-
flänga
fläng`a verb flängde flängt, pres. flänger ORDLED: fläng-er SUBST.: flängande, flängning; fläng (till 1)Svensk ordbok -
flängare
flängare, rackare, se flåbuse. -
rackare
rackare, äldre och oftast nedsättande benämning på en person som utförde arbete som ansågs orent.
-
fläng
fläng subst. ~et ORDLED: fläng-etSvensk ordbok -
flängig
fläng`ig adj. ~t ORDLED: fläng-igSvensk ordbok -
flåbuse
flåbuse, flått, flängare, dialektal synonym till rackare, syftande på sysslan att flå huden av hästar och kreatur; även (särskilt förr) en hård arbetsgivare, utpressare eller allmänt en rå och grov person.
-
hudflänga
hu`dflänga verb hudflängde hudflängt, pres. hudflänger ORDLED: hud--fläng-er SUBST.: hudflängande, hudflängningSvensk ordbok -
jäkt
jäkt subst. ~et ORDLED: jäkt-etSvensk ordbok -
spring
1spring subst. ~et ORDLED: spring-etSvensk ordbok -
fläska
fläs`ka verb ~de ~t ORDLED: fläsk-arSvensk ordbok