Schumann [ʃu:´man], Robert, född 8 juni 1810, död 29 juli 1856, tysk tonsättare och musikskriftställare. Efter halvhjärtade juridikstudier beslöt Schumann att bli pianist och studerade piano för Friedrich Wieck i Leipzig. P.g.a. en handskada 1832 tvingades han överge virtuosplanerna och koncentrerade sig i stället på komposition och musikskriftställeri. År 1834 grundade han Neue Zeitschrift für Musik, vars redaktör han var i tio år. Som kritiker lyfte han bl.a. fram samtida tonsättare som Chopin, Berlioz och Brahms.
I mitten av 1830-talet förälskade sig Schumann i Wiecks dotter Clara, men fadern motsatte sig giftermål. Först efter en ... (100 av 683 ord)
