Småland, landskap i Götaland. Småland gränsar i norr till Östergötland, i söder till Skåne och Blekinge, i väster till Halland och

(21 av 148 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Huvuddelen av Småland upptas av Sydsvenska höglandet, och 80 % av ytan ligger högre än 100 m ö.h. Mest utmärkande för landskapet är dock dess flackhet; inte mindre än 31 % har en relief där höjdskillnaderna understiger 25 m.

En urbergsslätt på 100–185 m ö.h. utbreder sig i södra Småland. Den är tätt skogbevuxen och föga

(56 av 360 ord)

Klimat

Smålands klimat har en viss kontinental prägel; de högsta delarnas medeltemperatur

(11 av 45 ord)

Växtliv

Småland hör till södra barrskogsregionen, och skogen utgörs mest av barrblandskog. I söder och väster har inslaget av bok varit stort, men bokskogarna har nu till stor del ersatts av planterad barrskog. I öster är ek vanlig,

(37 av 259 ord)

Djurliv

Älg, rådjur, rödräv, grävling, fälthare och skogshare är utbredda och vanliga. Spridda stammar av kronhjort och dovhjort finns även. Utter, som är landskapsdjur, har minskat kraftigt under 1900-talet. Lo rapporteras

(30 av 209 ord)

Kulturlandskap

Före den agrara revolutionen kännetecknades det småländska odlingslandskapet av ensamgårdar och löst sammanfogade bybildningar. I många fall utvecklades ensamgårdarna genom hemmansklyvning till gårdsklungor av bykaraktär. Särskilt i nordöstra

(28 av 196 ord)

Dialekter

De dialektgeografiska gränsbältena i Småland delar i huvudsak landskapet i en nordöstlig, av centralsvenska mål påverkad del, och en sydvästlig, med många drag gemensamma med dialekterna i Sydhallands och Nordskånes skogsbygder.

(31 av 221 ord)

Ortnamn

Landskapsnamnet (ca 1240 jn Smalandijs, ca 1280 af Smalandum) betyder ’de små landen’ (jämför avsnittet Historia, nedan).

Till de äldsta, förvikingatida namntyperna hör namnen på -löv ’arvegods’ (danska -lev, tyska -leben) och -lösa ’glänta’ i sockennamn som Adelöv och

(39 av 274 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Länge var Småland ett utpräglat agrarsamhälle; exempelvis förekom länge svedjebruk. Småbruken dominerade, och jordbruket kombinerades ofta med andra sysselsättningar, främst skogsbruk. Även boskapsskötseln var betydande.

(25 av 178 ord)

Konst

Den medeltida konsten i Smålands kyrkor omfattar högkvalitativa verk: romanska kalkmålningar som i Bringetofta, gotiska målningssviter som i Dädesjö och senmedeltida berättande måleri i valven som i Vireda, Askeryd och Marbäck i nordvästra delen av landskapet. Den efterreformatoriska kyrkokonsten präglas främst av 1600- och 1700-talens ortodoxa bildsviter, t.ex. av Edvard Orm i Hakarps kyrka.

(54 av 382 ord)

Arkitektur

Träbyggnadskonsten kom i Småland till tidigt uttryck framför allt i kyrkorna, t.ex. Granhult och Pelarne. Konsten att bygga i sten märks tidigast i de medeltida fästningskyrkorna på kustslätten vid Kalmarsund samt i befästningarna Stegeholm, Kronoberg och Kalmar. Den senare utvecklades till ett av landets

(44 av 309 ord)

Musik

Musikodlingen i de tre länen har i hög grad varit knuten till residensstäderna. Både Växjö och Kalmar hade redan på 1600-talet ett blomstrande musikliv knutet till gymnasierna och kyrkan. Om detta vittnar bl.a. f.d. Växjö stifts- och

(37 av 258 ord)

Folkkultur

Småland var en utkantsprovins i det gamla svenska riket men hade desto viktigare kulturförbindelser med grannlandskapen Halland, Skåne och Blekinge. Det småländska landskapet har utom i slättbygderna i Kalmar län varit mera lämpat för boskapsskötsel än för åkerbruk. Brukningsenheterna var under 1600–1800-talen små med ett betydande inslag av obesuttna torpare och backstugusittare. Småland försåg angränsande landsdelar med unga oxar, som transporterades såväl norr- som söderut för att gödas och exporteras. Oxen och årdret betydde mer än

(76 av 538 ord)

Småland i litteraturen

Linné föddes i Stenbrohult 1707, Stagnelius hade sitt föräldrahem i Kalmar från 1810 och Tegnér blev biskop i Växjö 1824 och skrev i ”Kronbruden” om ett småländskt bondbröllop. Tonen för litteraturen om Småland anslogs av Almqvist i ”Svenska fattigdomens betydelse”

(40 av 284 ord)

Förhistoria

Forntida bosättning har funnits i hela Småland med undantag för gränstrakterna mot Skåne och Blekinge samt mellan Kalmar och Kronobergs län. Hittills har ca 46 000 fornlämningar av förhistorisk typ belagts i Småland, varav 17 800 i Jönköpings, 12 000 i Kronobergs och 14 800 i Kalmar län. De består till 90 % av gravar, varav flertalet finns inom landskapets ca

(61 av 398 ord)

Historia

Senast omkring år 1000 uppträdde namnet Småland som omgivande regioners benämning på bygdemosaiken mellan Östgötaslätten och ödemarksbältet mot de östdanska landskapen. Naturgeografiska förhållanden hade här lett till uppkomsten av ett tiotal klart avgränsade ”små land” eller landskap: de största var Finnveden, Värend, Möre, Njudung och Tjust. Småland är primärt ett geografiskt begrepp och har aldrig utgjort någon politisk, rättslig eller kyrklig enhet. Däremot har omvärldens föreställning om en typiskt småländsk mentalitet efter hand kommit att ersätta bristen på andra former

(80 av 780 ord)

Medverkande

  • Britt-Marie Hammarskiöld
  • Carl Olov Sommar
  • Gunnar Lindqvist
  • Göran Hallberg
  • Jan von Konow
  • Klas-Göran Selinge
  • Lars-Olof Larsson
  • Martin Fritz
  • Mats Widgren
  • Märta Ramsten
  • Nils-Arvid Bringéus
  • Olle G. Olsson
  • Sven Behrens
  • Thomas Karlsson
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

Natur:
Kronobergs natur, utgiven av Länsstyrelsen i Kronobergs län (1989);
A. Eklund & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur i Småland (1950);
Birger Jonsson, Natur i östra Småland (1979);
Thomas Karlsson, ”Smålands flora i slutspurten”, Svensk Botanisk Tidskrift 1990.
Kulturlandskap:
O. Thaning, ”Höjdbebyggelsen på det småländska höglandet”, Ymer 1940;
C. Tollin, ”Jordbruket före laga skiftet”, Bebyggelse och kulturlandskap: Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Jönköpings län 1.
Dialekter:
B. Pamp, Svenska dialekter (1978).
Ortnamn:
G. Hallberg, Ortnamn i Småland (1983);
Fridolf Jönsson, Ortnamn i Kronobergs län (1988).
Musik:
Nils Andersson & Olof Andersson, Svenska låtar: Småland, Öland och Blekinge (1935);
Magnus Gustafsson, Folkmusik från Småland och Öland (1983).
Folkkultur:
N.-A. Bringéus, Unnarydsborna (1967);
G.O. Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne 1–2 (1863–68; faksimilupplaga med register 1972).
Litteratur:
C.O. Sommar, Litterär vägvisare genom svenska landskap: 2. Småland, Öland, Gotland, Östergötland (1982).
Förhistoria:
L. Klang & L. Löthman, ”Småland”, i Sverker Janson & E.B. Lundberg (utgivare), Med arkeologen Sverige runt (3:e upplagan 1987).
Historia:
Lennart Johansson (utgivare), Landen kring sjöarna (1999);
Lars-Olof Larsson, Småländsk medeltid (1986);
Lars-Olof Larsson, Småländsk historia: Stormaktstiden (1982);
O. Nordström m.fl., Skogen och smålänningen (1989);
J. Rydén (utgivare), Jönköpings läns historia (1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Småland. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/småland