befäl, befälsrätt, befogenhet och skyldighet att utöva befäl, dvs. att befalla över eller leda truppförband eller personal.

befälhavare, högsta befäl ombord på ett fartyg.

befä´l subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: be-fäl-et

vakthavande befäl, VB , officer (lägst kapten) som avdelas vid stab, förband, fartyg etc. för jourtjänst med ansvar för beredskap, vakt- och ordningstjänst m.m.

befälstecken, flagga, standert, vimpel eller galjadet som förs i masttopp på örlogsfartyg eller på vimpelstake i båt.

Warszawapakten, WP, engelska Warsaw Treaty Organization, internationell försvarsallians 1955–91.

frivillig befälsutbildning, utbildning som genomförs av frivilliga försvarsorganisationer som är anslutna till Svenska Försvarsutbildningsförbundet (tidigare Centralförbundet för befälsutbildning, CFB).

Gustav III, född 24 januari 1746, död 29 mars 1792, svensk kung 1771–92, äldste son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.

befä`lsföring subst. ~en ~ar ORDLED: be-fäls--för-ing-en

befä`lhavande adj., ingen böjning ORDLED: be-fäl--hav-ande