bestämning, grammatisk term som vanligen används om förhållandet mellan huvudordet och andra ord i en ordgrupp.

bestämningsnyckel, tabell eller schema med vars hjälp man kan identifiera (få namn på) organismer eller föremål.

elektron, den minsta elementarpartikel som har observerats i fritt tillstånd, upptäckt och identifierad 1897 av britten J.J. Thomson.

bestäm´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-stäm-ning-en

bestämningstabell, typ av bestämningsnyckel.

osmos, transport av lösningsmedel mellan två faser med olika koncentration av upplösta ämnen och där faserna är åtskilda av ett membran som endast släpper genom lösningsmedlets molekyler.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

keynesianism, riktning inom nationalekonomisk makroteori som uppstod under 1930-talet och hade sitt största inflytande under 1950- och 1960-talen; den är uppkallad efter John Maynard Keynes.

blodsocker, socker i blodet.

elektrofores, vandring av elektriskt laddade molekyler eller partiklar genom en vätska under inverkan av ett elektriskt fält.