backstugusittare var personer som bodde i backstugor, alltså mycket enkla och små hus.

back`stugusittare subst. ~n äv. backstugusittarn, plur. ~, best. plur. backstugusittarna ORDLED: back-stugu--sitt-ar-en

rösträttsrörelsen, folkrörelse som under liberal ledning 1886–1900 organiserade en landsomfattande kamp för den allmänna och lika rösträttens principer.

torp, bebyggelsebenämning som genom tiderna haft olika innebörd.

backstuga, stuga på ofri (hyrd eller upplåten) mark utan tillhörig jord, ofta på en bondbys ofruktbara utmark (se backstugusittare).

statare var jordbruksarbetare som var anställda på stora gårdar och gods i Sverige under 1800-talet och början av 1900-talet.

gatehus, dialektal benämning i Skåne samt i delar av Halland och Blekinge på mindre hus på en bys allmänning eller invid fägatan eller landsvägen, motsvarande backstugan i resten av Sverige (vilken dock vanligen låg på enskild mark).

inhyseshjon, inhysesfolk , förr en del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen.

strandsittare, benämning på svenska västkusten och i Norge på backstugusittare som bodde i närheten av havet och livnärde sig på fiske med enkla redskap i vattnen nära land.

obesutten, person i det förindustriella bondesamhället som inte ägde jord utan arrenderade ett torp under en herrgård eller bondgård, var bosatt i en stuga på ofri grund (s.k. backstugusittare), arbetade mot betalning på gårdar (antingen med eget hushåll som statare eller ingående i arbetsgivarens hushåll som dräng eller piga) eller bodde inhyst hos bönder utan att vara formellt anställd, som s.k. inhyseshjon.