ornamentik, ornamental utsmyckning av ett föremål, en byggnad, ett musikstycke; även samlingsterm för olika slags ornament samt benämning på läran om dessa.

ornamentbildhuggare, inom möbelkonsten bildhuggare som med olika handverktyg skär ut figurer och ornament i trä.

ornamin, benämning på dekorerad melaminplast.

ornamentglas, en typ av insynsskyddande glas med inpressade mönster.

Ornamo, egentligen Industrikonstförbundet Ornamo, finländskt samarbetsorgan med säte i Helsingfors för medlemsföreningarna MTO (modeformgivare), SIO (inredningsarkitekter), TAIKO (konsthantverkare), TEXO (textilformgivare) och TKO (industridesigner).

ornamen´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: orna-ment-et

ornamente´ring subst. ~en ~ar ORDLED: orna-ment-er-ing-en

ornamente´ra verb ~de ~t ORDLED: orna-ment-er-ar SUBST.: ornamenterande, ornamentering

ornamenti´k subst. ~en ORDLED: orna-ment-ik-en

ornamenta´l adj. ~t ORDLED: orna-ment-al