skelett [skele´t] (av grekiska skeleto´s 'förtorkad kropp', 'mumie', av ske´llō 'förtorka'), struktur med stödfunktion, framför allt i djurkroppar men även inuti celler (se cellskelett). Hos växter talar man i stället om stödjevävnad.
Hos flercelliga djur kan skelettet utgöra ett mekaniskt stöd och skydd eller ingå i rörelseapparaten; vanligen förenas båda funktionerna.
Mjuka skelett
Hos t.ex. nässeldjur, rundmaskar, ringmaskar och ollonmaskar utgör vätskefyllda hålrum i kroppen ett hydrostatiskt skelett (vätskeskelett), där vätsketrycket ger kroppen stadga och möjliggör rörelser. Hos maskliknande djur fungerar vätskeskelettet med hjälp av ringformad och längsgående muskulatur i kroppsväggen. Vätskan i kroppens hålrum har konstant volym. Därför ... (100 av 1524 ord)
