lä`robyggnad subst. ~en ~er ORDLED: läro--bygg-nad-en

aerodynamik, läran om lufts och andra gasers strömning, särskilt kring farkoster och i strömningsmaskiner, och därav föranledda krafter.

van Helmont, Johann Baptist, 1577–1644, flamländsk kemist, läkare och naturfilosof, en av de ledande iatrokemisterna.

neokonfucianism, västerländsk benämning på den filosofiska riktning som i egenskap av ett slags statsideologi präglat huvuddelen av det kinesiska tänkandet från medeltiden till 1900-talets början.

Ratzel, Friedrich, 1844–1904, tysk geograf, från 1886 professor vid universitetet i Leipzig.

Gibbs, Josiah Willard, född 11 februari 1839, död 28 april 1903, amerikansk fysiker.

Xenokrates (grekiska Xenokratēs), född ca 395, död 314 f.Kr., grekisk filosof från Chalchedon, ledare för den platonska akademin i Athen från 339 f.Kr.

Blomstrand, Christian Wilhelm, född 20 oktober 1826, död 5 november 1897, kemist och mineralog.

kinesisk filosofi. En första blomstring nådde den kinesiska filosofin under slutet av Zhoudynastin (ca 1040–256 f.Kr.), särskilt under ”de stridande staternas tid” (480–221), då det framträdde så många olika riktningar att de på typiskt kinesiskt sätt brukar omtalas som ”de hundra skolorna”.