ban`tufolk subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bantu--folk-et

Kongo, Kongo (Kinshasa), är ett land i centrala Afrika.

pygméer, samlingsbenämning på olika kortvuxna folkslag i centrala Afrika (mbuti, efé, aka, baka, abanyanda, babenzele, gjelli, bongo, basau och twa), vilkas inbördes släktskap är oklart.

hutu, ett jordbrukande bantufolk, huvudsakligen i Rwanda och Burundi; 22 miljoner.

cewa, ett bantufolk, se chewa.

bantu, bantufolk, sammanfattande benämning på 300 miljoner människor som bebor Afrika söder om ekvatorn och som framför allt förenas av att de talar bantuspråk; de utgörs av flera hundra etniska grupper.

Kalahari, vidsträckt sandområde i västra och centrala Botswana, östra Namibia och angränsande del av Sydafrika.

zulu, bantufolk i Sydafrika (13,5 miljoner), Lesotho (202 000), Malawi (74 000), Zimbabwe (203 000) och Moçambique (6 800); deras antal uppgår till över 14 miljoner.

khoikhoi, ett folk i västra Sydafrika och Namibia.

herero, ett boskapsskötande bantufolk i sydvästra Angola, Botswana och Namibia; deras antal uppskattas till 240 000, varav merparten återfinns i Namibia.