förfall, inom juridiken detsamma som laga förfall.

laga förfall, förfall, den giltiga ursäkt för att inte infinna sig eller utföra något inom en bestämd tid som leder till att uteblivandet eller förseningen inte medför någon påföljd eller läggs den berörde till last.

förfall´ subst. ~et ORDLED: för-fall-et

förfallotid, den tid inom vilken en skuld enligt avtal ska betalas.

Frankrike är ett av Europas största länder.

korståg, benämning på de kyrkligt auktoriserade krig som under medeltiden fördes mot folk som uppfattades som den västliga katolska kyrkans fiender.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

korruption, missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor.

Picasso, Pablo, född 25 oktober 1881, död 8 april 1973, spansk-fransk konstnär, modernismens mest mångsidige och nydanande förgrundsgestalt, verksam genom måleri, skulptur, grafik, keramik och teaterdekor.

förfall´a verb förföll förfallit förfallen förfallna, pres. förfaller ORDLED: för-fall-er SUBST.: förfallande (till 2 och 3); förfall (till 1 och 3)