sikhism, indisk monoteistisk religion som utvecklades under 1500–1600-talen. Som grundare räknas gurun Nanak. Sikhismen anknyter både till hinduisk gudshängivenhet (bhakti) och till den islamiska sufismen. Helig skrift är Adi Granth med sånger av Nanak och hans efterföljare. Det religiösa målet ses som en befrielse (mukti) från återfödelsernas kretslopp (samsara), och befrielsen sker genom Guds nåd. Gudstjänsten består i recitation ur Adi Granth och en helig måltid. Den tionde och sista gurun, Gobind Singh, instiftade 1699 ett brödraskap, den militanta khalsa. Män som upptagits i khalsa bär tillnamnet Singh ('lejon'); kvinnor kallas Kaur ('prinsessa'). En khalsamedlem bär fem attribut: kesh (oklippt hår och skägg), kangha (kam), kirpan (svärd eller dolk), kara (stålarmband) och kacch (knälånga underbyxor). Manliga sikher binder upp håret i en turban. Sikherna utgör en markerad folkgrupp och har en dominerande ställning i Punjab.
2010-07-30 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/sikhism Kopiera källangivelse
