Anders Hansson, NE-medarbetare
Det är ingen överdrift att påstå att sport tar allt större plats i medierna. Kvällstidningarna har bilagor helt ägnade åt sport och TV-kanalerna i samma nisch tycks bara bli fler. Oavsett vad man tycker om detta måste man konstatera att sporten är ett stort och viktigt inslag i dagens samhälle. Det gör det lätt att ta för givet att det alltid har varit så. Men idrotten som vi känner den är en relativt ung företeelse. Trots att olympiska spelen har anor från antiken.
Sverige var tidigt en framgångsrik idrottsnation på det internationella planet. Vid olympiska spelen i Stockholm 1912 vann den svenska truppen till och med medaljkampen. Framväxten av en modern tävlingsidrott, de stora framgångarna 1912 och det faktum att Stockholm då fick ta över den olympiska stafettpinnen från storstäder som Paris och London berodde mycket på en speciell man. Han hette Viktor Balck och brukar hedras med epitetet "den svenska idrottens fader". Det har nu (äntligen) skrivits en biografi om denne pionjär: Idrott för kung och fosterland (2007) av Jan Lindroth, professor i historia, särskilt idrottshistoria, vid Stockholms universitet.
 |
| SCANPIX |
| Viktor Balck, den svenska idrottens fader kallad. |
Idrottslig frälsning
Född in i Karlskronas medelklass låg Viktor Balcks framtid egentligen och guppade på havet. Den enda öppna frågan var om det skulle bli handels- eller örlogsflottan. Det blev varken eller, för under sin officersutbildning på Karlberg kom Balck i kontakt med organiserade kroppsövningar. En händelse som han senare snarast liknade vid en religiös frälsning. Det kom att bestämma den då sjuttonårige Viktor Balcks liv och yrkesgärning för all framtid. För att kunna ägna sig åt kroppskultur valde Balck att bli på landbacken som officer vid Nerikes regemente, söder om Kumla.
För att uppnå målet att få ägna sig åt sin passion visste Balck att han måste söka sig till det av Per Henrik Ling grundade Gymnastiska centralinstitutet (GCI) i Stockholm, vilket han också gjorde. Per Henrik Ling, även kallad "den svenska gymnastikens fader", var en gestalt som självfallet betydde mycket för Balck, men som han också gjorde "uppror" mot. Indirekt vill säga eftersom Ling dog redan 1839. Men Lings arv och idéer om gymnastik och kroppsövningar förvaltades och försvarades av de så kallade lingianerna.
Lings diktning, fornnordiskt inspirerad som det anstod en medlem av Götiska förbundet, har trots att upphovsmannen valdes in i Svenska Akademien, i stort sett glömts bort. Linggymnastiken levde däremot kvar långt in på 1900-talet, och många känner igen den antingen från skolgymnastiken eller från gamla journalfilmer där grupper på snörräta led gör "armar uppåt sträck". Den spreds och blev viktig även utomlands och fungerade troligen många gånger som en dörröppnare för Balcks internationella arbete. Men även om Balck fortsatte att hävda att gymnastiken var grunden som all idrott skulle bygga på ville han helst syssla med något annat. Något friare, mer lustbetonat, där individen kunde förkovra sig och gärna också glänsa. Tävlingsmomentet var centralt för Balck, och på den punkten var han lingianernas motpol.
Karakteristiskt fosterländskt
Inspiration för sina idéer hämtade anglofilen Balck i Storbritannien. Det enda engelska han inte anammade var ordet "sport". "Idrott" skulle det heta, vilket kan ses som ett utslag av nationalism. Fosterlandet och det fosterländska var något Balck talade sig varm för. Det var individens "fosterländska plikt" att ägna sig åt idrott eftersom landet blev starkt om invånarna var i god fysisk form. Dessutom såg han internationell tävlingsidrott som ett sätt att hedra fosterlandet och vinna omvärldens respekt. En mer sentida parallell till detta tänkande var de kommunistiska länderna där idrotten användes i propagandistiskt syfte, med DDR:s idrottsfabrik som ett av de mer extrema exemplen. Men fenomenet ses även på andra håll, och i dag kan man knappast se en guldmedaljör som inte springer ärevarv djupt inlindad i sin nations flagga.
Höjdpunkten på Viktor Balcks bana inföll samtidigt som Sveriges stjärna på den internationella idrottshimlen brann som allra klarast, nämligen när Stockholm arrangerade de olympiska spelen 1912. Numera verkar det vara omöjligt för Sverige att få ett OS, men landet och huvudstaden var även i början av förra seklet en lättviktare som gav sig i kast med att dansa med de stora elefanterna. Att så skedde var till stor del Balcks förtjänst. Som medlem av Internationella olympiska kommittén från starten 1894 kunde Balck utöva sitt inflytande, och han bidrog också starkt till att evenemanget blev en succé från såväl arrangörsmässig som idrottslig synpunkt.
Vid sidan av det fosterländska fanns andra saker som präglade Viktor Balcks syn på kroppsövningar och idrott. Medan linggymnastiken fokuserade på att utveckla fysiken satte Balck det han kallade karaktärsdaning främst. För detta ändamål ansåg han att den individuella tävlingsidrotten var överlägsen. Det regelbundna, disciplinerade leverne som krävs för idrottsliga topprestationer såg han som nyttigt. Resultatet skulle bli självständiga, självsäkra, viljestarka unga män (som det handlade om på den här tiden).
Kungliga kontakter
Den bild av Viktor Balck som Jan Lindroth förmedlar stämmer väl överens med de fotografier som finns av honom. Där ser vi en strikt officer, smärt och rakryggad upp i ålderdomen. Balck satte själv en ära i att utöva all slags idrott, även om han egentligen var för gammal för topprestationer när den tävlingsidrott han var med om att driva fram slog igenom. Som lärare på GCI lär han dock ha varit en ganska framstående fäktare, främst med sabeln.
Balck var även en skicklig nätverksbyggare (som det skulle heta i dag) som genom sitt tennisintresse fick kontakt med kungahuset och dåvarande kronprinsen, sedermera Gustaf V ("Tenniskungen"). Det gav honom tillträde till samhällets översta skikt, och det var just uppifrån och ner som Balck försökte sprida idrotten i samhället. Det präglade inte minst hans agerande som föreningsmänniska.
Förutom att grunda och vara ordförande i ett flertal föreningar ledde Balck Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande, som han tog initiativ till 1897 och kallade sitt kärleksbarn. Centralföreningen fick 1903 konkurrens av det mer demokratiskt präglade Riksidrottsförbundet, som i slutänden blev den organisation som levde vidare. Det betyder dock inte att Balcks insatser inte betydde något. Jan Lindroth skriver att tävlingsidrotten hade kommit till Sverige ändå, men att Balck, genom att vara svensk idrotts självklara medelpunkt under lång tid, satte sin prägel på utvecklingen.
Det balckska behövs
Låt oss till sist spekulera i hur Viktor Balck skulle ha sett på idrottslivet som det ser ut i Sverige i dag. Vad vi har nu är en väldigt elitinriktad tävlingsidrott, ofta med professionella utövare och med en allt smalare bredd. Ett aktuellt exempel på det sistnämnda är klassikern Dagbladsstafetten som i år ställdes in på grund av för få anmälda lag. Det är inte längre så många som vill idrotta på tävlingsnivå utan att sträva efter att nå den absoluta toppen. Jag tror att Balck skulle vara kluven inför denna elitism. Han var för att de med bäst anlag skulle komma fram, men samtidigt var allas deltagande ett honnörsord för Balck.
Som sagt viftas det i dag ivrigare än kanske någonsin med nationsflaggor på idrottsarenorna. Men Balcks tankar om idrott som fosterländsk plikt känns rätt unkna för de flesta så här hundra år senare. Idén om danandet av karaktären låter också lite otidsenlig. Men i tider när ingen topprestation kan undvika att väcka frågan om dopning, när storstjärnor lätt förlorar fotfästet och verkar tro att vilket beteende som helst är acceptabelt om man bara har pengar och framgång, när allt är tillåtet så länge domaren inte ser något, då kan man önska att karaktären skulle växa i samma takt som musklerna. Här skulle Viktor Balck, den svenska idrottens fader, fortfarande kunna vara viktig för den idrott han älskade så högt.
(Artikeln publicerad 2007-09-07)
Reportage på NE.se: Riksidrottsmuseet
Viktor Balck i helfigur
http://www.ne.se/rep/viktor-balck-i-helfigur
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
