1. vapen

    vapen, utrustning för strid, jakt och tävling.
  2. vapen

    vapen, heraldiskt attribut, t.ex. sköld med sköldemärke, rangkrona eller hjälm med hjälmprydnad; se heraldik.
  3. vapen

    va´pen subst. vapnet, plur. ~, best. plur. vapnen ORDLED: vapn-et
    Svensk ordbok
  4. V-vapen

    V-vapen, robotvapen utvecklade i Tyskland under andra världskriget.
  5. inhumana vapen

    inhumana vapen, egentligen särskilt inhumana vapen, term inom krigets lagar: vapen som på grund av sin verkan inte får användas enligt folkrätten, antingen därför att de urskillningslöst drabbar civila och soldater eller därför att de förorsakar s.k. onödigt lidande.
  6. borgerligt vapen

    borgerligt vapen kallas i heraldiken en ofrälse persons vapensköld med eventuella tillbehör.
  7. konventionella vapen

    konventionella vapen, vapen som verkar främst genom kulor, tryck och splitter och har begränsad effekt.
  8. talande vapen

    talande vapen, heraldiskt vapen vars bild motsvarar namnet på ägarsläkten, t.ex. en sparre för släkten Sparre.
  9. ickekonventionella vapen

    ickekonventionella vapen, annan beteckning på massförstörelsevapen.
  10. finkalibriga vapen

    finkalibriga vapen, skjutvapen med kaliber (inre eldrörsdiameter) mindre än 20 mm.