behörighet, krav på förkunskaper för tillträde till utbildningsprogram eller kurs.

behörighet, juridisk term som används för att beskriva vad en fullmäktig är kompetent att göra med bindande verkan för fullmaktsgivaren, huvudmannen, vid ingående av avtal med tredje man.

behörighetsmissbruk, trolöshetsbrott som innebär att någon med uppsåt skadar eller försöker skada någon annan i ekonomiskt hänseende genom missbruk av en behörighet.

behörighetslagen, benämning på den år 1923 utfärdade lag enligt vilken kvinnorna tillförsäkrades behörighet att inneha statstjänst eller annat allmänt uppdrag.

behö´righet subst. ~en ORDLED: be-hör-ig-het-en

behörighetsbevis, särskild handling som styrker rätt att uppehålla befattningar på fartyg.

genetiskt modifierad organism, GMO, transgen organism, organism som har en eller flera främmande gener tillförda med hjälp av genteknik.

allmän domstol, judiciell domstol, domstol som är behörig att ta upp mål i allmänhet, såsom tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen.

folkmord, genocidium, internationellt straffrättsligt begrepp som introducerades efter andra världskriget.

korruption, missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor.