Rom, huvudstad i Italien; 2,5 miljoner invånare. Rom har vuxit fram på ömse sidor om Tibern. Inom Roms gränser och i direkt anslutning till de centrala delarna återfinns Vatikanstaten. Vid sidan av sin roll som förvaltningscentrum upprätthåller kultur, utbildning, handel och kommunikationer viktiga funktioner i stadens liv. Rom är en av världens museitätaste städer, med stark betoning på antik konst och arkitektur. Förnämliga antiksamlingar finns i bl.a. Vatikanmuseerna, Kapitolinska museerna och Museo della Civiltà Romana. Staden har även sedan tidig medeltid haft en position som ledande kyrkomusikaliskt centrum. Även inom den tidiga operakonsten var Rom viktigt; Teatro Argentina och Teatro dell'Opera är betydande, alltjämt existerande operascener.
Rom fick en kristen församling så tidigt som på 50-talet e.Kr. Redan under de första århundradena hade den romerska biskopen fått en ansenlig auktoritet (se påve). Från 300-talet blev Rom kyrkans viktigaste centrum, bl.a. genom uppförandet av Lateranbasilikan och Petersbasilikan. Snart fick staden dock en konkurrent i Konstantinopel, som kallades "det nya Rom". Genom rikets delning år 395 blev Rom den västliga kristenhetens centrum, och 756 blev Rom påvens världsliga huvudstad. Staden har behållit sin religiösa dragningskraft också efter inlemmandet i Italien 1870. Jämför Vatikanstaten.
Många kyrkor i Rom innehåller måleri och mosaiker från både senantiken och medeltiden, t.ex. San Clemente. Konstverk från renässansen finns i Vatikanen, främst väggmålningar av bl.a. Fra Angelico, Botticelli, Perugino, Michelangelo och Rafael. Från barocken finns fontäner av Bernini t.ex. Tritonen på Piazza Barberini. Fontana di Trevi av Niccolò Salvi anlades på 1700-talet.
Staden byggdes på sju kullar, bl.a. Capitolium och Palatinen med det mellanliggande torget Forum Romanum. Amfiteatern Colosseum och templet Pantheon uppfördes under kejsartiden (till 475 e.Kr.). Under medeltiden byggdes bl.a. kyrkorna San Clemente (1108) och Santa Maria Maggiore (utvidgad 1292). På 1600-talet blev Rom barockens huvudstad. Spanska trappan byggdes 1725. Peterskyrkan, färdig på 1600-talet, dominerar Vatikanstaten. På 1800-talet byggdes Roms paradgator. Det pampiga Viktor Emanuel-monumentet uppfördes kring 1900. Roms historiska centrum är världsarv.
Rom grundades enligt traditionen av den mytiske Romulus 735 f.Kr., men redan på 800-talet f.Kr. hade järnåldersbyar uppstått på flera kullar. Ca 625 f.Kr. slogs de samman till en stad med gemensam kung och ett centralt torg (Forum Romanum). År 509 f.Kr. infördes en adelsrepublik, där huvudmännen för de patriciska släkterna utgjorde det styrande rådet (senaten) och utsåg exekutiva ämbetsmän. Efter långvarig kamp fick också plebejer rätt att bekläda högre ämbeten 366 f.Kr. Under kejsar Augustus (31 f.Kr.–14 e.Kr.) fick Rom, som nu hade ca 1 miljon invånare, en utbyggd kommunal förvaltning. Infrastrukturen förbättrades, framför allt efter den brand som 64 e.Kr. förstörde stora delar av staden. Kejsarpalats och prakttorg kom att dominera centrum. Från 200-talet minskade Roms betydelse, och på 300-talet ersattes den av andra huvudstäder. Rom härjades av visigoter 410 och av vandaler 455, och efter en långvarig ostrogotisk belägring 537–538 övergavs staden för en tid fullständigt.
Vid de krigiska härjningarna under tidig medeltid minskade befolkningen i Rom kraftigt till mellan 20 000 och 35 000 personer. Administrationen övertogs av kyrkan, och befolkningscentrum flyttades till Marsfältet och Trastevere, där översvämningar var ett ständigt problem. Stadens antika centrum föll i ruiner. Politiskt var Rom fram till 1400-talet de facto en adelsrepublik, trots att Rom formellt var huvudstad i den påvliga Kyrkostaten. Olika ätter, bl.a. Orsini och Colonna, tävlade om makten från sina till fästningar ombyggda antika ruiner. Påvarnas inflytande var litet och de vistades sällan i staden.
En vändpunkt inträdde under påven Martin V (1417–31), varefter Rom förvandlades till en ståtlig renässansstad med restaurerade palats och kyrkor. Invånarantalet ökade, och de tyska legoknektarnas förödande plundring 1527 (Sacco di Roma) övervanns snabbt. Omkring 1600 bodde över 100 000 människor i Rom. Staden var 1809–14 inlemmad i Napoleons välde och 1849 besatt av liberala nationalister (se Romerska republiken).
Då Rom 1871 blev Italiens huvudstad följde ännu en expansionsperiod. Administrationspalats och stora bostadskvarter uppfördes, och invånarantalet ökade till ca 550 000 år 1900. År 1929 förlikades påven med italienska staten i och med att Vatikanstaten upprättades i Rom (se Lateranfördraget). Under fascistepoken 1922–44 omgestaltades delar av stadskärnan; bl.a. förbands Colosseum med Piazza Venezia och Petersplatsen med Tibern via breda paradgator.
2010-07-30 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/rom/1017968 Kopiera källangivelse
