Andra världskriget:
Krig och fred i Skåne
av Göran Larsson
stadsarkivarie i Malmö och historiker
Den 4 maj 1945 klockan 20.30 satte sig som vanligt tusentals danskar ned vid radioapparaterna för att lyssna till de danska sändningarna från BBC i London. Genom de tyska störsändarnas knastrande hördes radiomannens röst läsa de senaste frontrapporterna. Plötsligt avbröt han sig och återkom med orden: I detta ögonblick meddelas från fältmarskalk Montgomerys högkvarter att alla tyska trupper i Nordtyskland, Holland och Danmark har kapitulerat.
Detta ögonblick blev för många generationer av danskar deras kanske starkaste minne från krigsåren och dagen efter firades sedan som frihetsdagen bland annat genom att tände levande ljus i fönstren på kvällen. Den 7 maj gav tyskarna i Norge upp. Kriget i Europa avslutades officiellt 8 maj.
 |
|
|
Fredsslutet
Till Malmö nådde budet om den tyska kapitulationen 4 maj samma kväll, och Sydsvenska Dagbladet hann få ut ett extrablad. Trots mörkret hissades danska flaggor överallt, och vid 21-tiden gick ett improviserat tåg av människor från Adelgatan till Gustav Adolfs torg. Hotell Tunneln var högkvarter för danska journalister, och den danska och den svenska flagga som hade hängt framför entrén bars i täten av tåget.
På Hotel Savoy störtade en dansk man in och meddelade glädjebudskapet varefter det utbringades leven för Danmark, kung Christian, Churchill med flera. Nationalsångerna sjöngs inklusive God Save the King. Den 6 maj var alla Malmös spårvagnar och bussar prydda med den danska och den svenska flaggan. Tidningarna uppmanade till allmän flaggning för Danmark.
De danska flyktingarna beredde sig på att så snart som möjligt återvända hem. Annonser från flyttfirmor började omedelbart dyka upp i tidningarna och en intervjuad dansk dam hade mycket gott att säga om gästfriheten i Sverige. Det enda hon haft lite svårt för var den svenska långsamheten!
Den 7 maj var även Norge fritt, och denna dag firades freden i Stockholm med det välkända konfettiregnet på Kungsgatan. I Malmö tog man nya tag för Norge med allmän flaggning över hela stan. Skolbarnen fick fritt och på många arbetsplatser firades med spontana kafferep. Tidningarna samlade in röster på stan och sjömannen Herdin Anderssons reaktion publicerad i en av dem var nog typisk för mångas känslor efter år av avspärrning: nu skall man ut igen.
På Hamngatan satte Karl Andersson upp extra flaggstänger med kommentaren: Det är fint göra att sätta upp fredens flaggor. Ett färgstarkt inslag i firandet var en grupp amerikanska flygare som i sina skinnjackor cyklade runt stan sjungande. Det blev en verklig festdag även om den bästa illustrationen till krigsslutet i Norden nog ändå är anslaget på en butik i Köpenhamn: Lukket paa grund af glæde!
Flygkriget
Sedan den tyska ockupationen av Danmark och Norge 9 april 1940 hade kriget hela tiden varit nära Skåne. Tyska trupper fanns på andra sidan Öresund och de allierades bombplan tog ofta vägen över Skåne på väg till sina mål i Tyskland. Det kunde röra sig om stora flottor som natten till 9 februari 1945 då 475 brittiska plan flög över Skåne på väg mot mål i östra Tyskland. Dånet från motorerna påminde skåningarna om att det fanns en bistrare verklighet inte så långt från den egna trots allt idylliska tillvaron.
När Edvard Persson i filmen Kalle på Spången sjöng att de bomber som finns här är gjorda av glass kunde publiken dra en lättnadens suck. Den svenska reaktionen på de i och för sig folkrättsligt olagliga kränkningarna av det svenska luftrummet var kriget igenom mycket dämpade, och när krigsslutet närmade sig blev de mest pliktskyldiga. De största sympatierna fanns trots allt för den allierade sidan och när ett brittiskt plan 1944 störtade i Skåne med spår av svensk luftvärnseld skrev Frans G. Bengtsson upprört ett Förslag till tal av officiell svensk representant vid jordandet av en brittisk bombplansbesättning som lyder:
Ni frälste oss från Hitlers stövelklack
Vi sitta tryggt bland grannar som försmäkta
Och här begrava vi er nu till tack
för vår neutralitet, den strikt korrekta
Många brittiska och amerikanska besättningar lyckades även klara livhanken genom att nödlanda i Skåne, och Bulltofta flygfält såg ibland ut som en amerikansk bas med ett stort antal Flygande fästningar parkerade. Amiralen och andra dansställen fick till damernas förtjusning ett nytt klientel av tuggummituggande grabbar från städer som New York, Chicago och San Francisco.
Danska brigaden
Ett annat avsteg från den strikta svenska neutraliteten var utbildandet av danska och norska så kallade polistrupper. Dessa var avsedda att kunna sättas in i hemländerna vid en tysk kapitulation för att förhindra kaos. Dessa förband rekryterades bland flyktingar i Sverige och utbildningen började redan 1943.
Det som blev Danska brigaden rekryterades bland flyktingar som kom över sundet, och enrolleringskontor fanns i Malmö och Helsingborg. Brigaden utbildades vid läger i Västmanland, Uppland, Småland och Blekinge och uppgick 1945 till flera tusen man. Utbildningen bedrevs av svenskt befäl och brigaden utrustades med svenska vapen och uniformer. Även tung vapenutrustning som pansarvärnskanoner, granatkastare tillfördes brigaden ur svenska förråd. Vid årsskiftet 1944/45 genomfördes stora övningar med svenska stridsdomare.
I april 1945 samlades den danska brigaden till ett grupperingsområde vid Häckeberga säteri vid Genarp. Man bedrev intensiva övningar i terrängen runt Dalby men disponerade även dåvarande I 7:s övningsfält på Revingehed. Inom brigaden var man otålig att få komma hem till Danmark och delta i befrielsen. Vad man inte visst var att det fanns en överenskommelse mellan den svenska regeringen och danska socialdemokrater om att brigaden inte skulle sändas hem förrän tyskarna hade kapitulerat.
Om strider utbröt mot tyskarna befarade man en situation med kaos vilken skulle kunna utnyttjas av de danska kommunisterna för en kupp. På kvällen 4 maj 1945 kom så den efterlängtade ordern med kodorden: Hans er blevet syg. Danforce skal komme hjem i Morgen kl 8 dansk tid til Helsingør. Brigaden transporterades direkt till Helsingborg och överskeppades till ett fritt Danmark.
De överlevande från koncentrationslägren
I februari 1945 fick Södra skånska infanteriregementet order att sätta upp en transportpluton avsedd att ingå i en Röda kors-operation för att rädda skandinaviska medborgare som satt i tyska koncentrationsläger. Operationen leddes av Folke Bernadotte och har gått till historien som de vita bussarna. Mellan februari och maj transporterades tusentals nordiska koncentrationslägerfångar åter till sina hemländer. När krigsslutet närmade sig kom även andra fångar från koncentrations- och krigsfångeläger och många av dem kom till färjeläget i Malmö. Där togs de emot av svensk militär personal.
En skildring av fänriken vid Norra skånska infanteriregementet Stig Andersson ger oss en antydan om vad som hände för bara 60 år sedan.
Och så kom då den första färjan. Ingen av oss kunde i sina vildaste fantasier ha drömt om hur fruktansvärd dess last var. Levande skelett, klädda i lump och trasor. Smutsiga och rädda. Många av dem hade ingen aning om vart de kommit. Dom kunde knappast tänka sig annat än ett nytt helvete. Som väl var blev dom snart varse något annat. De första färjorna hade bara kvinnor som passagerare, mest polskor. De som först tog emot dom på svensk jord var lottorna, som stod med sina kokvagnar och utspisningstält väl uppladdade, och det var ärtsoppa med fläsk, korv på längden och på tvären, sås och potatis, fruktsoppa, ja ordentlig svensk husmanskost Och dom visste inte hur väl de ville dessa stackars människospillror. Jag såg lottor storgråta samtidigt som rejäla slevar portionerades ut. Men nästa samtliga led av dysenteri eller en rad andra sjukdomar som de ådragit sig i den omänskliga miljö de kom ifrån. Resultatet kunde ju bara bli ett, och det var ju inte så trevligt. De som planerat för deras ankomst kunde ju inte ha en aning om behovet av så många toaletter.
De stackars kvinnorna fick först ta av sig alla kläder. Det blev en ruskig hög som sedan kördes på lastbilar och brändes separat på en soptipp. Därefter bad och avlusning m.m. Sedan utdelades kläder till dem, både nya och begagnade. De senare RENA. Dom fick en kam, lite toalettartiklar (framöver också ett läppstift). Det var förunderligt att se hur dessa, från början helt apatiska människor, plötsligt fick tillbaka livsglädjen. De som inte var skråklippta, började tafatt försöka få lite ordning på frisyren och intresserade sig för hur klänningarna satt. De ynka speglar som fanns var ständigt ockuperade.
Vi fick många färjelaster. Flera av dem med passagerare i så dålig kondition, att dom fick transporteras på bårar direkt till lasarett och sjukhem. Och sedan kom männen. Både från koncentrationsläger och krigsfångeläger. Också dom levande skelett. Hitler hade annat att tänka på och ont om mat till sitt Herrenvolk. De krigsfångar vi tog emot var huvudsakligen ryssar
I Malmö Stadsarkiv och Landsarkivet i Lund finns handlingarna från denna tid. I Malmöpolisens arkiv finns ändlösa listor över alla de flyktingar som ankom till kajerna i staden. I Malmö upprättades bland annat en flyktingförläggning på museet i slottet Malmöhus skildrat i boken Flyktingar på Malmö museum 1945 (2002) där museiföremålen fick ge plats åt de människor som bokstavligen återkommit från dödsskuggans dal.
Världskriget: Krig och fred i Skåne
http://www.ne.se/rep/världskriget-krig-och-fred-i-skåne
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
