Lars-Olof Larsson, professor i historia och författare
Dalarnas ära för Gustav Vasas väg till kungamakten är inget annat än en regions sätt att ta makten över det kollektiva minnet, och det fortplantas varje år med bl.a. Vasaloppet.
 |
|
Skidlopp i f ädrens spår, men inte i Gustav Vasas. |
|
ULF PALM/SCANPIX |
När den tjugofyraårige Gustav Eriksson (Vasa) återvände till Sverige i maj 1520 skedde det som flykting från dansk fångenskap och från ett mellanspel i hansestaden Lübeck. Stora delar av riket behärskades då av Kristian II:s trupper.
Gustav tvangs därför att hålla sig undan. Det gjorde han också från kröningshögtiden i november efter Kristians slutliga seger. I stället för försoning slutade denna kröningsfest i Stockholm med ett veritabelt blodbad på Kristians tidigare motståndare. Gustav Erikssons far och svåger hörde till de avrättade.
Vasalopp på snöskor
Därför flydde Gustav omgående till Dalarna, där han hoppades få stöd för ett uppror mot Kristian och dennes svenska anhängare. Men ledande dalkarlar var nöjda med Kristian, de vägrade att stödja ett uppror och sökte gripa uppviglaren. Om detta berättas tidigast i en krönika tillkommen på 1550-talet. Krönikan har tillskrivits Gustavs förtrogne Peder Swart, men var starkt inspirerad av kungen själv.
I denna krönika berättas hur Gustav Eriksson besökte Ornäs, men varnades av frun i gården och i god ordning kördes med släde till prästen Jon i Svärdsjö. Utan större besvär kom Gustav sedan till Mora, där han vid jultiden försökte förmå folket i socknen att resa upprorsfanan. När man vägrade att följa honom tvangs han att ge sig västerut mot Norge. Efter en tid ångrade Morabönderna att de avvisat Gustav och sände skidlöpare efter honom. Dessa återfann honom längst upp i Lima socken, vid en plats identisk med det nuvarande Sälen.
I Peder Swarts krönika sägs ingenting om hur Gustav tagit sig från Mora till Lima (Sälen). Den äldsta uppgift som berör den frågan är från 1593. Då skriver prästen i Malung att Gustav hade tagit sig till Lima på ”skaarbågar”, alltså på snöskor. Om uppgiften är korrekt får prestationen anses som ett långt större kraftprov än en färd på skidor!
Traditionsbilden av Gustav i Dalarna
Uppgiften att Gustav skulle ha åkt skidor från Mora till Sälen dyker upp först långt fram på 1600-talet, alltså mer än 100 år i efterhand. Då har sägenbildningen kring Gustav Erikssons äventyrliga vistelse i Dalarna börjat avsätta flera nya inslag, för att sedan nå en höjdpunkt under 1700-talet. Då skedde också en sammanställning i skriften ”Minne af glorwyrdigt i åminnelse, konung Gustaf I:s wistande i Dalarne 1520 och 1521” , publicerad 1780 av kyrkoherden i Nora, Johan Reinold Schultze.
Därefter skulle ”traditionsbildningen” fortsätta ytterligare ett drygt sekel. Alltsedan 1600-talet har danskhatet varit ett bärande inslag. Nu är det typiskt nog enbart stora skaror danska knektar som jagar ”frihetshjälten”. I Peder Swarts krönika däremot – liksom när det begav sig – lyser danskarna helt med sin frånvaro i denna roll; där är det enbart fientliga dalkarlar som ogillar eller jagar Gustav.
I vad mån dessa sentida sägner har något inslag som vilar på autentisk grund är ovisst. Talesättet ”att saga väves på sanningens varp” får i detta fall åtminstone tolkas som att varpen har varit påfallande tunn, och inslagen långt mer utbroderade. Några är typiska vandringssägner som gjort nedslag i talrika länder.
Regionens makt över minnet
Det viktigaste som skedde var att det som kommit att kallas Gustav Vasas äventyr i Dalarna förankrades i landskapet även med monument och minnesmärken. Det samlade budskapet var att just Dalarnas folk genom sina insatser verkligen beredde väg för den gudasände konungen, för rikets och nationens räddare. Alltså utförde de en patriotiskt berömvärd gärning.
Under 1800-talet, och särskilt under dess senare hälft, drivs detta budskap till sin fulländning. Anförda av landshövdingar och officerare, folkskollärare och konstnärer frammanas bilden av Dalarna som det mest svenska av alla svenska landskap, som nationens vagga. På ett oerhört skickligt sätt lägger man beslag på den regionala makten över minnet av Gustav Vasa, som han först nu börjar kallas i historieböckerna.
Vasaloppet som nationell manifestation
Otaliga monument reses över den folklige frihetshjälten och hans hjälpare. Kungligheter deltar, Dalregementet paraderar, högstämda tal hålls i storvulet nationalistisk anda, leverop utbringas för konungen och fosterlandet, för dess urfader Gustav Vasa och framför allt för Dalarna.
En sådan högstämd invigning, av Anders Zorns staty över den unge frihetshjälten i Mora, ägde rum för jämnt 100 år sedan. Invid denna symbol för svensk frihet och Dalarnas hjältemodiga folk placerades målet för Vasaloppet då detta fick sin urpremiär 1922. Även denna skidtävling, under mottot ”I fäders spår för framtids segrar”, fick tydlig karaktär av en nationell manifestation, med Dalarna och Gustav Vasa i fokus.
Extern länk:
(Artikeln publicerad 2003-02-25)
Vasaloppet: Vandringssägen gav namnet
http://www.ne.se/rep/vasaloppet-vandringssägen-gav-namnet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
