full`bordan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: full--bord-an

fullbordanspunkt, perfektionspunkt, konsummationspunkt, inom juridiken den tidpunkt då ett förfarande fortskridit så långt att alla rekvisit för fullbordat brott är uppfyllda.

Kalmarunionen, den nordiska trestatsunion som etablerades 1389, fick en formell fullbordan genom unionsmötet i Kalmar 1397 och med vissa avbrott bestod till Gustav Vasas val till svensk kung 1523.

rosh hashana, det judiska nyåret. 

shavuot, veckofesten, judisk högtid.

teleologi, tankeriktning enligt vilken naturskeenden och naturföreteelser, inte bara handlingar, kan och bör förklaras genom svar på frågan vilket ändamål de tjänar.

Hesse, Hermann, född 2 juli 1877, död 9 augusti 1962, tysk författare, bosatt i Schweiz från 1912, schweizisk medborgare 1923, Nobelpristagare i litteratur 1946.

försök till brott, brottsform som innebär att någon har påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan.

telofas, stadium i celldelningen som inträder då kromosomseparationen avslutats.

Ranke, Leopold von, född 21 december 1795, död 23 maj 1886, tysk historiker, professor i Berlin 1825–71.