våldsamt motstånd, brott mot allmän verksamhet som begås av den som sätter sig till motvärn eller på annat sätt med våld försöker hindra någon i hans myndighetsutövning.

motstånd, inom fysik och teknik hinder som motverkar eller förhindrar en fysikalisk process, t.ex. friktionsmotstånd eller elektrisk resistans (tidigare benämnt motstånd).

motstånd, inom psykoanalysen term för allt som hindrar en analysand (psykoanalyspatient) att bli medveten om sina omedvetna föreställningar och önskningar.

passivt motstånd, en form av obeväpnat motstånd riktat mot en part som disponerar överlägsna maktresurser.

motståndsrörelse, spontant bildad eller utifrån organiserad grupp för underjordiskt motstånd mot en främmande ockupationsmakt.

motstånd, inom juridiken detsamma som motvärn.

elektriskt motstånd, äldre benämning på materialegenskapen resistans och även på den elektriska komponenten resistor.

Nordiska motståndsrörelsen, NMR, tidigare Svenska motståndsrörelsen, nynazistisk rörelse.

motståndssvetsning, svetsmetod där värmekällan är elektrisk motståndsvärme.

mo`tstånd subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: mot--stånd-et