bi`lägga verb bilade bilagt, pres. bilägger ORDLED: bi--lägg-er SUBST.: biläggande, biläggning

biläggare, en långsmal duk som lades över en större bordduk för att skydda denna under en måltid.

biläggarugn, ugn vars öppning vetter mot ett angränsande utrymme och eldas därifrån.

trippelententen, benämning från åren före första världskriget på den mot trippelalliansen (Tyskland, Österrike–Ungern och Italien) samverkande maktgruppen Frankrike, Storbritannien och Ryssland.

samlingsregering, regering i ett parlamentariskt system med företrädare för alla eller de flesta partierna i parlamentet, vanligen bildad vid krig eller i en särskild krissituation.

Dackefejden, ett efter ledaren Nils Dacke vanligt namn på det stora småländska upproret 1542–43.

lutherdom, sammanfattande benämning på de kyrkor och det fromhetsliv som utgår från Martin Luther och den lutherska reformationen.

Oscar I (Oskar I), född 4 juli 1799, död 8 juli 1859, kung av Sverige och Norge från 1844.

Katarina av Medici (franska Catherine de Médicis), född 13 april 1519, död 5 januari 1589, fransk drottning.

Chalcedon, Chalkedon, Kalcedon, Kalkedon, antik stad vid Bosporens östra kust (nuvarande Kadiköy i Turkiet, förstad till Istanbul), grundad 685 f.Kr. av greker från Megara.