1. sabotage

    sabotage, allmänfarligt brott som föreligger när någon förstör eller skadar egendom som har betydelse för bl.a. landets försvar, folkförsörjning, rättskipning, förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i Sverige.
  2. sabotage

    sabotage [-a´ʃ] subst. ~t [-a´ʃet], plur. ~, best. plur. ~n [-a´ʃen] ORDLED: sabot-ag-et
    Svensk ordbok
  3. sabotageprogram

    sabotageprogram (engelska malware efter malicious software), program eller programmoduler som på olika vägar lurar in sig på datorer och där gör saker som datorns ägare inte önskat.

  4. sabotagegifter

    sabotagegifter, kemiska ämnen, vanligen högtoxiska, som kan användas för sabotage, t.ex. förgiftning av livsmedel, dricksvatten eller ventilationsluft.
  5. tungvattenaktionen

    tungvattenaktionen, sabotage i Norge under andra världskriget, se tungtvannsaksjonen.
  6. krig

    krig, användande av organiserat militärt våld för att nå politiska mål.
  7. syndikalism

    syndikalism, utomparlamentarisk facklig åskådning som avvisar den centrala statsmakten och centralism i alla dess former och förordar lokalt fackligt inflytande och lokala avtal.
  8. brott

    brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.
  9. passivt motstånd

    passivt motstånd, en form av obeväpnat motstånd riktat mot en part som disponerar överlägsna maktresurser.
  10. gerillakrigföring

    gerillakrigföring (av spanska guerrilla, egentligen ’litet krig’, diminutivform av guerra ’krig’, ursprungligen ett germanskt ord), krigföring som avser att beröva motståndaren en etablerad kontroll över ett område, främst genom rörlig strid av talrika mindre förband, vilka under lång tid utför sabotage och eldöverfall.