behän´dig adj. ~t ORDLED: be-händ-ig

Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien.

mungiga, munharpa, primitivt musikinstrument, vanligen bestående av en elastisk ståltunga infäst i en järnbygel och med spelarens munhåla som resonator.

fotogenlampa, lampa som vanligen är försedd med ett oljehus, en flat eller rund veke som suger upp fotogen till brännaren samt ett lampglas som såväl skyddar lågan mot yttre drag som förbättrar förbränning och ljusstyrka.

abakus, ursprungligen benämning på ett enkelt men effektivt räkneinstrument, bestående av ett plant underlag (räknebräde, räknebord, räkneduk) med parallella värdefält eller värdelinjer, längs vilka räknepjäser kan placeras eller flyttas.

Manutius, Aldus, egentligen Aldo Manuzio, född cirka 1450, död 1515, italiensk humanist, verksam som boktryckare i Venedig från 1490-talet.

varuväxel, finansieringsinstrument inom varuhandeln.

mynt, ett stycke metall eller papper utgivet som betalningsmedel.

kamera, instrument för framställning av bilder på material som kemiskt eller fysikaliskt påverkats av ljuset.

Beckmann, Ernst, 1853–1923, tysk kemist, blev professor i Giessen 1891 (sedan Arrhenius avböjt), i Erlangen 1892, i Leipzig 1897 och i Berlin 1912.