un`derlåta verb underlät underlåtit underlåten underlåtna, pres. underlåter ORDLED: under--låt-er SUBST.: underlåtande; underlåtelse, underlåtenhet

moral, uppfattning om rätt och orätt.

etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

depression, nedstämdhet, sänkt grundstämning.

värnplikt, rättighet och skyldighet att delta i landets militära försvar och att utbilda sig för detta.

författningsdomstol, domstol med uppgift att pröva om lagar eller andra föreskrifter eller deras tillämpning i enskilda fall står i överensstämmelse med landets författning.

försiktighetsprincipen, modell för offentligt beslutsfattande i situationer då en potentiell miljö- eller hälsorisk anses påvisad men då tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för en säker slutsats angående riskens existens eller storleksordning.

legalism, kinesisk tankeriktning som uppstod under Zhoudynastin (ca 1040–256 f.Kr.).

omissivdelikt, underlåtenhetsbrott.