biljud, medicinsk term för ljud som uppstår vid sjukliga förändringar i lungor, hjärta, blodkärl och tarmkanal och som är hörbara med hjälp av stetoskop vid auskultation.

bi`ljud subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bi--ljud-et

sjukdomstecken, sjukdomsyttringar som upptäcks, vanligen av läkare, vid undersökning av en sjuk person.

ronchi , biljud i luftrören, se ronki.

systolisk, som har samband med hjärtats sammandragningsfas, systole, till exempel systoliskt blodtryck, det tryck som kan uppmätas vid toppen av den pulsvåg som systole framkallar; systoliskt blåsljud, ett biljud som kan avlyssnas (auskulteras) över hjärtat under systolefasen och som ibland är tecken på hjärtfel. Se blodtryck.

fysikaliska undersökningsmetoder, sammanfattande benämning på de metoder som en läkare använder vid undersökningen av en patient och vilka bygger på vad läkaren kan se, höra, känna och lukta.

palatalisering, muljering, tillägg av ett j-liknande biljud till en konsonant med annan, väsentligen samtidig, primär artikulation.

auskultation, teknik för att med ett speciellt hjälpmedel, stetoskop, undersöka en patient.

sonor, klangfull, term använd bl.a. om språkljud (se sonoritet) och om ljud som noteras vid kroppsundersökning, t.ex. sonora biljud från luftrören vid astma.

ronki, benämning på onormala biljud i luftrören vilka hörs i stetoskop vid auskultation av lungorna.