permittering, anger inom arbetsrätten att en arbetsgivare på grund av arbetsbrist eller produktionshinder temporärt inställer arbetet och befriar de anställda från skyldighet att närvara på arbetsplatsen.

permitte´ra verb ~de ~t ORDLED: per-mitt-er-ar SUBST.: permitterande, permittering

Tyskland, republik i norra Mellaneuropa.

permitteringslön, ersättning som arbetsgivare ger till anställd vid permittering.

a`vskeda verb ~de ~t ORDLED: av--sked-ar SUBST.: avskedande

fri`ställa verb friställde friställt, pres. friställer ORDLED: fri--ställ-er SUBST.: friställande, friställning; friställelse

säga upp´ [säja äv. säga] verb sade sagt ORDLED: säg-er SUBST.: uppsägande, uppsägning; uppsägelse (till 2)

entle´diga verb ~de ~t ORDLED: ent-led-ig-ar SUBST.: entledigande

kommitté subst. ~n ~er ORDLED: kom-mitt-én

permission [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: per-miss-ion-en