rokoko [-ko:´] (fr. rococo), konststil i Europa decennierna kring 1700-talets mitt. Benämningen är en ombildning av ordet rocaille, ett för stilen typiskt ornament, en asymmetrisk upplöst klippformation. Rokokon har sitt upphov i barockstilen, och använder liksom denna ofta diagonalen som kompositionsprincip, men skiljer sig från föregångaren på flera viktiga punkter. Bildframställningen är ofta målerisk med upplösta konturer, asymmetri föredras framför axialitet, färgskalan är kyligare och ljusare, ibland pastellartad, ornamentiken lättare och livfullare. Rokokons estetik finns främst formulerad i William Hogarths "The Analyses of Beauty" (1753), där S-kurvan, den elegant böjda linjen (the serpent line) beskrivs som den ... (100 av 856 ord)







