morfem, minsta betydelsebärande enhet i språket (som system).

morfe´m subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: morf-em-et

grammatiskt morfem, ett böjningssuffix eller ett formord som i fråga om betydelse eller syntaktisk användning erinrar om böjningssuffix.

morfemskrift, typ av skrift där varje skrivtecken motsvarar ett morfem (främst som osammansatt ord).

morfologi, inom språkvetenskapen läran om morfemen, deras varianter och grammatiska funktion.

kinesiska, sammanfattande benämning på det kinesiska riksspråket, de sinsemellan ofta starkt avvikande dialekterna och de äldre språkskeden ur vilka dessa har utvecklats samt det logografiska skriftspråket.

ord, en språklig enhet av typen fot som språkanvändare brukar uppfatta som mer eller mindre given.

prefix, inom språkvetenskapen morfem som inte ensamt kan utgöra ett ord och som endast används i förbindelse med en följande avledningsstam: in-effektiv, o-nyttig, de-centralisera, be-låna, ärke-skojare.

rotmorfem, morfem som ensamt kan utgöra ett ord.

polysemi, flertydighet, förhållandet att ett ord eller ett morfem har två eller flera betydelser, t.ex. lätt ’som väger litet’ och ’som inte är svår’.