runor, de germanska folkens forna skrift. Ordet runa (singularis) är en senmedeltida utvidgning av det fornnordiska rūn. Ordets etymologi är omdiskuterad. I de äldsta runinskrifterna syftar det på det skrivna, men i några av de germanska fornspråken har det betydelsen 'hemlighet', 'hemligt rådslag', 'mysterium' o.d. Det har föreslagits att här skulle föreligga en sammanblandning av två ursprungligen olika ordrötter med betydelsen 'gräva'; 'skära' respektive 'ge ljud ifrån sig'; 'tala (med låg röst?)'.
Runornas form antyder att de äldst oftast har ristats i trä; horisontella linjer, vilka skulle sammanfalla med träets ådring, undviks.
Frågorna om runskriftens uppkomst har debatterats länge men ... (100 av 1144 ord)
