 år, men 2006 blev ett år med något färre stormar och inga riktigt kraftiga orkaner.
Det finns en trend att allt fler av de tropiska stormarna, inte bara på Atlanten utan även i Stilla havet och i Indiska oceanen, utvecklas till kraftiga orkaner. Orsaken till det är troligen att världshaven har blivit varmare som en följd av ett allt varmare klimat. Under rekordåret 2005 var Atlantens ytvatten nästan en hel grad varmare än normalt. Enligt National Center for Atmospheric Research (NCAR) har antalet orkaner fördubblats under de senaste 100 åren.
Den 15 november drog orkanen Sidr in över Bangladesh. Totalt drabbades över 6 miljoner människor och hundratusentals hus totalförstördes. Orkanen krävde tusentals dödsoffer redan under de första dygnen och följderna kommer att märkas under många år framöver, när de översvämmade områdena drabbas av missväxt, svält och epidemier.
Framtida utmaningar
Det globala temperaturgenomsnittet för hela 2007 ser preliminärt ut att hamna bara lite under rekordåren 1998 och 2005, väl i nivå med åren 2002, 2003 och 2006. Även om inte varje år innebär en ny toppnotering är det en stor risk att samtliga år under resten av det här århundradet slår sig in bland de tio varmaste och petar ut något äldre år från topplistan. Vi lär vidare få räkna med att varje nytt årtionde blir varmare än det föregående, oavsett vad vi gör eftersom jordens klimatsystem är så långsamt och trögt. Ju längre tid det tar för oss att ställa om samhället i inledningen av det här århundradet, desto större problem blir det i slutet av seklet.
Det tar många årtionden eller – när det gäller vissa processer – århundraden innan värmen fördelats mellan atmosfären, marken och världshaven. Vad vi ännu inte vet är hur stor uppvärmningen behöver bli före seklets slut och vår generations utmaning är givetvis att se till att den blir så liten som möjligt.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2007
Väderåret 2007: Världens väder
http://www.ne.se/rep/väderåret-2007-världens-väder
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
