bärga [bär`ja] verb ~de ~t ORDLED: bärg-ar SUBST.: bärgande, bärgning

bärgas, inert gas som används för att späda och/eller transportera mindre mängder av ett ämne, vanligtvis en annan gas.

bärga sig [bär`ja] verb bärgade bärgat ORDLED: bärg-ar

Vasa, Wasa, Wasan, Wasen, svenskt örlogsskepp (regalskepp) byggt på Stockholms skeppsgård (nuvarande Blasieholmen) 1626–28.

James, LeBron, född 1984, amerikansk basketbollspelare.

Catalinaaffären, en diplomatisk konflikt mellan Sverige och Sovjetunionen till följd av en sovjetisk nedskjutning av svenskt flyg över Östersjön 1952.

Kursk, K 141, rysk atomubåt som förliste i Barents hav 12 augusti 2000.

Ulven, svensk ubåt, minsprängd 1943 utanför Marstrand.

dykarklocka, en mot omgivande vatten öppen eller sluten anordning vilken används som arbetsplattform för dykare och som transportanordning mellan fartyget och dykarens arbetsdjup.

andra världskriget, krig 1939–45 mellan Tyskland, Italien, Japan och deras bundsförvanter (axelmakterna) på den ena sidan och Storbritannien, Frankrike, USA, Sovjetunionen och deras bundsförvanter (de allierade) på den andra sidan.