av Björn Kumm, journalist och författare
Nu är det dags för den stora spelfilmen om "Che". Fyrtio år efter sin död är Ernesto "Che" Guevara fortfarande en världsberömd person, lätt igenkännlig på affischer och T-tröjor, en ikon för flera generationer, en symbol för uppror och revolution.
Många vet vem "Che" är, men vet man egentligen vem han var?
R. BURRI/MAGNUM PHOTOS/IBL
El comandante Ernesto "Che" Guevara.
På resa med "Che"
I en romantisk tid, samtidigt präglad av det kalla krigets grymma motsättningar, gav sig en ung argentinsk medicinare ut på resa över en kontinent som för de flesta argentinare fortfarande ses som okänd djungel, bebodd av fattiga indianer och farliga djur. Argentina och Uruguay är synnerligen europeiska delar av den amerikanska kontinenten, befolkade av migranter från Italien och Spanien. I Argentina hade unge Guevaras förfäder utrotat ursprungsbefolkningen för att befolka slätten, den väldiga Pampas, med kor. Själv besökte unge Guevara Machu Picchus magnifika ruiner i Peru och upptäckte att inkaimperiets skatter plundrats och av ruinernas sentida upptäckare Hiram Bingham förpassats till museer i USA.
I Bolivia genomfördes 1952 en radikal revolution. Dit nådde Guevara ett år senare men märkte att revolutionens ledande byråkrater för att inte bli loppbitna såg till att indianbönderna när de kom för att få sin jord först sprejades med DDT. I Guatemala upplevde unge Guevara personligen vad följderna blev när en närmast socialdemokratisk regim ville genomföra en försiktig jordreform som också riktade sig mot det stora USA-ägda bananbolaget United Fruit. Då skickade president Eisenhower attackflyg och hyrde in en liten gerillaarmé som i demokratins namn störtade den folkvalde presidenten Jacobo Arbenz.
Radikaliserad revolution
Chockad av vad han bevittnat fortsatte Ernesto Guevara till Mexico där han mötte den kubanske advokaten Fidel Castro, redan berömd för sitt försök vid Moncada-fästningen 1953 att störta Cubas diktator Fulgencio Batista. Av sina nya kubanska vänner kallades unge Guevara "Che", ett tillrop som förekommer i all argentinsk konversation.
Som en av 82 våghalsar ombord på lustjakten Granma nådde "Che" Cubas kust i vad han senare kallade skeppsbrott snarare än landstigning. De överlevande samlades på nytt uppe i bergen – Sierra Maestra – och inledde ett gerillakrig. Två år senare tågade de in i den kubanska huvudstaden, varifrån diktatorn redan flytt, medförande statskassan."Che" bidrog utan tvekan till att den kubanska revolutionen snabbt radikaliserades. I Guatemala hade han lärt sig att de fredligaste försök till reformer ofelbart möttes av USA:s övervåld. På amerikanska Times omslag i augusti 1960 beskrevs han som den kubanska revolutionens hjärna. Time skrev: "Bakom ett milt, melankoliskt leende som många kvinnor finner förödande, styr "Che" Cuba med kylig beräkning, enorm kompetens, stor intelligens och skarp humor." Han hade redan då blivit en ikon. Till saken hör att han visade sig obönhörlig mot dem som stöttat Battistadiktaturen.
Revolutionsanda
I en för Cuba gynnsam konjunktur under det kalla kriget fick revolutionen ekonomiskt stöd av den ännu existerande kommunistiska supermakten Sovjetunionen. I ett våghalsigt utspel ville den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov hösten 1962 jämna ut den militära maktbalansen genom att stationera kärnvapen på Cuba, missiler som kunde nå USA:s hjärta. Raketkrisen eller som man i Sverige kallar den, Cubakrisen, utmynnade i en svidande prestigeförlust för Sovjetunionen, som dock fortsatte att stödja den kubanska revolutionen.
Ett villkor fanns för det sovjetiska stödet. Moskva ville inte att Cuba skulle sprida sin revolution till andra delar av Latinamerika och därmed riskera den fredliga samexistensen med USA. Men att sprida revolutionen var just vad "Che" Guevara menade att Cuba ovillkorligen måste göra.
Mordet på "Che"
På en liten ö bara några mil från USA:s kust kunde revolutionen inte överleva. "Ches" mål var att sprida revolutionen också i sitt hemland Argentina. Det var han i färd med att förbereda när hans lilla gerillagrupp överraskades i södra Bolivia i början av 1967. Bolivias armé lyckades med hjälp av CIA och amerikanska militära rådgivare ringa in "Ches" gerilla och krossa den. I Washington ville man inte att Cubas revolutionära exempel skulle upprepas, särskilt inte som "Che" Guevara manat till skapandet av "två, tre, många Vietnam" för att stödja vietnamesernas nationella befrielsekrig.I en liten skola i byn La Higuera i de bolivianska bergen arkebuserades "Che" Guevara den 9 oktober 1967. I staden Vallegrande, dit hans lik fördes med helikopter, visade den bolivianska militärregimen stolt upp det kroppsliga beviset på att vad man kallade "den castrokommunistiska invasionen" hade misslyckats.Följande år blev det ändå revolution men inte i Bolivia utan i Europa, där upproriska studenter ockuperade sina universitet och krävde bättre undervisning och mer demokrati. "Ches" drömska porträtt, taget många år före hans död, blev sinnebilden för revolution och har fortsatt vara det under dessa 40 år.I Latinamerika blev det inte gerillan som tog makten utan "gorillorna", militärregimer som med hårda nypor förföljde alla sorters opposition. I Chile störtades Salvador Allendes fredliga folkfront, i Argentina kämpade "Ches" efterföljare mot militärer som inte tvekade att mörda tiotusentals motståndare. Ordet försvinna fick en ny betydelse. Folk inte bara försvann – de "försvanns". 30 000 unga argentinare mördades, många utkastade från militärflygplan över Atlanten. Deras anhöriga, "de galna mödrarna", fortsatte genom flera årtionden att demonstrera framför argentinska presidentpalatset.
Lever "Che"?
Många år efteråt frågas det oupphörligen vad "Che" betyder i dag. År 1965 lämnade han Kuba i spetsen för ett par hundra afrokubaner som beredde sig på att kämpa i Kongo där "Che" ville stödja den mördade Patrice Lumumbas efterföljare och trodde att det fanns en levande kongolesisk befrielserörelse. I stället drevs de kubanska hjälparna själva på flykten av mer effektiva legoknektar, CIA-understödda "krigshundar". Tio år senare, 1975, inledde Cuba i Angola en mångdubbelt större militär aktion mot Sydafrika som gått till anfall mot denna just befriade portugisiska koloni. Cubas insats bidrog på sikt, femton år senare, till att apartheidregimen föll.I det begynnande tjugoförsta seklet skickar Cuba inte längre militärer utomlands. Men i "Che" Guevaras anda har kubanska läkare exporterats till Latinamerikas mest eftersatta länder. Venezuela betalar med olja den medicinska insats Cuba inlett med tiotusentals läkare i slummen i Caracas, som inhemska läkare flyr. Till Pakistan skickade Cuba hösten 2005 ett par tusen läkare i spåren av den stora jordbävningen i Kashmir.
I augusti 2006 uppsöktes i den bolivianska staden Santa Cruz den kubanska läkarstationen av en utfattig, nästan blind pensionerad underofficer. Han botades för starr. Någon tid senare ville hans son i lokaltidningen El Deber tacka Cubas Operación Milagro"('Operation Mirakel') för att hans gamle far återfått synen. Den gamle mannen hette Mario Terán. Han var den bolivianske sergeant som den 9 oktober 1967 åtog sig att genomföra militärregimens beslut att arkebusera Ernesto "Che" Guevara.
(Artikeln publicerad 2007-10-09)
Vem var "Che" Guevara egentligen?
http://www.ne.se/rep/vem-var-che-guevara-egentligen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
