Arne Järtelius, NE-redaktör
I dagarna tio kunde sportintresserade i Sverige från TV-fåtöljerna följa nästan varenda minut av friidrotts-VM i Paris 22—31 augusti. I svenska TV-kanaler var sändningarna av ekonomiska skäl delade mellan SVT och TV 4, och den som ville följa tävlingarna i realtid hade ett flertal sportkanaler att välja mellan.
För svensk del slutade detta nionde friidrotts-VM sedan starten i Helsingfors för 20 år sedan med en medaljskörd omfattande två guld, ett silver och två brons. Det är nästan lika många medaljer som under tidigare VM i friidrott sammanlagt, och Svenska Dagbladets sammanfattning av den svenska insatsen som en dundersuccé delas av de flesta sportkommentatorerna i landet.
Svenskintressen
Totalt deltog 203 av 211 till det internationella friidrottsförbundet IAAF anslutna nationsförbunden vid detta friidrotts-VM. Bland dem tilldrog sig Lima Azimi från Afghanistan på 100 meter ett stort intresse. Som muslim sprang hon iklädd långbyxor och blev överlägset sist i sitt försöksheat, men hon skrev idrottshistoria genom att bli den första kvinna från Afghanistan att delta i ett stort idrottsmästerskap.
 |
| MICHAEL PROBST/PRESSENS BILDLima Azimi, 23-åring som sprang in Afghanistan i VM-tabellerna. |
För svensk del inleddes VM med att Carolina Klüft vann guld i sjukamp och blev ”Guldcarro” med hela svenska folket. Någon dag senare vann storfavoriten Christian Olsson nästa svenska guld i tresteg trots ”gelé i benen” i försöksomgången. Därefter ”förlorade” Stefan Holm guldet i höjdhopp, men vann silver. Några dagar senare var det Patrik Kristiansson som vann ett brons, som sades vara guld värt för honom. VM-tävlingarnas sista dag var det höjdhopparen Kajsa Bergqvist som skulle försvara de svenska färgerna. En besvärande hälsena gjorde att Bergqvist i förhandstipsen gått från ”favorit till outsider”, men det blev till sist ett brons som Kajsa förklarade sig lika nöjd med som hade det varit ett guld.
Totalt samlade de 25 svenska deltagarna ihop 36 poäng som placerade Sverige på plats 15 i nationstävlingen, och de fem medaljerna gav svenskarna sjätte plats i medaljtävlingen.
White and black
Inget nytt världsrekord slogs vid detta friidrotts-VM. Det gjordes inte heller vid förra VM i Edmonton. Totalt är för dagen 19 av friidrottens världsrekord över tio år gamla. Antalet misstänkta dopningsfall vid detta VM var endast ett – USA:s Kelli White, vinnare på 100 och 200 meter. Dopningskontrollerna har med andra ord kommit ikapp friidrottarna. Beträffande de i flera fall ”omöjliga” världsrekorden från främst 1980-talet har det norska friidrottsförbundets ordförande Svein Arne Hansen föreslagit att de ska raderas. IAAF har haft frågan uppe till behandling, men förslaget röstades ned.
De förklaringar som ges till de svenska framgångarna i Paris är flera. Bra tränare är en förklaring, målmedvetenheten hos de aktiva en annan, en smittande laganda en tredje och att framgången hos några leder till en ökad satsning hos andra en fjärde. Torbjörn Petersson på Dagens Nyheter har ytterligare en förklaring: ”En av skillnaderna mellan dagens och gårdagens svenska friidrottare är respektlösheten. Dagens stjärnor är både ödmjuka och kaxiga. De verkar omedvetna om hur svårt det egentligen borde vara att ta en VM-medalj.”
Familjeidrott
En av skillnaderna mellan dagens och gårdagens svenska sportkommentatorer är, med några få undantag, att kommentatorer förr kunde sätta in det dagsaktuella i ett idrottshistoriskt perspektiv. Alltför många av dagens kommentatorer på TV och i tidningar tillämpar kortast möjliga tidsperspektiv (”Carolinas bragd i Paris är en svensk klassiker”) och låter det mesta av jämförelser och analyser ersättas av antingen ett eget tyckande (”Carro klarade pressen och det blev en av svensk idrotts största dagar”) eller, årets nya trend, att någon familjemedlem eller pojk-/flickvän till stjärnan berättar ”hur det känns”.
I Aftonbladet skriver Lars Nylin om TV-kommentatorerna i VM: ”Den seriösa friidrottsjournalistiken har brutalt fått ge vika för bläddrande i familjealbum. Tobias Regnell, chefredaktör för fotbollsmagasinet Offside, säger på Sydsvenska Dagbladets kultursida: ”Mycket som har rensats ut ur övrig journalistik lever kvar i sportjournalistiken. Om man skriver om fotboll låter man gärna sitt eget tyckande skina igenom, då märks fördomarna tydligare.”
Jan Berglin kommenterar i Svenska Dagbladet genom sina tecknade figurer kvällspressens sportskrivande:
”Mannen: Nämen…köpte du inga kvällstidningar som jag bad om?Kvinnan: Nä, du får inga. På löpet stod det ’Guldfesten’ och då vet man att halva blaskan utgörs av gryniga färguppslag på nån hönsögd idrottare med champagneglas och bildtexten: ’Puss på dig, guldgubben’!!”
Läs även artiklarna:Medier, sport och kön Idrott i konstenIdrottsliga innovationerFriidrotts-VM genom tiderna
(Artikeln publicerad 2003-09-01)
VM 2003: Dundersuccén i Paris
http://www.ne.se/rep/vm-2003-dundersuccen-i-paris
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
