Rikard Svartvik, redaktör för NE:s engelska ordbok
När Gordon Brown började tala om gemensamma brittiska värderingar –– Britishness –– på Labours partikongress i höstas var det som om en elefant hade släppt väder i lokalen, enligt en politisk bedömare på plats. Många likasinnade undrar varför premiärministern ständigt pratar om vikten av att stärka de nationella banden. Men den verkliga frågan är kanske inte varför –– utan varför just nu?
Ett sådant påstående, att likna regeringschefens budskap vid en samling fjärtande elefanter, är onekligen talande för tonläget bland politiska förståsigpåare, vilka särskilt i Storbritannien tycks befinna sig i ett kroniskt tillstånd av allmänt missnöje. Men det drar också fram problemet i ljuset. Om det finns någonting som tydligen inte uppfattas som brittiskt så är det samtidigt att vilja påstå vad som faktiskt är brittiskt.
 |
|
Vem flaggar med Union Jack och vem gör det inte? |
|
the world flag database |
Ett underligt land
Somliga i debatten har – på felaktiga grunder – utgått från att Gordon Browns resonemang vilar på en föreställning om att Storbritannien är en nationalstat, vilket är en utomordentligt känslig fråga. Vi talar här nämligen om en statsbildning som saknar skriven författning, enhetlig rättsordning och gemensam historia – med andra ord alla nationalstatens kännetecken. Men vad är Storbritannien egentligen för ett underligt land?
Enklast förstår vi kanske situationen om vi tänker oss att Danmark, Norge och Sverige hade bildat en personalunion för 300 år sedan under namnet ”Storskandinavien”. Senare fogades även ett antal isländska fylken till denna union så att ”Förenade kungariket Storskandinavien och Nordisland” uppstår i historien. Denna statsbildning kommer sedan att styras från – låt oss säga – Christiansborg i Köpenhamn.
När vi omsider återvänder till modern tid är det dags att fråga sig vad i hela fridens namn en tandhygienist från Grums möjligen skulle ha gemensamt med en lantmätare från Vordingborg eller en gymnastikdirektör från Hamar, förutom att de alla i någon mening av ordet är skandinaver? Vad skulle så dags egentligen en århusianer, en göteborgare eller en trønder anse om epitetet skandinav?
Ugglor i torvmossen
Enligt en undersökning, som publicerades i tidskriften Economist när Skottland och Wales fick egna lagstiftande församlingar med begränsat självbestämmande, är the English mest positiva (43 procent) till British som benämning. Däremot föredrog en stor majoritet av the Scots (72 procent) och the Welsh (80 procent) att kallas för just detta och ingenting annat. Nordirland ingick av någon anledning inte ens i undersökningen.
Intressant nog frågade samma undersökning hur medborgarna ställde sig till unionsflaggan – the Union Jack – som enligt premiärministern borde vaja i var och varannan brittisk trädgård, ungefär som i Förenta staterna. Engelsmännen var i det här fallet (88 procent) övervägande positiva, medan skottarna och walesarna till en stor majoritet identifierade sig med sina respektive nationsflaggor.
Statsbildningen som Gordon Brown säger sig vilja slå vakt om – the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland – på svenska ’Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland’, vilket alltså är Storbritanniens officiella namn – uppfattas ofta som ett i hög grad engelskt projekt. Nu råkar det till på köpet vara så att premiärministern är en skotte av renaste vatten, något som har fått de mer konspiratoriskt lagda att ana ugglor i den skotska torvmossen.
En skön röra
De skotska nationalisternas ledare Alex Salmond hävdar att Gordon Brown bara är orolig för att mista sina skotska väljare. Från de olika etniska minoriteternas håll anklagas Brown för att försöka rasera det enligt dem största och mest framgångsrika multikulturella samhället i Europa. Allt fler engelsmän ifrågasätter varför de ska vara med och finansiera parlamenten i Edinburgh och Cardiff med sina skattepengar. It's a pretty kettle of fish, som man säger på engelska med ett ursprungligen skotskt uttryck.
Finns det då verkligen ingenting som britterna själva uppfattar som typiskt brittiskt? För några år sedan frågade Daily Telegraph sina läsare vad de ansåg vara utmärkande för den brittiska identiteten. Förutom livets väsentligheter – ljummen öl, mjölk på flaska och vita bönor på rostat bröd – var det ett ämne som ständigt återkom: humor. Som en läsare uttryckte saken: ”att skratta åt TV-serier som The Office eller Little Britain fullt medveten om att man egentligen skrattar åt sig själv – det är brittiskt”.
(Artikeln publicerad 2008-02-28)
Vad är Britishness?
http://www.ne.se/rep/vad-är-britishness
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
