1. vapen

    vapen, utrustning för strid, jakt och tävling.
  2. vapen

    vapen, heraldiskt attribut, t.ex. sköld med sköldemärke, rangkrona eller hjälm med hjälmprydnad; se heraldik.
  3. vapen

    va´pen subst. vapnet, plur. ~, best. plur. vapnen ORDLED: vapn-et
    Svensk ordbok
  4. V-vapen

    V-vapen, robotvapen utvecklade i Tyskland under andra världskriget.
  5. inhumana vapen

    inhumana vapen, egentligen särskilt inhumana vapen, term inom krigets lagar: vapen som på grund av sin verkan inte får användas enligt folkrätten, antingen därför att de urskillningslöst drabbar civila och soldater eller därför att de förorsakar s.k. onödigt lidande.
  6. strategiska vapen

    strategiska vapen, vapen avsedda att sättas in mot en motståndares hemland i syfte att slå ut hans krigspotential (militära resurser, industri, befolkning, infrastruktur) och därigenom avgöra konflikten.
  7. blanka vapen

    blanka vapen kallas med ett annat namn för blankvapen.
  8. konventionella vapen

    konventionella vapen, vapen som verkar främst genom kulor, tryck och splitter och har begränsad effekt.
  9. finkalibriga vapen

    finkalibriga vapen, skjutvapen med kaliber (inre eldrörsdiameter) mindre än 20 mm.
  10. borgerligt vapen

    borgerligt vapen kallas i heraldiken en ofrälse persons vapensköld med eventuella tillbehör.